Blogginlägg

Hugh McDowell (1953-2018)

HUGH McDOWELL GAV CELLO ETT ANSIKTE inom popmusiken. Att jag, en hängiven popfantast, minns en cellist kanske är en smula överraskande men Hugh och ljudet av hans instrument hade från tidigt 70-tal en speciell plats i musikaliska hjärta. Och mycket är från början Roy Woods förtjänst. Jag har berättat tidigare att jag gillade Roy Wood, då i gruppen The Move, från första stund (1967) och följde automatiskt med i utvecklingen när han ville kombinera pop med klassisk musik och bildade Electric Light Orchestra 1970.
   Under inspelningen av ELO:s första album "The Electric Light Orchestra" (1971) och singeln "10538 Overture" spelade Wood själv cello och nästan alla andra instrument (oboe, akustisk gitarr, bas, stÃ¥bas, fagott, klarinett, blockflöjt, slide och percussion...). Men när bandet 16 april 1972 första gÃ¥ngen ställde sig pÃ¥ en scen live fanns den 19-Ã¥rige och klassiskt skolade Hugh McDowell med pÃ¥ cello i den nybildade gruppen.
   Under inspelningarna till gruppens andra album, "ELO 2" (1973), lämnade Wood gruppen och tog med sig McDowell in i nästa projekt som hette Wizzard. En minst lika spännande utveckling som ELO och jag följde intresserat bÃ¥da grupperna. Albumet "Wizzard brew" (1973) följdes strax efter av kanonsingeln "See my baby jive" innan McDowell tröttnade pÃ¥ Woods alltmer galna idéer och Ã¥tervände till Jeff Lynnes mer trygga Electric Light Orchestra.
   FrÃ¥n september 1973, och albumet "Eldorado" (1974), blev McDowell trogen ett alltmer populärt och kommersiellt framgÃ¥ngsrikt Electric Light Orchestra under resten av 70-talet. Han finns alltsÃ¥ med pÃ¥ albumen "Face the music" (1975), "A new world record" (1976) och det fantastiska dubbelalbumet "Out of the blue" (1977) plus alla turnéer däremellan. Han fanns alltsÃ¥ med pÃ¥ scen när jag sÃ¥g gruppen uppträda pÃ¥ Johanneshov i Stockholm i april 1978.
   FrÃ¥n 1979 fanns det ingen plats för strÃ¥kar i Electric Light Orchestras sättning som gjorde att McDowell, Mik Kaminski, violin, och Melvyn Gale, cello, fick lämna gruppen.
   Hugh McDowell avled 6 november 2018. Dödsorsak: LÃ¥ngvarig sjukdom.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.