Blogginlägg

”Primitiv”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/3 1998.

WILMER X
Primitiv
(EMI/Hi Fidelity)

Vilken skön urladdning, vilken härlig nytändning. Och vilken suverän uppvisning i rak rock och positiv pop. Med all den omväxling och fantasifulla arrangemang som en sådan målmedveten attack kräver.
   För mig är "Mambo feber" Wilmers mest totala styrkebevis. Där Nisse Hellbergs skrivande inom en mängd genrer visar att han definitivt behärskar allt. Och gör det med en finess som bara ett fåtal svenska besitter.
   "Mambo feber" var en säker fyrapoängare i sin omväxlande framtoning. Nya "Primitiv" är en fyrapoängare i en helt annan kategori. Där det röjer, svänger och poppar från första till sista sekund.
   Det är som ett original-Wilmer i repris fast med många års erfarenhet och rutin i ryggen. Det är Nisses låtar och Jalles munspel som regerar. Stones-klingande gitarriff och Rockpile-doftande pop om vartannat. Med små korta nedslag i garage, Jimmy Reed-blues och gospel(!). Så oerhört bekant men känns inte på en punkt upprepande. Det är svårt att tycka illa om så direktinjicerad musik. Som låter mer live än en inspelad Wilmer-konsert och stundtals radar upp så starka låtar i en följd att det nästan slår "greatest hits"-samlingen från häromåret.
   Tretton låtar men inga ballader, tretton låtar men inte en enda publikflirt. Närmast klassen folklig ligger "En liten bit mer av oss två" med charmigt o-o-oh-ande i refrängen.
   Stones ande svävar över mycket av Wilmers musik och de har verkligen motsvarigheten till gitarrduon Wood/Richards i Ossler/Hellberg och när munspelet ylar i extas är det i klass med det bästa på "Some girls".
   Efter en lätt andhämtning på låt 10-11 avslutas skivan högklassiskt. Där Hellberg på två låtar beskriver hat, "Du i din värld", och glädje, "Vad jag än gör", med samma verbalt finformulerade konst.
   Hur konstigt det än låter så blir jag överraskad av "Primitiv". Med den ofta jazzinfluerade Pål Svenre som producent för en skiva som delvis är inspelad i Tambourine-studion, som knappast är känd för fysisk rock’n’roll, hade "Primitiv" inget gratis i mina förväntningar.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.