Blogginlägg

Håkans Pop 10 år: Folk at Heart-festivalen slutade i morse

I vintras efter Folk at Hearts fjärde upplaga kunde jag sammanfatta sista dygnet på det här viset.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på HÅKANS POP 8/1 2017.


David Södergren, Karin Wistrand och gitarrristen Mattias Lagerqvist.


Sébastien Dubé, Simon Nyberg och Maria Johansson.


Fans Of Otherwise.

Alla bilder: Anders ErkmanMikael Persson.

FJÄRDE UPPLAGAN AV DEN UPPSKATTADE musikfestivalen Folk at Heart gick i mål framåt morgontimmarna på söndagen. Sedvanligt och helt i linje med festivalens spontana och ofta improviserade karaktär fortsatte underhållningen, i det här fallet med Dimpker Brothers, helt utanför det officiella programmet på ett av hotellrummen på Scandic Grand till framåt kl fem på söndagsmorgonen. Som den väluppfostrade recensent jag är hade jag gått till sängs långt tidigare och ryktet säger att det också i hotellets foajé pågick spännande musikmöten till framåt morgonen.
   Folk at Heart kan kanske till namnet uppfattas som en ensidig och begränsad musikalisk mötesplats utan variation men fortsätter i praktiken vara den spännande och varierade musikfestival som bÃ¥de publikmässigt och musikaliskt är en succé. PÃ¥ lördagskvällen var det Ã¥terigen "lapp pÃ¥ luckan" till ett hotell där den levande musiken bokstavligen blomstrade i varje hörn.
   Just variationen är nÃ¥got av festivalens signum ty under etiketten Folk kan i stort sett all musik mötas. Det fick jag under tvÃ¥ dygn Ã¥terigen uppleva. FrÃ¥n lÃ¥gmäld modern folkmusik och gränslös musikuppvisning via Louisiana-rock, folkrock, pop pÃ¥ tvÃ¥ röster/gitarrer och folkmusik med progginfluenser till akustisk visa pÃ¥ nÃ¥gra timmar. Och pÃ¥ Sveriges mest bekväma musikfestival, innanför väggarna pÃ¥ ett och samma hotell, hittar du den här variationen som du hittar inom nÃ¥gra steg.
   Lördagskvällens mest positiva möte var när jag träffade en av festivalarrangörerna, Andreas Svensson, som i veckan innan festivalen halkade och krossade armbÃ¥gen och nu gipsad dök upp pÃ¥ sin festival. Visserligen oförmögen att spela sitt dragspel men han kunde i hotellfoajén njuta av bandkollegorna i Ad Hoc-orkestern.
   Inledde lördagssessionen med Stockholmskvartetten Fans Of Otherwise vars lÃ¥gmälda men instrumentalt välarrangerade folkmusik blev en underbart innerlig start pÃ¥ kvällen. Med en sÃ¥ngerska som hade en soulfylld röst och bandet hade en personlig elegans där jag inte för en sekund tänkte pÃ¥ att bandets repertoar till stor del innehöll covers frÃ¥n lÃ¥tskrivare som Gillian Welch, Justin Townes Earle och Tom Waits.
   PÃ¥ samma scen nÃ¥gra minuter senare stod Sébastien Dubé och Maria Johansson, där spelskicklighet och röstsäker underhÃ¥llning gäller, och bjöd pÃ¥ musik och sÃ¥ng som flyttade gränser. Och musiken blev ännu mer avancerad när Simon Nyberg gästade med sin gitarr.
   SÃ¥g Mikael Persson & the Rigolettos pÃ¥ senaste Live at Heart och fascinerades av deras gitarrdominerade musik som har mer gemensamt med amerikansk sydstatsrock än det vi dagligt tal kallar folkmusik. Men med musikaliskt öppna sinnen blir Folk at Heart än merunderhÃ¥llande och det här bandets tajta och rockiga sound blev just den där perfekta elektriska pausen mellan akustiska gitarrer och folkrock.
   NÃ¥gra minuter senare stod jag och var avundsjuk pÃ¥ min vän Sigge som för första gÃ¥ngen hade upptäckt David Södergrens Hot Fives musik kvällen innan. Bandets repertoar, som uppriktigt sagt innehÃ¥ller mÃ¥nga starka lÃ¥tar, börjar bli lite förutsägbar i all sin proffsiga framtoning. Det var dÃ¥ nya lÃ¥tar som "Lyckan och jag" och "Ta din antabus, Kerstin" nu blev välkomna nyheter. Att sedan Karin Wistrand gick upp och förstärkte bandet i Docenternas "Söders ros" fick hela festivalen en ny mening.
   De ungdomliga bröderna i Dimpker Brothers är alltid lika charmiga och spontana att uppleva live. Med bÃ¥de sÃ¥ng och gitarrspel, inklusive baspedaler och trumkomp, är de pÃ¥ scen varje gÃ¥ng naturligt underhÃ¥llande. Men kanske ska de slipa lite mer pÃ¥ mellansnacken.
   Jag kunde sedan inte undvika att uppleva Göteborgsbandet Majornas 3dje Rote ännu en gÃ¥ng efter kvintettens uppfriskande uppträdande pÃ¥ fredagskvällen. Som sista grupp pÃ¥ Elvy-scenen fick de nästan gränslös speltid för att presentera sin personliga form av folkmusik där texterna är lika viktiga som melodierna. Men tillsammans med underbart underhÃ¥llande mellansnack var allt lika viktigt för att göra bandets framträdande till en oförglömlig upplevelse.
   Med dragspel och fiol längst fram är folkmusiken det centrala i gruppens sound. Med en repertoar frÃ¥n tre album, som är lÃ¥ngtifrÃ¥n lika underhÃ¥llande pÃ¥ skiva som pÃ¥ en levande scen, fanns det mÃ¥nga toppar och Ã¥tskilliga ögonblick till allsÃ¥ng. "Kan du härma en rödgad Ã¥l" sjöng publiken ikapp med bandet och det var nästan omöjligt att inte sjunga med i den bittra sÃ¥ngen "Jag kommer aldrig ur det här förrän jag dör". Fantastisk underhÃ¥llning.
   Efter den upplevelsen blev jag lite tom pÃ¥ inspiration och hamnade i ett hotellrum där David Tallroth underhöll pÃ¥ ett mycket personligt plan med sina tungvrickande och textmässigt mycket genomtänkta visor.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.