Blogginlägg

En sån Trist(ao) Fogerty-kopia

Postad: 2018-03-07 07:51
Kategori: 90-talskonserter

TVÅ ORIGINALMEDLEMMAR FRÅN CREEDENCE Clearwater Revival, trummisen Doug "Cosmo" Clifford och basisten Stu Cook, bildade 1995 gruppen Creedence Clearwater Revisited med idel kända John Fogerty-låtar på repertoaren. Fogerty försökte stoppa gruppens namn men lyckades inte.
   Övriga medlemmar i den nya Creedence-gruppen var okända med ett undantag. Sologitarristen Elliot Easton var mellan 1974 och 1988 medlem i den amerikanska gruppen The Cars.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/6 1996.

CREEDENCE CLEARWATER REVISITED
STAFFAN ERNESTAM BAND
Brunnsparken, Örebro 11 juni 1996


När det meddelades att två originalmedlemmar från Creedence Clearwater Revival skulle spela i Brunnsparken blev jag skeptisk och inte överdrivet upphetsad.
   Genom att byta ut det i sammanhanget perfekta Revival till varianten Revisited förändrade man ingenting. Mer korrekt hade varit att slopa Creedence ur gruppnamnet ty ordet ("credence") står för tilltro...
   Gruppnamnet är så intimt förknippad med John Fogerty och hans låtar att det är rent löjeväckande att resa runt under ovan nämnda gruppnamn.
   Trummisen Doug Clifford och basisten Stu Cook var visserligen motorn i bandet och nuvarande Creedence lät tajt, svängigt och spelade med stor auktoritet.
   Tre man, med sångaren John Tristao i spetsen, gjorde allt för att vi inte skulle sakna Fogerty. Ändå framstod gruppen "bara" som en mycket habil rockorkester med tämligen exakta tolkningar av ursprungs-Creedences klassiker.
   Repertoaren, ur historiskt perspektiv bevisligen en av rockvärldens starkaste, hade få mindre kända inslag. Och det visade sig efter 23 låtar och 97 minuter att gubbarna inte missat en enda Creedence-klassiker.
   Även originalgruppens covers i karriärens inledning, "Suzie Q", "I put a spell on you" och "I heard it through the grapevine (alla framförda i trista långlånga versioner), fanns där för att göra historiebeskrivningen komplett.
   Tristao hade en hest sprucken autentisk rockröst som inledningsvis lät som en katastrof men han kämpade sedan hårt för att perfekt kopiera John Fogertys stämma utan att avvika det minsta från originalet.
   Bandets instrumentala virtuos var den vänsterhänte gitarristen Elliot Easton medan klaviaturkillen Stephen Gunner spelade en mindre påtaglig musikalisk roll. Gunner var däremot otroligt lik en annan gammal Creedence-medlem, Tom Fogerty.
   Swamprocksoundet fanns där och de countryfierade hitsen "Lodi" och "Bad moon rising" likaså. Kvällen gick i minnets tecken, närmast allsång i "Proud Mary", med nostalgiska tillbakablickar som onekligen gladde den stora publiken vars enda krav var att känna igen låtarna.
   Positivt att se så grundläggande traditionell bluesrock locka tusentals till parken.
Negativt att Creedence idag är en så utpräglat nostalgisk upplevelse.
   Den i sammanhanget unge Staffan Ernestam med band inledde kvällen med förvånansvärt tuff gitarrock. Staffan har lagt undan Rickenbacker-gitarren, skaffat sig ett ess på gitarr (Micke Hujanen) och har skrivit en handfull låtar av mycket god kvalité med stundtals påtaglig hitpotens.

Doug "Cosmo" Clifford: trummor
Stu Cook: bas och sång
Elliot Easton: gitarr
Stephen Gunner: gitarr. keyboards och sång
John Tristao: sång och gitarr

Born on the bayou
Green river
Lodi
Commotion
Who'll stop the rain
Suzie Q
Hey tonight
Long as I can see the light
Down on the corner
Lookin' out my back door
Tombstone shadow
I heard it through the grapevine
Keep on chooglin'
Midnight special
Bad moon rising
Proud Mary
I put a spell on you
Fortunate son

Extralåtar
Have you ever seen the rain?
Travellin' band

Extra extralåtar
Run through the jungle
Up around the bend

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (399)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (108)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2018 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.