Blogginlägg

Raj Montana Band mitt i nuet

Postad: 2019-04-14 17:33
Kategori: Live-recensioner


Raj Montana Band 2019: Petra Wahlgren, Hasse Olsson, Clarence Öfwerman, Dan Hylander, David Carlson, Pelle Alsing, Ola Johansson och My Olasdotter Johansson.


Dan Hylander.


David Carlson.


Alla bilder: Anders ErkmanKören: My Olasdotter Johansson och Petra Wahlgren.


DAN HYLANDER & RAJ MONTANA BAND
Conventum, Örebro 13 april 2019
Konsertlängd: 19:31-21:27 (116 min)
Min plats: Rad 11, Plats 695 (ca 25 m från scenen)


IGÅR TOG ANDERS (ERKMAN, FOTOGRAFEN) OCH JAG tidsmaskinen tillbaka till 80-talet. Trodde vi på förhand i vår enfald innan konserten med Dan Hylander och hans klassiska Raj Montana Band. Under åren 1983 och 1984 följde vi den här konstellationen nästan så gott som i hälarna både här och där och trodde nog inför lördagskvällens konsert att det nostalgiska intrycket skulle överträffa det musikaliska nuet. Så blev det inte alls.
   Det visade sig tämligen omedelbart att Dan och bandet 35 år efter sin glansperiod har mycket kvar att ge och att den ädla inspirationen hos musikerna fanns kvar in i varje detalj. Och med enbart Dan som frontperson, och ingen Py Bäckman att dela scen med, blev det större fokus på hans material som ibland tog ut svängarna mer än jag har upplevt tidigare.
   Efter en osedvanligt fin musikmix i högtalarna innan konserten, som jag misstänker att Dan själv låg bakom, avslutades med Bob Dylans ”Tangled up in blue” innan alla äntrade scenen och bjöd på en maffig konsertstart med ”Bella Notte”, titellåten från liveskivan 1982. En låt som signalerade att kvällens repertoar skulle bli både variationsrik och stundtals exklusiv.
   Det här var alltså ett band som förutom en tillfällig återföreningsturné 1997 och några ströspelningar förra året inte hade spelat live tillsammans på 35 år. Och spelningen i Örebro var dessutom starten på en ganska anspråkslöst konstruerad turné. Men det lät så mycket proffsigare, så mycket mer rutinerat och så välrepeterat att jag misstänker att de turnéintensiva åren 1980 till 1984 fortfarande satt i ryggraden på de numera lite äldre musikerna. Kunde inte upptäcka någon trötthet eller mindre koncentration under den två timmar långa konserten.
   Ibland med två gitarrer längst fram, Dan och David Carlson, det helt legendariska samarbetet mellan två keyboards, Clarence Öfwermans piano och Hasse Olssons hammondorgel, och Pelle Alsings både extremt svängiga och kraftfulla spel på trummorna bredvid Ola Johanssons stabila bas förmedlade en garanti för konsertens musikaliska höjd. Allt såg så förbaskat enkelt ut när musiken hela tiden nådde nya höjder. Och bredvid stod de yngre tjejerna My Olasdotter Johansson och Petra Wahlgren och körade både personligt och oväntat rutinerat. Petra visade sig dessutom vara duktig på fiol och spetsade arrangemangen med det instrumentet på några låtar.
   Konserten blev alltså en intressant resa mellan både gamla, lite senare Raj Montana-material plus några helt nyskrivna låtar från ett kommande album, ”Indigo”, som ständigt har försenats sedan den spelades in för ett år sedan. I ett av många kul och innehållsrika mellansnack meddelade Dan att skivan borde ha funnits tillgänglig idag men ska enligt honom släppas 24 april. Jag pratade med Clarence Öfwerman efter konserten och han lovade ingenting om releasedatum...
   Huvudavdelningens mer taktfasta inslag, med låtar som ”21/3”, ”Vykort, vykort” (med ett nyarrangerat slut) och den nya ”Aldrig sluta drömma”, fick igång den pigga publiken rejält när konserten målmedvetet jobbade sig fram till den blixtrande triumferande finalen med ”Svart kaffe” och ”Skuggor i skymningen”.
   Men innan dess var det andra mindre kommersiella höjdpunkter som fick mitt hjärta att slå volter vid flera tillfällen. Som när körtjejen Petra greppade fiolen och tankarna gick till senare Bruce Springsteen-arrangemang på den mycket fina ”Du är det vackraste”, en låt som jag för tillfället hade glömt.
   ”Vildrosor o tistlar”, den kanske finaste låten på ”Calypso” (1983) där fiol och Olssons blödande orgel firade triumfer, ”Liten syster” och en avskalad version av ”Från en till en annan” var mina favoriter.
   Kvällens Dan Hylander-repertoar hade också några Lowell George-relaterade inslag. Dels hans egen ”Till en snubblad vandrare (roll along...)”, från albumet ”Döende oskuld” (1979), med eget gitarrsolo och en oerhört fin version av Lowells ”Willin'” som fick avsluta extralåtarna.
   Ett sjok extralåtar som förlängde konserten med en halvtimme där stämningen pendlade mellan innerlighet (”Min älskad4e stod inför rätten idag”, en svensk cover på Dylans ”Percy's song”), publikhysteri (”Farväl till Katalonien”), en oerhört lång, intensiv men oerhört fantastisk version av ”Höst (till Eva, så länge jag kan gå)”, den udda ”Vargtimmen” och redan nämnda ”Willin'” när det här bandet i sound och känsla stundtals befann sig på The Bands nivå. En märktig final på en mäktig konsert.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (413)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2019 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Björn Pettersson 31/05: Jag var också på konserten 1976 och minns också det då lite okända förbandet Tom...

Björn 3+7=11 23/05: Bra jobbat redaktören, så var det där med en egen "Bloggkategori" för Magnus Lin...

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.