Blogginlägg

Håkans Pop 10 år: LIVE#8: Ulf Lundell 2008

Jag hade länge väntat på en Ulf Lundell-show där han skulle tona ned rockmusiken, bli mindre elektrisk och vara mer avslappnad och prata intressant mellan låtarna. Jag fick alla mina önskemål tillgodosedda 2008.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på HÅKANS POP 2/4 2012.




ULF LUNDELL
Konserthuset, Västerås 28 september 2008
Konsertlängd: 19.30-22.21 (171 minuter)
Min plats: På övre balkongen, sektion Röd, rad 2, plats 894,
ca 35 meter från scenen.

Det skulle ta 32 år efter konsertdebuten för Ulf Lundell att uppträda ensam på scen, sitta på en stol, berätta utförligt och samtala med publiken på ett helt och osannolikt avslappnat sätt. Efter att ha sett 36 konserter med Ulf Lundell, som på 00-talet hade blivit alltmer förutsägbara, hade jag sannerligen inte väntat mig det. Det var både mycket överraskande och extremt oväntat att Ulf gick i land med de här konserterna och hela turnén på detta påfallande ödmjuka sätt.
   Nu var inte Ulf ensam på scen under hela konserten, egentligen bara på den sju låtar långa inledningen, men den där avslappnande prägeln genomsyrade uppträdandet i sin helhet. Även när bandet, som var fem man starkt men akustiskt baserat, kom in på scen.
   Lundell hade inte turnerat sedan sommaren 2006 och kompbandet var till större delen nytt men också ”gammalt”. Jens Frithiof, gitarr, och Marcus Olsson, saxofon/orgel, hade kompat Lundell 2006 medan de i det här sammanhanget rutinerade musikerna Jerker Odelholm, bas, och Andreas Dahlbäck, trummor, var tillbaka efter en mer (Jerker) eller mindre (Andreas) lång Lundellpaus och gitarristen Fredrik Rönnqvist var helt ny i sammanhanget men rutinerad i Lisa Miskovskys kompband. Och gitarrfantomen Janne Bark var tacksamt bannlyst från den här akustiskt dominerade turnén.
   Även på skivområdet hade första halvan av 00-talet varit dumdristigt och hysteriskt produktivt med Lundell där finalen 2005 med dubbelalbumet "Lazarus" var en tung (22 låtar med över två timmars spellängd), högljudd, blueskryddad men inte speciellt intressant skiva.
   En plötslig drygt tre år lång paus i skivutgivningen resulterade i en mindre mediokerbluesig och mer luftigt poppig skiva, ”Omaha”. En skiva som släpptes 19 november när den en och en halv månad långa succéfyllda turnén hade avslutats. Men Ulf bjöd på rikligt med smakprov från det kommande albumet under den här turnén.
   Konserten i Västerås var min första kontakt med den här Lundell-turnén, som mycket riktigt gick under namnet ”Unplugged”, och det är tankarna efter den konserten som följer här nedan. Annars skrev jag en lång tidningsmässig recension från Örebroföreställningen en dryg månad senare med rubriken ”Den kanske bästa konserten någonsin i Örebro”. Den går att läsa här.
   Den här musikaliskt fantastiska Lundell-turnén fick en uppföljning på skiva när ”Unplugged solo” släpptes sommaren 2011. En skiva inspelad i bland annat Stockholm och Göteborg under denna turné. 14 låtar hämtade från den inledande sekvensen när Lundell var själv på scen. Rekommenderas!


HAR LUNDELL NÅGONSIN VARIT BÄTTRE?

Redan efter tredje konserten på Ulf Lundells turné står det tämligen klart att han är ute på en extraordinärt fantastisk sväng. Likt Bruce Springsteen älskar han att överraska, både låt- och soundmässigt har han restaurerat sin repertoar. På de sju första låtarna, när Ulf befinner sig själv på scenen, byter han låtar friskt för varje konsert och där kan det nog dyka upp en och annan udda låt under turnén.
   Konserten hade absolut inga transportsträckor och det kändes som varje låt, i den 24 låtar långa konserten, var en ny höjdpunkt. Var det inte helt nyskrivna låtar, för kvällen tre stycken, så var det genomgående nyarrangerat med många läckra akustiska eller halvakustiska gitarrer i arrangemangen.
   Det är naturligtvis svårt med jämförelser över en lång tid med hela Lundells karriär i minnet men årets turnéversion är kanske den starkaste hittills.
   Kaotiska klubbspelningar på 70-talet hade sin charm, en magisk och skärpt turnépremiär hösten 1985 var en blöt dröm i ett utsatt läge och den stora återkomsten 1993-94 var musikaliskt oantastligt. Men den nuvarande turnén flyttar gränserna på ett sensationellt sätt. Här vill han plötsligt vara helt oförutsägbar, bjuda in till ett helt nytt sound och vara så där personligt spontan i sina kommentarer mellan låtarna. Kort sagt något vi längtat efter i många, många år.
   Det här ska inte bli någon regelrätt recension, den får vänta tills jag ser Lundell och bandet i Örebro 30 oktober, men jag måste få kommentera de nya låtarna. ”Spike”, en kärleksfull låt om Lundells gamla hund, är närmast en hitlåt i sitt catchy tempo med en osedvanligt komisk text. ”Din tid är ute” är redan en mäktig andäktig klassiker och ”Lär dej älska mörkret” hade spår av många gamla Lundell-låtar.
   Sedan var det naturligtvis en ynnest att få uppleva fräscha och uppdaterade versioner av ”Kär och galen” (avskalat akustisk), ”Hon gör mej galen”, ”Jag saknar dej” och ”En eld ikväll”.
   Med Ulf Lundell tillbaka på turné har verkligheten hösten 08 blivit en bättre värld, för att citera herr Lundell själv.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Jens Frithiof, gitarr, lapsteel och sång
Marcus Olsson, keyboards, saxofon och sång
Jerker Odelholm, bas
Andreas Dahlbäck, trummor, percussion och sång
Fredrik Rönnqvist, gitarr, mandolin, bouzouki och sång

Låtarna:
1. Kom in kom in
2. Kär och galen
3. St Kristofer
4. Snön faller och vi med den
5. Levande och varm
6. Spike
7. En fri man i stan
8. Din tid är ute
9. En bättre värld
10. Folket bygger landet.
11. Evangeline
12. Kärlekens hundar
13. Förlorad värld
14. Utanför byggnaden
15. Lär dig älska mörkret
16. Hon gör mig galen
17. Jag saknar dig
18. Lycklig man
19. Gå ut och var glad

Extralåtar:
20. Baby om morgonen
21. St Monica
22. Skaka på dom
23. Ut ikväll

Extra extralåt:
24. En eld ikväll

Låtkommentaren: En osedvanligt bred Lundell-repertoar från tretton olika album plus en singel och en ep. Och tre försmaker från "Omaha"-skivan, "Spike", "Din tid är ute" och "Lär dig älska mörkret", som vid tillfället inte var utgiven.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.