Blogginlägg

"EP"

Postad: 2017-01-22 10:24
Kategori: Skiv-recensioner



RICHARD SMITT
EP
(Rootsy)


Richard Smitt, född Rickard Lindgren, är en osedvanligt begåvad och personlig artist vars utveckling på solokarriären jag gärna vill följa. Jag hade förmånen att se Rickard som sångare, gitarrist och bastrummis i Oskarshamns-trion We Met Tomorrow för två år sedan och blev verkligen imponerad av den unga entusiasmen och talangfulla kreativiteten.
   Gruppen ville då beskriva sin musik som "folkrock och pop med starka americana-influenser" medan jag själv tyckte det lät som en sorts minimalistisk blues korsat med känsliga ballader. Kort därefter sprack gruppen oväntat fast de tveklöst hade en lovande framtid.
   Richards sprudlande kreativitet fick då sikta in sig på en solokarriär och han bytte samtidigt artistnamn till Richard Smitt ty på hans skivbolag Rootsy fanns det redan en känd artist med namnet Richard Lindgren.
   Jag fick i somras uppleva Richard live när han agerade uppvärmare åt amerikanen Rayland Baxter och det korta framträdandet, sju låtar, imponerade i all sin enkelhet. Han visade att både repertoar- och artistmässigt har han en lysande karriär framför sig fast han i mellansnacket kanske var lite väl anspråkslös.
   Historien bakom den här ep:n, som just har fått titeln "EP", är både spontan och lite irrationell. Richard åkte upp till Kiruna för att i inspelningsstudion prova sig fram soundmässigt medan han spelade in sex egna låtar till ep:n. I samband med det studiobesöket träffade han Baxter som han skulle följa med på turné. Det mötet resulterade mycket oplanerat i ett helt kommande album producerat av Baxter som enligt Richard inte riktigt kommer att vara representativ för ep-skivans låtar. Onekligen en spännande utveckling i Richard Smitt just påbörjade karriär.
   Nåväl, på ep:n kan jag konstatera att min beskrivning av hans musik som minimalistisk blues håller ganska jämna steg med hans musik. Men den är till stor del personligt präglad och är inte så traditionellt bunden. Det är främst det nakna soundet, Richards uttrycksfulla röst och ett ofta stingsligt gitarrspel som doftar bluesgenre. Det här är musik fylld med många årsringar fast Richard är så ung men självsäker.
   På många sätt kan jag dra paralleller med en annan av Rootsys personliga artister, Basko Believes, där ibland samma avskalade sound, nakna arrangemang och starka röst ekar lika genuint äkta.
   "I was born by the riverside" sjunger Richard i en av låtarna, "Miss Goodenough", och jag börjar verkligen tvivla på att hans ursprung är Oskarshamn och inte Louisiana. Och "In your arms" låter som den är inspelad i USA:s djupaste träskmarker, munspel och slide i en häftig kombination.
   Tycker mig ibland höra en tramporgel bredvid de akustiska och elektriska gitarrerna men i övrigt är det som sagt ofta en väldigt spartansk ljudbild Richard bjuder på. I den ibland lite händelsefattiga omgivningen passar duettsångerskan Ellen Sundberg, skivbolagskollegan, perfekt. Hon blir ett alldeles utmärkt lockbete på låten "Gotta be you" som dock inte tillhör skivans mest framträdande låtar.
   Nej, den definitiva höjdpunkten kommer i avslutningslåten "Black weather" som känns lite, lite mer arrangerad än materialet i övrigt på skivan. Över det fina tramporgelsoundet seglar en vidunderligt distad och underbar elgitarr som soundmässigt påminner om Daniel Lanois. Och tamburinen fyller sin genuina plats. Naket men ändå fulländat.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (380)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2017 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.