Blogginlägg

PÃ¥ semestern raseras kraven

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/6 1997.

3, 10, 8, 5, 1, 10, 7, 1. I samma stund som jag skriver de här raderna håller jag på och sammanställer sommarens obligatoriska blandband. I samma stund som ni kära läsare finner de här raderna i tidningen är jag på semester och njuter förhoppningsvis av det kassettband jag för någon vecka sedan lät spela in.
   8, 9, 7, 6, 4, 9, 8, 2, 2. Det blir mÃ¥nga siffror att komma ihÃ¥g när CD-spelaren laddas med skiva efter skiva och jag förbannar skivomslagen som utelämnar spÃ¥rnumren. Sammanställningen av kassettbandet blir ocksÃ¥ en nödvändig inventering av vÃ¥rens skivutgivning.
   Men jag ratar de fulländade albumen och föredrar att leta pärlor pÃ¥ de lite mindre omskrivna skivorna. I Ã¥r har U2, Wannadies, Ron Sexsmith, Nils Erikson, John Fogerty, Millencolin, Rikard Wolff och Matthew Sweet (utan inbördes gradering) gjort de mest helgjutna albumen och fÃ¥r därmed följa med pÃ¥ semestern i sin helhet. Tillsammans med den nyinköpta bärbara CD-spelaren.
   Till kassetten är det roligare att leta guldkorn, höjdare, frÃ¥n de andra skivorna som i sin helhet kan vara allt frÃ¥n bra till usla. Sedan mÃ¥ste en kassett med sommarhöjdare vara njutbart i en bredare definition. Med musik som ska fungera lika bra pÃ¥ stranden som pÃ¥ balkongen under siestan.
   LÃ¥tarna som kräver djupare analys är diskvalificerade liksom grupperna som representerar den tyngre, mer adrenalinstinna rockmusiken. Därför har jag svÃ¥rt att tänka mig bidrag frÃ¥n skivorna som gjorts av Cry, The Seahorses, Scratch, Foo Fighters, Chunks, Loosegoats, Carpe Wade, Dinosaur Jr fast de bevisligen gjort starka lÃ¥tar pÃ¥ sina respektive skivor.
   Ã…rets sommarband blir snarare snällare och mer svenskt (speciellt om man Ã¥ker utomlands) och ska inte strikt betraktas som ett oÃ¥terkalleligt bokslut över första halvÃ¥ret 1997. LÃ¥tar med Niklas Strömstedt, B.I.G., Lena Nyman och Christina Lindberg hade väl aldrig varit aktuella om det inte hade varit sommar och semester. Kravet pÃ¥ fullständigt meningsfull musik är totalt raserat när temperaturen är runt 30 grader, solen steker och det största bekymret är sanden som skaver mellan tÃ¥rna.
   Klassisk pop har alltid en plats i mitt hjärta - och pÃ¥ en sommarkassett. I England vaskar de fram det ena bandet efter det andra. Mitt favoritband i genren är Diggers men de jagas tätt efter av Supernaturals och Silver Sun. Men amerikanare som Fountains Of Wayne och Redd Kross gör genren ännu färgstarkare.
   Diggers "Circles", som lÃ¥nat sin fallande basgÃ¥ng frÃ¥n "Waterloo sunset", är given pÃ¥ min kassett.
   Liksom smÃ¥ doser frÃ¥n Gessle ("B-Any-1-U-Wanna-B", hyllningen till Brian Wilson), Di Leva ("Lady i det gröna" som verkligen doftar sommaräng och blommor) och Gorky's Zygotic Mynci ("Heywood lane", walesisk pop med la-la-refräng).
   Bland de klockrena pophitsen pÃ¥ min kassett märks ocksÃ¥ "Winterwind", med Skinnskattebergs-gruppen Inbetweendays, "Fabrications", med Honeymoons och "Crazy you", stilren pop a la Slade frÃ¥n skottska G.U.N.
   Medan Etta James ("I've been loving you too long") och Big Blues & Boogie ("Love is a hurting thing") fÃ¥r representera den loja, souliga, nästan bluesiga sommarmusiken. Som personifierar den svalkande skuggan allra bäst.

Bäst just nu:
Del Amitri: Some other suckers parade (promo-singel). Glasgow-gruppens entrébiljett till britrockens finrum. Intensiv och händelserik pop. Album med samma namn kommer om en vecka.
Gessle: Love doesn't live here (singel-spår). Ommixningarna och de grymt förlängda versionerna av "Kix" rör mig inte i ryggen men det här är en mindre balladpärla.
Jon Bon Jovi: August 7 (singel-spår). En rökare på albumet, här akustisk med en läcker fiol i central roll.
Fool's Garden: Why did she go? (singel). "Lemon tree" minns vi, varken vi vill eller inte. Den här låten har faktiskt samma hitstruktur.
Favorita: I can change the world (yeah) (singel). Med Magnus Börjesson, från gamla Beagle, som sångare och låtskrivare blir det givetvis melodiöst fast lite tuffare och skramligare.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.