Blogginlägg

Naturligt samarbete och spontana infall

Postad: 2018-11-30 10:05
Kategori: Live-recensioner

Foto: Anders Erkman
Foto: Carina Österling
RICHARD LINDGREN med OLLE UNENGE
Clarion Hotel, Örebro 29 november 2018
Konsertlängd: 20:05-21:03 och 21:36-22:17 (99 min)
Min plats: Stående i baren ca 4,5 meter från scenen.


OM ÄN TILLFÄLLIGT HAR DET STRÄVSAMMA PARET Olle Unenge och Richard Lindgren återförenats för några konserter. Sedan 2012 har de delat både scen och kompband och det var som alltid en fröjd att på torsdagskvällen ännu en gång få se det naturliga samspelet och få uppleva den kreativa lågan brinna starkt under några timmar. I grund och botten har de Bob Dylan som gemensam beröringspunkt men som låtskrivare har de lite olika sätt att förmedla sitt låtmaterial.
   Olle är vissångaren med verbal briljans i de svenska texterna och Richard har med den amerikanska singer/songwriter-traditionen i ryggen på senare år utvecklats åt det alltmer rockiga. Men ensamma på scen med sina akustiska gitarrer, plus Richards piano, blev konserten en ypperlig plattform för samarbete, god underhållning och spontana infall.
   Som låtlistan nedan tydligt visar var det, som konsertaffischen också var utformad, Richard och hans låtar som dominerade konserten men så har han ett överflöd av material att gräva ur, både gamla "säkra" hits och nya färska och ännu ej utgivna låtar. Med Richard vid mikrofonen fick Olle stort utrymme att läckert dekorera arrangemangen med sin gitarr som för kvällen hade ett kittlande vackert klingande sound.
   Det är två år sedan Richard senast gav ut en skiva, "Malmostoso", men under nästa år planeras det för hela tre nyproducerade album från Malmöprofilen. I februari kommer "Death & love" som följs av "Spanish incidents" två månader senare och "Grand jubilee" i oktober. Vi fick under torsdagskvällen tre mycket fina bidrag från Richards nya material, "Building a rainbow" vackert framförd på piano, "No more colours" med fint attackerande gitarrer från båda artisterna och "My little empire is in ruins". Låtar som lovar gott inför nästa år.
   Olles material kom kanske lite i skymundan, det var ju också hela konsertens upplägg, där gästen från Malmö skulle stå i centrum. Två fina exempel från Olles senaste album, "Pensionerade hippies & tatuerade sexpack", fick sällskap av en överraskande cover som inledde hela konsertkvällen. Det var Olles svenska tolkning av Hoyt Axtons "Lightning bar blues" som egentligen inte hade fått någon titel men som jag gärna vill döpa till "En trivsam liten bar". Olle fick också utrymme att visa upp sin alldeles hyperskickliga finger picking-teknik i Davy Grahams helt instrumentala "Angie". Andlöst.
   Efter första avdelningens överraskningar blev det mer förväntat i andra med starkt framförda versioner av "Drunk on arrival" och "Back to Brno" och där båda artisternas förkärlek för Dylans repertoar kom till sin rätt på slutet. Richard överraskade med att sjunga "Tomorrow is a long time" utan att kombinera den, som han brukar, med den svenska texten "Bara om min älskade väntar". Sedan gick konsertens avslutning i Dylans färger med sedvanligt känsligt manér.
   Ikväll fortsätter Lindgren/Unenges konsertsväng med konsert på Hillstreet i Lindesberg. Richard har "hotat" med att spela ledmotivet från tv-serien Hill Street Blues. Vi får se hur det blir med den saken.

I en trivsam liten bar
Building a rainbow
No more colours
Åter i Marais
My little empire is in ruins
3-stjärnig Metaxa
Five pints and a wink from Gwendolyn
Sundown on a lemon tree
Dunce's cap
Make me a pallet on the floor

Paus

From Camden Town to Bleecker Street
Drunk on arrival
Angie
Back to Brno
Tomorrow is a long time
Goodbye Rosie
Don't think twice it's alright

Extra
You're gonna make me lonesome

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (410)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2018 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.