Blogginlägg från 1998-03-27

Genom musikhistorien på bara 24 timmar

Postad: 1998-03-27 23:44
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/3 1998.

Vi kan inte se framtiden utan att blicka bakåt. Teknologin förfinas dagligen, ändå får vi ständigt ta steg tillbaka och omvärdera våra rötter. Ena dagen läser jag i nya Mojo om nästa landvinning, DVD, och nästa dag landar tre vinylsinglar/EP i min hand. Det kallar jag att färdas genom hela den tekniska musikhistorien på 24 timmar.
   Vinyl är naturligtvis inte framtiden men är värd en långt mycket bättre och mer respektabel plats än en undanskymd garderob eller mörk källare. Och riktigt död blir vinylskivorna aldrig. Fast teknologiska nördar i slutet på 80-talet gärna gav sådana prognoser.
   Sanningen är att vinyl är bra mycket större och viktigare än exempelvis Mini-Disc och DCC som vi knappt lärde oss stava till innan de tynade bort. Nej, vinyl försvann aldrig riktigt. Och renässansen känns. Inte bara genom de tre skivorna som just nu ligger framför mig. Det finns fler tecken i samma riktning.
   När det stora multinationella skivbolaget EMI förra året firade 100 år återutgav de en mängd av sina klassiska skivor - på vinyl. Engelska tidningen Record Collector listar under den underbara vinjetten "7" of pleasure" varje månad nyutgivna vinylsinglar. Främst hämtad från den engelska indiemarknaden som är stora vinylförespråkare.
   Där någonstans tar det nya svenska skivbolaget Low Impact Recordings, med säte i Örebro, sats med enbart vinyl på programmet. Med grupperna Strollers och Sewergrooves. Förträffligt förpackade singlar/EP i hårda pappomslag, läckra etiketter och olika logotyper. Genomarbetat men anspråkslöst. På samma sätt är mono tillbaka som ett alldeles förträffligt ljud att förmedla musik med genuina rötter.
   När artister och grupper ägnar mer tid åt stereoeffekter än låtar och produktion är det verkligen på sin plats att slå ett slag för mono. Därför känns det så naturligt och följaktligen autentiskt att sparka liv i vinylskivspelaren när Strollers nya skiva anländer. På vinyl. I mono. En EP av klassiskt snitt med fyra låtar. Men varvantalet 33 rpm känns inte riktigt tidstroget.
   Men då är Mathias Lilja bra mycket mer trogen det gamla 60-talet, både som sångare, låtskrivare och gitarrist. Hans röst väller fram som, nu kommer klichéerna, "en ung Van Morrison" eller "en ung Eric Burdon" medan bandets sound av Farfisa, dist och fuzzbox fullbordar den utsökta resan i det förflutna. Som de aldrig själva upplevt men lyssnat in sig på med öron av guld. Mathias fyra låtar pendlar mellan Van, Animals och Tages. Och den begränsade vinylljudbilden är påtaglig och givetvis helt logisk.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 1998 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.