Blogginlägg från 2018-11-07

INTERVJUER 74-94: Niklas Strömstedt (1983)

Postad: 2018-11-07 07:54
Kategori: Intervjuer

NIKLAS STRÖMSTEDT VAR TIDIGT I KARRIÄREN en svärmorsdröm. Med sitt långa mörka hår drog han till sig flickornas blickar och även i musikbranschen drog han till sig uppmärksamhet. Först som dj på klubben Atlantic i Stockholm där han knöt kontakter med alla och med hjälp av källarbandsaktiviteter blev han medlem i Lasse Lindbom Band och sedan ”på köpet” Ulf Lundell-musiker på både skiva, ”Ripp rapp”, och turné hösten 1979.
   Första gången jag träffade Niklas var inför Ulf Lundells konsert på Konserthuset i Örebro i oktober 1979. Ulf och bandet hade varit i stan sedan dagen före och uppenbart hade Niklas försvunnit över natten och anslöt nu till gänget och berättade att han varit och spelat squash med några tjejer…
   Niklas gjorde skivdebut på skivbolaget EMI:s julskiva ”Glitter, glögg och rock’n’roll” (1979) och året efter började det komma skivor i Niklas eget namn. Först några snyggt designade 45:or och sedan albumet ”Skjut inte… det är bara jag” (hösten 1981).
   Fast 1980 hade han fullt upp med Ulf Lundell-jobbet. Först skivinspelning i England som resulterade i det magnifika dubbelalbumet ”Längre inåt landet” och sedan turnésuccén på hösten.
   Efter ytterligare några skivor gav han sig ut på turné med bandet Skarpa Skott, en variant på bandet The Radio som egentligen hade en helt egen karriär att syssla med. Jag såg Niklas och bandet på Prisma i Örebro på en dåligt besökt konsert och med livekvalitéer som då var på den tämligen anonyma nivån.
   Till sitt andra album, ”Andra äventyr”, hade Niklas uppgraderat bandet med idel ädla musikerproffs som var en mix av Raj Montana Band- och Ulf Lundell-folk: Janne Bark, gitarr, Hasse Olsson, keyboards, Ola Johansson, bas, och Pelle Alsing, trummor.
   Den 22 konserter långa turnén startade i Örebro, 30 mars 1983 på Lord Nelson, och låtarna från det tämligen snälla albumet lät både bättre och tyngre på scen. Fast skivan hade ännu inte släppts när jag såg konserten. Jag intervjuade en förkyld Niklas på hans hotellrum på Hotell Continental i Örebro innan konserten och pianisten Niklas förklarade att han nu bara spelar gitarr på scen. Han var vid den här tidpunkten en sympatisk, trevlig men kanske inte någon stenhård personlighet för att ta för sig som artist i eget namn.
   Jag minns också att det efter konserten blev någon typ av efterfest på samma hotellrum men det är väl också det enda jag minns från den natten…
   Niklas spelade vidare i Lasse Lindbom Band som senare förvandlades till The Husbands som i sin tur fick en parallellkarriär som Triad när hitlåten och numera julklassikern ”Tänd ett ljus” slog till julen 1987. Ett par-tre konserter under de här åren, 1987, 1988 och 1989 bestod av övervägande covers. Julen 1989 åkte Husbands runt med ett julrockpaket där gästartister toppade föreställningen.
   Niklas Strömstedt har med åren, det började 1989 med bland annat balladen "Sista morgonen", blivit allt snällare som artist. Och den där mjuka och snälla bilden av en popartist är nästan Niklas personifierad. Lite tuffare blev det nog med Glenmark-Orup-samarbetet men i övrigt har hans mest spännande låtar suddats bort ur minnet i samma takt som jag under säkert tjugo år inte träffade Niklas privat. Förrän sommaren 2016 när han uppträdde vid Örebro Slott. Innan konserten träffades vi hemma hos en gemensam vän och Niklas hade otäckt bra minne om gamla tider...



Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/4 1983.

Niklas Strömstedt - mest känd som pianisten hos Ulf Lundell
SATSAR PÅ GITARREN PÅ SIN EGEN TURNÉ


NIKLAS STRÖMSTEDT ÄR PIANISTEN, GITARRISTEN och sångaren som kanske är mest känd för de karaktäristiska orgelslingorna på Ulf Lundells "Odysseus". Men han har, inte överraskande, även skaffat sig ett grundmurat rykte som pianist på två Lundell-turnéer, medlem i Lasse Lindbom Band och däremellan ett hittills halvhjärtat försök till sololansering.
   Just nu befinner sig Niklas på sin egen turné tillsammans med idel kända ansikten i kompgruppen: Janne Bark, Hasse Olsson. Pelle Alsing och Ola Johansson.
   - Det är enbart ett nöje att få jobba med så proffsiga musiker, säger en krasslig Niklas Strömstedt till Allehanda strax före konserten i onsdags kväll på Lord Nelson i Örebro.
   Niklas har dragit på sig en rejäl förkylning och halsont som låter illa när han talar men som lyckligtvis inte hämmade honom som sångare visade det sig senare på kvällen.
   - Men det går åt rätt håll. Förra helgen hade jag även feber i kroppen, säger Niklas och visar upp en flaska hostmedicin som lär hjälpa.
   Niklas blev allmänt känd 1979 då han från "ingenstans" utsågs till pianist i Ulf Lundells turnégrupp.
   - Jag spelade då med källarband och hade gjort en del demotejper som kom i händerna på Lasse Lindbom, som sedan etablerade kontakten, säger Niklas som anser sig vara bättre gitarrist än pianist!
   - På den här turnén spelar jag bara gitarr men jag kanske bara är såld på den traditionella rockmyten, säger han och ler.
   Niklas just startade sex veckor långa turné möjliggjordes mellan skivinspelningar och turnéer med Dan Hylanders Raj Montana Band av vilka tre man i Niklas grupp vanligtvis ingår. För övrigt exakt samma manskap som spelar på Niklas kommande album, "Andra äventyr", i slutet på månaden. En enklare och rockigare skiva, enligt hans egen utsago.
   Turnéer på egen hand med egen grupp och soloskivor till trots är Niklas huvudsakligen medlem i Lasse Lindbom Band som turnerar flitigt.
   - Tidigare har jag enbart varit en man i bandet men kommer på sommarturnén att göra åtskilliga låtar från mitt nya album. Vi kommer att turnera mer eller mindre intensivt från maj till oktober och spelar in ett nytt album på Gotland i juli, avslutar Niklas som även berättade många specifika minnen från Lundell-tiden, på turnéer och under skivinspelningar.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (400)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2018 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.