Blogginlägg

MAXI12" #32: KIRSTY MacCOLL and the POGUES

KIRSTY MacCOLL and the POGUES
Miss Otis regrets/Just one of those things
AZTEC CAMERA
Do I love you?
(Chrysalis, 1990)

DET FINNS NATURLIGTVIS MÅNGA FLER POGUES-singlar som är både bättre och mer intressanta än den här relativt sena singeln. Dessutom skiljer sig maxisingeln inte alls i en jämförelse med 7"-varianten. Jag var under alla år som Pogues stod på kulmen av sin karriär och ytterligare några år, låt säga mellan 1985 och 1992, en hängiven beundrare av det folkmusikrockiga bandet. Och under de åren betydde det också att jag nitiskt samlade på mig samtliga maxisinglar bandet gav ut, ofta med unika extraspår.
   Det har faktiskt blivit 19 stycken med Ã¥ren och bland alla dem ligger den här givetvis i skuggan av exempelvis "A pair of brown eyes", "Poguetry in motion"-ep:n (med "A rainy night in Soho"), "Fairytale of New York", "If I should fall from grace with God", ett par Dubliners-samarbeten och den mäktiga coverversionen av "Honky tonk women". Men jag har ju redan skrivit om flera av dessa singlar tidigare (se länkarna ovan) och om jag känner mig själv rätt lär jag Ã¥terkomma till Pogues pÃ¥ min vandring mot nummer ett bland favoritmaxisinglarna.
   Det hände ibland under storhetsÃ¥ren att Pogues-singlar dök upp utanför själva albumreleaserna av en eller annan anledning. "Miss Otis regrets"-singeln är just en sÃ¥dan singel som egentligen ligger helt utanför bandets officiella diskografi eftersom den är utgiven pÃ¥ Chrysalis och är en del av ett helt annat sammanhang.
   LÃ¥ter det mystiskt sÃ¥ ska jag förklara. 1988 lämnade bandet Stiff och flyttade det egna skivbolaget Pogue Mahone till Warner Bros som fortsättningsvis distribuerade bandets skivor.
   Under den senare delen av 80-talet hade aidsepidemin nÃ¥tt sin kulmen och välgörenhetsarrangemangen för att samla in pengar till medicin och hjälpmedel hade ökat. Ett gäng artister tog 1989 initiativet att tillsammans med den internationella organisationer Red Hot Organization (RHO) bekämpa aidsfaran och samtidigt samla in pengar. PÃ¥ albumet "Red hot + blue" medverkade bland annat Tom Waits, U2. David Byrne, Sinéad O'Connor, k d lang, en duett med Deborah Harry/Iggy Pop och de tvÃ¥ spÃ¥ren (med de tre lÃ¥tarna) pÃ¥ den här maxisingeln. Skivan blev ocksÃ¥ en hyllning till den gamle lÃ¥tskrivaren och artisten Cole Porter vars lÃ¥tar bildade ryggrad pÃ¥ albumet där titeln var hämtad frÃ¥n Porters musikal (1936) med samma namn.
   Porter blev automatiskt en galjonsfigur i sammanhanget. Han var homosexuell i en tid, 30-talet, när det absolut inte var accepterat.
   Pogues och Kirsty MacColl vävde ihop tvÃ¥ Porter-lÃ¥tar, frÃ¥n 1934 respektive 1935, och den skotska gruppen Aztec Camera bidrar med "Do I love you?" frÃ¥n 1939.
   "Miss Otis regrets" släpptes i en väldigt hektisk tid för Pogues pÃ¥ hösten 1990. PÃ¥ sommaren innan hade Pogues andra samarbete med den legendariska irländska folkmusikgruppen Dubliners släppts i samband med EM i fotboll. Där fanns Irland med, och coachades av Jackie Charlton, och Pogues skrev och gav ut "Jack's heroes" som blev bandets bästa listnotering sedan "Fairytale of New York".
   Samtidigt jobbade bandet pÃ¥ ett nytt album, "Hell's ditch", som producerades av Joe Strummer men innan den skivan släpptes kom alltsÃ¥ samlingsskivan "Red hot + blue" där lÃ¥tarna pÃ¥ maxisingeln finns med. Släpptes för övrigt i september 1990 samtidigt som Pogues första albumsmakprov "Summer in Siam" kom. En magnifik krock som förstärktes tvÃ¥ mÃ¥nader senare när ovan nämnda Pogues-album släpptes exakt samtidigt som "Miss Otis regrets". Albumet vann den kommersiella dragkampen och "Miss Otis regrets" missade listplacering.

NÄR JAG IDAG LYSSNAR LITE MER NOGGRANT PÅ "Miss Otis regrets", kanske mer grundligt än någonsin, känns det lite orättvist att singeln och framförandet har hamnat i bakvattnet i en ganska extraordinär diskografi. Samarbetet med Kirsty MacColl är naturligtvis nyckeln till singelns magiska kraft. Två före detta Stiff-artister går vidare och visar varför de är bäst på det de gör. Receptet hade ju fungerat en gång tidigare (på klassiska "Fairytale of New York") och när makalöst välsjungande Kirsty möter Shane MacGowans grumligt slarviga röst är kombinationen så självklart lysande att materialet nästan bleknar i jämförelse.
   Det här är ju covermaterial men för en gÃ¥ngs skull har jag inget förhÃ¥llande till originalen, min mamma var knappt född när Cole Porter skrev lÃ¥tarna, och versionen har i mina öron inga krav att förhÃ¥lla sig till. Tempobytet mellan de bÃ¥da lÃ¥tarna i detta medley pÃ¥minner om redan nämnda "Fairytale of New York" fast här är rollerna ombytta, Kirsty inleder med den vackert lÃ¥ngsamma "Miss Otis regrets" innan hetsiga Pogues fÃ¥r fritt spelrum pÃ¥ "Just one of those things" där Shane MacGowan fÃ¥r brÃ¥ttom att berätta sin historia utan att man som lyssnare kan uppfatta mÃ¥nga ord.
   Maxisingeln, som alltsÃ¥ inte skiljer sig nÃ¥got frÃ¥n den vanliga 7":an, är en sÃ¥ kallad splitutgivning där tvÃ¥ artister samsas om utrymmet. B-sidan är givetvis ännu en lÃ¥t frÃ¥n "Red hot and blue"-albumet. Aztec Camera gör "Do I love you?" bÃ¥de homogent och trovärdigt utan att sätta nÃ¥gon speciell personlig prägel pÃ¥ framförandet. En typisk b-sida om ni frÃ¥gar mig.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.