Blogginlägg

Ett genomgående rullande tajt sväng

Foto: Carina ÖsterlingOlle Unenge med sin dotter Frida vid sin sida.


OLLE UNENGE
Clarion Hotel, Örebro 10 mars 2018
Konsertlängd: 20:06-21:00
Min plats: Stående i baren ca 6 m från scenen.

PÅ LÖRDAGSKVÄLLEN VAR DET PLATS PÅ SCEN för det levande beviset på att Olle Unenges andra soloalbum är en alldeles utmärkt för att inte säga lysande skiva, "Pensionerade hippies & tatuerade sexpack". Jag ska inom några dagar skriva mina positiva synpunkter om inspelningarna, låtarna och de många spännande arrangemangen i en recension av skivan. Efter en Irlandssemester som hastigt och lustigt förvandlades till en London-tripp, den historien finns det nog också anledning att återkomma till, har jag haft några problematiska dagar med en strejkande dator och begränsat internet så jag har blivit lite sen med reaktion kring konsert och annat.
   Men nu kan jag meddela alla intresserade av Olle Unenges material, som föredrog att stanna hemma framför tv:n och Mellofinalen, tog ett praktfullt felbeslut. Det var alltsÃ¥ inte sÃ¥ trÃ¥ngt i Clarion Hotels foajé där scenen blivit lite djupare och flyttats mer centralt i lokalen. Det gjorde musiken än mer levande och detaljerna i de snillrika arrangemangen tydliga.
   Konsertens repertoar hade inget karriärsammanfattande tema utan var blott och bart koncentrerad till nya skivan, alla tio lÃ¥tarna i sin redan bestämda ordning. Vuxna rockartister brukar ibland göra det när de vill skapa uppmärksamhet kring nÃ¥got gammalt klassiskt album. Men Olle och hans duktiga musiker gjorde det för att presentera ett för dagen helt nytt album. Som jag dessutom hade ägnat ett dygn att intensivt lyssna till. Och pÃ¥ förhand i mitt huvud var den musikaliska succén given redan innan konserten.
   Med tanke pÃ¥ att de viktiga personerna i skivproduktionen, Clas Olofsson och Fredrik Landh, ocksÃ¥ var ryggrad pÃ¥ scen, trummor respektive gitarr, blev det liksom ingen utmaning när albumets samtliga lÃ¥tar skulle fÃ¥ sin premiärspelning. Skivan innehÃ¥ller visserligen en hel del överraskande inspelningstekniska detaljer men pÃ¥ lördagskvällen förvandlades allt till traditionellt men läckert liveljud med hjälp av ytterligare nÃ¥gra musiker och ett par sÃ¥ngerskor.
   Fredriks bror Martin hanterade keyboards och dragspel med sedvanlig elegans och gjorde trumpetsolot i "Fest i byn" till en av kvällens höjdpunkter. PÃ¥ bas gjorde Bengan ("utan" efternamn) som ny i gänget en stabil insats. Och till sÃ¥nghjälp fanns Nana Johansson, med wailande sÃ¥ng, och dotter Frida Unenge till hands bredvid Olle när det behövdes.
   Det var ett genomgÃ¥ende rullande tajt sväng som gjorde det omväxlande lÃ¥tmaterialet till en synnerligen läcker helhet där inget av naturliga skäl gick pÃ¥ rutin. J J Cale har ju funnits med som förebild under skivinspelningen och det naturligt lunkande tempot blev nÃ¥got av konsertens tema.
   Jag fÃ¥r väl Ã¥terkomma med närmare lÃ¥tkritik eller beröm när jag strax sätter mig ned och recenserar skivan. Olle ville fÃ¥ oss att tro att konserten var slut efter nio av skivans tio lÃ¥tar men tillsammans med bandet fick han fullfölja den utlovade presentationen av hela albumet. Kanske hade det varit än mer fulländat om han kanske bland extralÃ¥tarna slängt in nÃ¥gra av höjdpunkterna frÃ¥n förra skivan i det sÃ¥ spännande nyskrudade soundet.

Hyllning till enkelheten
O'Donoghues
3-stjärnig Metaxa
Ã…ter i Marais
Fest i byn
Att se dej falla
Pensionerade hippies och tatuerade sexpack
SÃ¥ng till A i C
Dave Van Ronk
Långdistanslöparens ensamhet

PS:
Jag ska som sagt sätta mig ner och recensera albumet "Pensionerade hippies & tatuerade tatuerade sexpack". Utan dator till hjälp har jag noterat mina synpunkter på ett stort anteckningsblock och ska nu försöka analysera mina tidigare tankar. Tycker ni er inte kunna tyda kråkfötterna i noteringarna på bilden nedan så är jag själv osäker...



/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.