Blogginlägg

Februari 2018 på Håkans Pop

Alla bilder: Magnus SundellKarin Wistrand och DSH5 på "Musik för alla hjärtan", Örebro Stadsmissions arrangemang.

Följ de blåmärkta länkarna nedan och du får innehållet på Håkans Pop under februari 2018.

MINA KONSERTBESÖK HAR MED ÅREN BLIVIT mindre regelbundna men i mitten på februari exploderade det under några kvällar. Tre konserter på sex dagar andades intensitet som på den gamla goda tiden. Tre konsertbesök under väldigt olika förhållanden och i två fall på för mig nya konsertställen. I en artikel, som jag skrev för drygt fyra år sedan, räknade jag efter hur många olika konsertplatser jag hade besökt på drygt 40 år. Jag kom då fram till den fantastiska siffran 75 och jag kunde alltså under februari lägga till ytterligare två, Örebro Ölhall och Live at Hemma (Anders Dambergs vardagsrum).
   På ett pratigt och stökigt Örebro Ölhall fick jag uppleva en så kallad konsert med Gabriel Kelley där huvudpersonen satt ner och var nästan osynlig och hade musikaliskt svårt att nå fram på den annars trevliga och fullpackade puben.
   Kvällen efter i Anders Dambergs lägenhet på väster i Örebro blev det desto mer fokus på artisten i centrum, Magnus Lindberg . Inför ett 40-tal inbjudna bjöd Magnus på en generös repertoar av både halvgamla låtar, nyskrivet och några få klassiker.
   Örebro Stadsmissions arrangemang "Musik för alla hjärtan" i foajén på Konserthuset, i veckan efter, bjöd på en sensationellt helgjuten meny med musik. Från smått jazziga Amanda Ginsburg via Meadows och den nya konstellationen Martin Håkan till DSH5 som efter sitt set kompade Karin Wistrand och vi fick njuta av några uppgraderade Lolita Pop-låtar och ett par sololåtar. Musikaliskt toppenarrangemang!
   I Håkans Pops regelbundna kategori om bästa maxisinglar skrev jag under februari om Dire Straits, Siouxsie & the Banshees, Graham Parker och John Cougar Mellencamp. Och bland gamla konsertrecensioner riktade jag in blicken mot Neil Young (1996) och Imperiet (1987). Letade också fram två coverskivor med John Prine och Rolf Carlsson .
   I den minst sagt spretiga kategorin "I min skivhylla" bläddrade jag fram gamla vinylskivor med Smithereens, Steve Gibbons Band, Legend och Joni Mitchell .

FEBRUARI ÄR ÅRETS KORTASTE MÅNAD och listan på skivor jag lyssnade igenom under månaden, och sedan var värda att nämna, blev också tämligen kort:
   Efter förra månadens succé för Anderson East blir det naturligt att nu i samma positiva andetag nämna Sarah Klang. Båda imponerar tack vare sin ungdom och paradoxalt låter de som artister med massor av erfarenhet och rutin. Det finns något tidlöst i båda artisternas sound och det är deras exceptionella röstresurser som överraskar mest.
   Men i den omöjliga jämförelsen, någonstans i botten finns det soulrötter som förenar deras musik, mellan Anderson East och Sarah Klang faller mitt val tveklöst på den 25-åriga sångerskan från Göteborg. Innanför den traditionella ramen på "Love in the milky way" förmedlar musiken, arrangemangen, soundet och låtarna ett nytt spännande personligt grepp. Osedvanligt jämnstarkt låtmaterial men när Sarah strax framför en bubblande hammondorgel sjunger "Let me on fire" och "Blue bird" är det ren magi. Och balladerna på skivan är överlag mycket fina.
   Ellen Sundberg har gjort det lite lättare för sig på sitt nya album "Du sålde min biljett", hennes tolkningar av Kjell Höglund-låtar, men har lyckats träffa rätt i både ton och takt. Med sin norrländska personlighet har hon överraskande skakat liv i en låtskatt som i sin helhet, erkänner jag, inte är mig så bekant. Därför känns det så bra att upptäcka "nya låtar" som "Brustna drömmars boulevard" och "Stormen före lugnet" och att sedan återupptäcka några Höglund-klassiker i varsamt uppdaterade arrangemang.
   Gillar du Göteborgsrelaterad pop på svenska ska du inte missa Jonas Lundqvists "Affärer". En naturlig men kanske lite vuxnare fortsättning på Bad Cash Quartet, där Jonas var medlem, och hans eget projekt Jonas Game. Albumet är fylld av delikata detaljer men inte så många riktigt starka låtar. "Leva farligt" och Amanda Bergman-duetten "Lilla person" är höjdpunkter.
   Tomas Andersson Wij söker ständigt nya samarbetspartners. På nya albumet "Avsändare okänd" kompas han av Deportees och Niki & the Dove men musikaliskt och låtmässigt har det ändå inte hänt så mycket - på de första tre låtarna. Då följer "Jag nådde aldrig riktigt fram till dig" i ett poppigare, snabbare tempo än jag har hört tidigare med honom och kanske är det omgivningen som påverkat honom att göra en smittande, högst levande och snärtig låt. Men sedan är han tillbaka i gamla hjulspår. Han är visserligen duktig på att kombinera poesin i vardagslivets realism med rent existensiella funderingar men jag kan inte upptäcka några sensationer.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.