Blogginlägg

Håkans Pop 10 år: Kent har äntligen tänt mitt hjärta

Jag äger Kents första singel, "När det blåser på månen", och lyssnade på varje ny release när Eskilstunabandet släppte en ny skiva som de yngre lyssnarna mangrant höjde till skyarna. Jag hade lite svårare att ta Kent till mitt hjärta men 2001, efter att ha lyssnat på deras lysande b-side-samlingsalbum var jag såld.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/3 2001 och sedan på HÅKANS POP.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/7 2005.

Jovisst, jadå, bra, ja-ja, jadå. Att hålla med och ändå vara svalt neutral. Att inte alls avguda pardonlöst utan hålla en odramatiskt låg profil när det vägs för eller emot. Så där har jag försökt värja mig mot redaktionens stora Kent-falang. Sedan nån gång 1995 har det vid varje ny release poängterats hur stora, hur viktiga, hur ouppnåeliga och hur sanslöst banbrytande kvintettens skivor är.
   Och, jovisst, det lÃ¥ter bra. Men det ville sig aldrig riktigt i mitt förhÃ¥llande till Kent. Det var som om husets kvot av genuina Kent-fanatiker redan var fylld. Magin i Kents musik ville inte riktigt nÃ¥ fram till mina breddgrader, ville inte spränga vallen mellan generationerna. Kent var "bara" ett namn bland all annan högkvalitativ svensk rockmusik.
   DÃ¥ plötsligt utan förvarning och förklaring sÃ¥ drabbas den här medelÃ¥ldriga kroppen av maniska vällustkänslor. NÃ¥gra veckor innan jul, dÃ¥ hjärna och hjärta är vidöppna för nya smaker, dofter och spännande musik, kunde inget fÃ¥ mig att stÃ¥ emot Kent.
   Utan att jag hade bett om det lÃ¥g B-sides-samlingen pÃ¥ mitt bord och jag tänkte i vanlig ordning pliktskyldigt lyssna igenom för att jag skulle kunna klämma fram mina ja, jo, jassÃ¥ och gÃ¥ vidare. Men efter fyra album av just pliktskyldigt lyssnande drabbades jag omedelbart av en konstig nästan febrig tillfredsställelse. De bÃ¥da inledande nyskrivna lÃ¥tarna "Chans" och "Spökstad" blev inträdesbiljetten och jag var förlorad.
   Fortsättningen pÃ¥ CD-samlingen är visserligen bÃ¥de ojämn och slarvig men jag hittade mina favoriter även där. Den fantastiska "Verkligen" gör mig övertygad om att Kent är det viktigaste, det största, det mest ouppnÃ¥eliga och det klart mest personliga av alla svenska band - nÃ¥gonsin.
   Jag satt alltsÃ¥ med en lÃ¥nad samlingsplatta utan att själv äga en enda Kent-skiva. Det har liksom räckt att en i den närmaste kretsen har allt de gjort pÃ¥ skiva.
   Det fick mig naturligtvis att tänka om. Att snabbt införskaffa samlingen, som jag som lekman anser är ett centralt verk i Kents diskografi, plus nÃ¥gra album. I linje med mitt irrationella Kent-beteende har jag köpt tvÃ¥ album i fel kronologisk ordning och jag har den besynnerliga känslan att inget album kommer att slÃ¥ B-sidessamlingen.
   Hur jag nu ska kunna svälja stoltheten och erkänna för ordföranden i tidningens Kent-fanclub tvÃ¥ vÃ¥ningar upp vet jag inte ännu. Men Ã¥ andra sidan har jag öppnat hans ögon för Americana-genren och Steve Earle sÃ¥ vi har alla nÃ¥got att lära - av varandra. För utan diskussioner och ödmjuka resonemang kan vi aldrig hitta rätt i vÃ¥ra musikaliska drömmar.
   FrÃ¥ga punkexperten och kollegan Jakobson som just nu är inne i en svÃ¥r Beatles-period och unge herr Joakim som aldrig vill sluta diskutera den tidiga soulmusiken och Phil Spector. Med öppna ögon kommer man lÃ¥ngt, med öppna öron kommer man oändligt mycket längre.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.