Blogginlägg

50-tal: #25. "Brand new Cadillac" (1959)

VINCE TAYLOR AND HIS PLAYBOYS
Brand new Cadillac
(Parlophone)

IDAG TÄNKER JAG BJUDA PÅ UPPMÄRKSAMHET för en engelsman som egentligen är en enda stor parentes i 50-talets musikhistoria. Ändå har han bidragit med en klassisk låt som var ett kommersiellt fiasko på 50-talet, efter omarbetning en stor hit i Sverige på 60-talet och figurerade även i punkkretsar på 70-talet. En onekligen intressant och spännande utveckling som har givit mannen i fråga, Vince Taylor, ett visst gott eftermäle fast han som person var en underlig individ och udda profil under några år i rock'n'roll-branschen.
   Jag brukar inte basera mina 50-talsupptäckter pÃ¥ eventuella coverversioner men i det här fallet är det nästan omöjligt att undvika "Brand new Cadillac"-lÃ¥tens resa genom decennier. Men jag ska ocksÃ¥ be att fÃ¥ understryka att Vince Taylor gjorde en underbart viktig insats när han skrev lÃ¥ten, spelade in den och gav ut den i april 1959. Hans karriär och produktion var bÃ¥de kort och ihÃ¥lig och Vince var väl en typisk representant för begreppet one-hit-wonder - fast i hans fall fick han ju inte ens en enda hit...
   Vince Taylors historia innehÃ¥ller mÃ¥hända nÃ¥gra poänger som bör Ã¥terberättas. Han föddes 1939 som Brian Holden i Isleworth i sydvästra London. Familjen emigrerade till USA när Brian var sju Ã¥r, efter studier tog han flygcertifikat men i 18-Ã¥rsÃ¥ldern blev musik hans stora intresse och favoriterna var Bill Haley, Gene Vincent och Elvis Presley. Han började sjunga pÃ¥ lokala tillställningar och när hans amerikanska svÃ¥ger 1958 Ã¥kte till London för att kolla den engelska musikscenen följde Brian intresserat med och knöt omgÃ¥ende kontakter med musiker och hade snart ett eget kompband, The Playboys.
   PÃ¥ ett cigarettpaket fastnade Brian för frasen "In hoc signo vinces", hans favoritskÃ¥despelare hette Robert Taylor och genast hade han skaffat sig ett artistnamn, Vince Taylor.
   Ã–verraskande snabbt skrev Vince pÃ¥ ett skivkontrakt för Parlophone och blev en rock'n'roll-pionjär pÃ¥ etiketten som under 50-talet främst gav ut jazz-, komedi-, gospel- och storbandsskivor. Vince skivdebuterade i december 1958 pÃ¥ singel med Charlie Richs rockabillylÃ¥t "Right behind you baby" frÃ¥n en Sun-singel med Ray Smith. (Även b-sidan hade Sun-relaterat material: Roy Orbisons "I like love").
   Tv-framträdanden och turnéer lovade gott för Taylors karriär och nästa singel blev hans egen "Brand new Cadillac". En rockig och gitarrdominerad lÃ¥t med kompromisslös sÃ¥ng och producerad av rutinerade Norrie Paramor som dÃ¥ främst hade erfarenhet som producent av soundtracks.
   BÃ¥da Vince Taylors singlar är intensiva rock'n'roll-skivor men kommersiellt var det noll respons hos skivköparna. En förklaring är att "Brand new Cadillac" bannlystes pÃ¥ BBC Radio dÃ¥ lÃ¥ten uppfattades som bilreklam. Den ettriga elgitarren spelas av Joe Moretti som för övrigt ett Ã¥r senare gör samma sak pÃ¥ Johnny Kidd & the Pirates legendariska "Shakin' all over".
   Missnöjda med det kommersiella utfallet rev Parlophone Taylors kontrakt, musikerna i Playboys övergav honom (nÃ¥gra hamnade via Marty Wilde hos Cliff Richard) och personliga problem gjorde att hans karriär redan var pÃ¥ väg utför. Fick göra ytterligare nÃ¥gra skivor pÃ¥ ett litet nystartat skivbolag, Palette, men utan större uppmärksamhet. Turnerade dock flitigt med musiker som kom och gick innan han plötsligt hittade en ny marknad i Frankrike, dit han ocksÃ¥ flyttade, där han under första halvan av 60-talet uteslutande gav ut skivor med kända rock'n'roll-covers. Frankrike fortsatte vara hans marknad men drogproblem och religiösa grubblerier gjorde inte karriären gott innan han 52 Ã¥r gammal dog i lungcancer 1991.

MEN HANS "BRAND NEW CADILLAC" HAR LEVT vidare under decennier i olika skepnader. 1964 blev låten åter aktuell med den engelska gruppen The Renegades som gjorde om låten till en ballad, kortade ned titeln till enbart "Cadillac" och fick en stor hit i Finland som nästan blev gruppens nya hemland. Det var via Renegades version som Hep Stars fick upp ögonen och öronen för "Cadillac". Men innan Svenne Hedlund och grabbarna upptäckte låten hade en annan svensk grupp, The Shamrocks som hade turnerat med Renegades i Finland, spelat in låten. Den gavs emellertid ut efter Hep Stars version och hamnade därmed helt i skuggan av Hep Stars första och största hit våren 1965.
   Läser man noga pÃ¥ Hep Stars singeletikett finns inte lÃ¥tskrivarnamnet Vince Taylor omnämnt utan fyra andra efternamn som stÃ¥r för Kim Brown-Denys Gibson-Graham Johnson-Ian Mallett och är de fyra medlemmarna i The Renegades. När engelsmännen sÃ¥ i grunden förändrade "Brand new Cadillac" ville de lÃ¥tsas som att originalet aldrig hade existerat. Renegades lurendrejeri gick inte hem hela vägen ty Taylors förlag upptäckte "stölden", när "Cadillac" blev en hit, och krävde naturligtvis ersättning. Överenskommelsen blev att alla, inklusive Taylor, delade pÃ¥ copyrightpengarna.
   När Hep Stars gav ut "Cadillac" visste de ingenting om Vince Taylors original och trodde att lÃ¥ten var Renegades och lÃ¥tskrivarnamnen därefter...
   När The Clash som första lÃ¥t under inspelningarna till "London calling"-albumet spelade in "Brand new Cadillac" var det enklare att utröna ursprung och original och Vince Taylor anges rätt och korrekt som lÃ¥tskrivare. Medlemmarna i Clash visste inte ens om att producenten Guy Stevens spelade in lÃ¥ten när de harvade pÃ¥ i studion. När bandet tyckte att den gick för fort protesterade Guy: "Great! All rock'n'roll speeds up. Take!".
   Clashs version av "Brand new Cadillac" är 2:08 lÃ¥ng, 29 sekunder snabbare än originalet.
   52 Ã¥r gammal avled Vince Taylor 28 augusti 1991 i lungcancer.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.