Blogginlägg

"Malmostoso"

Postad: 2016-10-28 09:05
Kategori: Skiv-recensioner



RICHARD LINDGREN
Malmostoso
(Rootsy)


Den just nu osedvanligt produktive skånske artisten, låtskrivaren och sångaren Richard Lindgren har funnit sin favoritplats här i världen: Pavia i Italien som han sedan flera år tillbaka ständigt återvänt till för att koppla av och träffa vänner men också spela och skriva låtar. På sitt förra album, "Sundown on a lemon tree", flörtade han friskt med sitt älskade Italien. Dels innehöll några av hans låttexter referenser till det landet och på den urgamla coverlåten "Return to me", som har italienskt ursprung ("Ritorna a me"), bjöd Richard på några fraser på ren italienska.
   Den här gÃ¥ngen gÃ¥r "italienske" Richard all in och har spelat in hela sitt nya album i Downtown Studios i Pavia nÃ¥gra mil söder om Milano med nästan uteslutande italienska musiker och sÃ¥ngare. PÃ¥ kuppen fÃ¥r vi ett nytt, rockigare och delvis mer elektriskt sound som uppdaterat Richards lÃ¥tar pÃ¥ ett märkbart sätt.
   Elektriska gitarrer och ibland tunga trummor trängs med fioler, dragspel och stÃ¥bas. Resultatet har blivit en lysande blandning lÃ¥tar och en sensationellt omväxlande produktion med bÃ¥de dubbla elgitarrer, av nästan Stones-klass, och akustiska ballader med lite mer kött pÃ¥.
   Arrangemangen är lite yvigare och äventyrligare och det har frigjort mycket energi och skapat utrymme för musikaliska utsvävningar som aldrig förr. Men i övrigt är det samma höga klass pÃ¥ Richards lÃ¥trepertoar, nÃ¥got han har skämt bort oss lyssnare med under närmare tio Ã¥r.
   Med lite fantasi kan arrangemangen pÃ¥ skivan jämföras med det Bob Dylan, för övrigt en av Lindgrens största idoler, ställde pÃ¥ scen under 1975 och 1976 och kallade för Rolling Thunder Revue. Dylan hade färgstarka Scarlet Rivera, fiol, och Mick Ronson, elgitarr. Richard samarbetar huvudsakligen med den italienska americanarockgruppen Mandolin Brothers, som han delvis turnerade med i Sverige förra vÃ¥ren, med tuffa gitarrer och den typiska orgel/piano-touchen. NÃ¥gra fioltjejer och en kille pÃ¥ dobro, utanför det bandet, gör soundet än mer levande, känsligt och sÃ¥ spontant att man hör med egna öron hur kreativt samarbetet i studion har varit.
   Ã„ven textmässigt är Richard influerad av Dylan, vars texter under de senaste veckorna har fÃ¥tt stor uppmärksamhet, och formulerar sina lÃ¥tar med en häpnadsväckande ordkunskap.
   Elva brokiga lÃ¥tar i elva olika arrangemang blir en spretig kompott men ocksÃ¥ ett förbaskat underhÃ¥llande album där upprepningen av "Dunce's cap" är en underbar start pÃ¥ skivan. En akustisk variant av lÃ¥ten inledde även Richards akustiska "Hobo's selection" frÃ¥n i somras. Ännu ett mästerverk till lÃ¥t frÃ¥n Richards penna som han under de senaste Ã¥ren lyckats skriva minst en gÃ¥ng pÃ¥ varje album. "Dunce's cap" stÃ¥r där stark och mästerlig bredvid tidigare guldkorn som "Driftwood" (frÃ¥n albumet med samma namn) och "A long time ago" (frÃ¥n "Sundown on a lemon tree").
   Dessutom finns det pÃ¥ albumet ytterligare en lÃ¥t av klassisk och evergreen-doftande kvalité, "Merrion Row". Tidlös balladpop som jag ännu en gÃ¥ng när det gäller Richards lÃ¥tar omöjligt kan undgÃ¥ att jämföra med Jimmy Webbs unika lÃ¥tskrivarkonst.
   Ordet blues figurerar i flera lÃ¥ttitlar pÃ¥ skivan utan att Richard faller för frestelsen att bli musikaliskt traditionell eller förutsägbar. Det är egentligen bara "Ragazzon blues" som blir nÃ¥got liknande. LÃ¥ten är en hyllning till sÃ¥ngaren Jimmy Ragazzon i Mandolin Brothers som tutar sanslöst munspel pÃ¥ lÃ¥ten att man först tror att Richard har dragit med sig Jalle Lorensson till Italien.
   Naturligtvis blandar Richard upp konfekten med sina sedvanliga akustiska ballader som är nÃ¥got mer utförligt arrangerade här. "Bluesy Moss", "St Vincent's blues" och "Sailor blue" är delikata pauser mellan de mer elektriska lÃ¥tarna där "Evil love" och "Trouble in the garden" gÃ¥r utanför ramarna mer än nÃ¥gonsin.
   Albumtiteln "Malmostoso" har ingenting att göra med att Richard kommer frÃ¥n Malmö. Ordet är ett italiensk slanguttryck som ungefär betyder "dysterkvist", ett ord som passar ännu sämre ihop med personen Richard Lindgren. Han mÃ¥ vara lite ansprÃ¥kslöst sentimental i sina finurligt och poetiskt utformade textrader här och var pÃ¥ skivan men tungsint och mörk blir han aldrig.
   "Malmostoso" är givetvis en kärleksförklaring till Italien och det blir inte tydligare än i avslutningslÃ¥ten "Addio a Pavia" där Richard tackar och tar adjö, tillfälligt, frÃ¥n människorna (nÃ¥gra namngivna), restaurangerna, platserna och känslorna i en valsinspirerad melodi och ett mycket vackert arrangemang där munspelet tar upp kampen med dragspel och fiol och formar en emotionell final pÃ¥ albumet.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (530)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (178)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Oktober 2016 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.