Blogginlägg från 1997-06-20

På semestern raseras kraven

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/6 1997.

3, 10, 8, 5, 1, 10, 7, 1. I samma stund som jag skriver de här raderna håller jag på och sammanställer sommarens obligatoriska blandband. I samma stund som ni kära läsare finner de här raderna i tidningen är jag på semester och njuter förhoppningsvis av det kassettband jag för någon vecka sedan lät spela in.
   8, 9, 7, 6, 4, 9, 8, 2, 2. Det blir många siffror att komma ihåg när CD-spelaren laddas med skiva efter skiva och jag förbannar skivomslagen som utelämnar spårnumren. Sammanställningen av kassettbandet blir också en nödvändig inventering av vårens skivutgivning.
   Men jag ratar de fulländade albumen och föredrar att leta pärlor på de lite mindre omskrivna skivorna. I år har U2, Wannadies, Ron Sexsmith, Nils Erikson, John Fogerty, Millencolin, Rikard Wolff och Matthew Sweet (utan inbördes gradering) gjort de mest helgjutna albumen och får därmed följa med på semestern i sin helhet. Tillsammans med den nyinköpta bärbara CD-spelaren.
   Till kassetten är det roligare att leta guldkorn, höjdare, från de andra skivorna som i sin helhet kan vara allt från bra till usla. Sedan måste en kassett med sommarhöjdare vara njutbart i en bredare definition. Med musik som ska fungera lika bra på stranden som på balkongen under siestan.
   Låtarna som kräver djupare analys är diskvalificerade liksom grupperna som representerar den tyngre, mer adrenalinstinna rockmusiken. Därför har jag svårt att tänka mig bidrag från skivorna som gjorts av Cry, The Seahorses, Scratch, Foo Fighters, Chunks, Loosegoats, Carpe Wade, Dinosaur Jr fast de bevisligen gjort starka låtar på sina respektive skivor.
   Årets sommarband blir snarare snällare och mer svenskt (speciellt om man åker utomlands) och ska inte strikt betraktas som ett oåterkalleligt bokslut över första halvåret 1997. Låtar med Niklas Strömstedt, B.I.G., Lena Nyman och Christina Lindberg hade väl aldrig varit aktuella om det inte hade varit sommar och semester. Kravet på fullständigt meningsfull musik är totalt raserat när temperaturen är runt 30 grader, solen steker och det största bekymret är sanden som skaver mellan tårna.
   Klassisk pop har alltid en plats i mitt hjärta - och på en sommarkassett. I England vaskar de fram det ena bandet efter det andra. Mitt favoritband i genren är Diggers men de jagas tätt efter av Supernaturals och Silver Sun. Men amerikanare som Fountains Of Wayne och Redd Kross gör genren ännu färgstarkare.
   Diggers "Circles", som lånat sin fallande basgång från "Waterloo sunset", är given på min kassett.
   Liksom små doser från Gessle ("B-Any-1-U-Wanna-B", hyllningen till Brian Wilson), Di Leva ("Lady i det gröna" som verkligen doftar sommaräng och blommor) och Gorky's Zygotic Mynci ("Heywood lane", walesisk pop med la-la-refräng).
   Bland de klockrena pophitsen på min kassett märks också "Winterwind", med Skinnskattebergs-gruppen Inbetweendays, "Fabrications", med Honeymoons och "Crazy you", stilren pop a la Slade från skottska G.U.N.
   Medan Etta James ("I've been loving you too long") och Big Blues & Boogie ("Love is a hurting thing") får representera den loja, souliga, nästan bluesiga sommarmusiken. Som personifierar den svalkande skuggan allra bäst.

Bäst just nu:
Del Amitri: Some other suckers parade (promo-singel). Glasgow-gruppens entrébiljett till britrockens finrum. Intensiv och händelserik pop. Album med samma namn kommer om en vecka.
Gessle: Love doesn't live here (singel-spår). Ommixningarna och de grymt förlängda versionerna av "Kix" rör mig inte i ryggen men det här är en mindre balladpärla.
Jon Bon Jovi: August 7 (singel-spår). En rökare på albumet, här akustisk med en läcker fiol i central roll.
Fool's Garden: Why did she go? (singel). "Lemon tree" minns vi, varken vi vill eller inte. Den här låten har faktiskt samma hitstruktur.
Favorita: I can change the world (yeah) (singel). Med Magnus Börjesson, från gamla Beagle, som sångare och låtskrivare blir det givetvis melodiöst fast lite tuffare och skramligare.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.