Blogginlägg

Håkans Pop 10 år: Inget omöjligt uppdrag i London

Under några dagar och kvällar i London i januari 1999 tänkte jag genomföra ett projekt där jag ville besöka konsertställen där jag aldrig hade varit tidigare och se artister som jag aldrig upplevt live tidigare. Jag lyckades och redovisar alltiden här krönikan.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/2 1999 och sedan på HÅKANS POP.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/2 1999.

Uppdraget i London var utmanande men inte omöjligt: 1. Sök upp ett nytt konsertställe där du aldrig satt din fot. 2. Försök få en glimt av något nytt debuterande band. 3. Bejaka nostalgin när tillfälle ges. 4. Upptäck ett plötsligt genombrott. Klart att jag lyckades? På alla punkter. 12 Bar Club, Hefner, Rhatigan och Sebadoh i nämnd ordning.
   Med bara tvÃ¥ hela kvällar pÃ¥ sig kan London i en första kontakt framstÃ¥ som en svÃ¥rgreppad smältdegel av konserter, artister och gränslösa nöjen. Men med viss rutin, lokalkännedom, flexibla omplaneringar och mÃ¥lmedvetenhet gick allt i lÃ¥s. They Might Be Giants (som skulle bli nostalgikicken) spelade pÃ¥ Highbury Garage (för mig nytt ställe) men det var utsÃ¥lt sÃ¥, efter en bitter öl pÃ¥ historiska Hope & Anchor pÃ¥ Upper Street, snabbt tillbaka med Victoria Line till city. Denmark Street, en gatstump som pÃ¥ varje kvadratmeter andas pop- och rockhistoria frÃ¥n 60-talet till i dag, och 12 Bar Club, ett litet "hÃ¥l i väggen" som för kvällen hade fyra artister pÃ¥ programmet. Av vilka Suzanne Rhatigan, som numera slopat förnamnet, var den minst okända.
   Dublin-födda Suzanne gjorde 1992 ett New York-inspelat album, "To hell with love", med studiofolk som Fred Maher, Matthew Sweet, Robert Quine med flera. En ganska opersonlig men sÃ¥ngmässigt stark skiva. Nu i avskalat sällskap, bas och trummor, blev det en intensiv upplevelse av bÃ¥de viskningar och attack.
   Suzannes basist, John Morrison, spelar vanligtvis i nya debuterande stjärnskottet Hefner, en Walthamstow-trio som hypats hÃ¥rt av NME. Som jag dagen efter fick uppleva live. TvÃ¥ gÃ¥nger. Först pÃ¥ eftermiddagen i Virgin Megastore och sedan pÃ¥ kvällen som ett av tre förband till amerikanska Sebadoh.
   Engelsk pop har utökats med ännu ett par hornbÃ¥gade glasögon i sÃ¥ngaren Darren Hayman som ocksÃ¥ skriver enkla lÃ¥tar utan gitarrsolon som även det pÃ¥minner om Costellos 70-tal. PÃ¥ skiva, förra Ã¥rets "Breaking god's heart", är de dock ojämnare när de pendlar mellan stark poprock och rena demokvalitén pÃ¥ vissa spÃ¥r.
   Sebadoh fick sitt engelska genombrott just den där tisdagskvällen framÃ¥t elva pÃ¥ kvällen. En vildsint, explosiv nästan punkig framtoning men alltid en melodisk Ã¥dra som gjorde att undertecknad lätt rycktes med i hyllningskören pÃ¥ ett fullpackat Astoria.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.