Blogginlägg
"I'm and old rock'n'roller"
MICKEY JUPP
I'm an old rock'n'roller
(Mickey Jupp/Gallery Records)
Ännu en efterlängtad Mickey Jupp-skiva, sammanställd av Jupp-fantasten och projektledaren Lasse Kärrbäck, som är fylld med personliga kompositioner av demokvalité. Den här skivan gavs ut i samband med ett FanFest-arrangemang i Hedemora, där Jupp hyllades, första helgen augusti. En sammankomst med inbjudna artister, bland annat engelsmannen Liam Grundy, och hängivna fans från hela Europa som samlades för att i två dagar (och långa nätter) träffas, uppträda och riktigt umgås med Mickey Jupp som gemensamt intresse. Jag var tyvärr upptagen av annat den helgen och Jupp själv, som sällan eller aldrig reser utomlands längre, meddelade sedvanligt men bestämt att: "Jag äger inget pass".
I en text på omslaget till skivan, som förpackats i ett förtjusande vackert konvolut (design: Håkan Huljegård), förklarar Jupp att han inte har givit ut en skiva sedan 1994 ("You say rock") och räknar blygsamt bort alla demos med oräkneliga låtar han har producerat som har kommit sedan dess. Material, mycket uppskattade hos alla trogna fans, som sedan 2009 har kommit "sporadiskt regelbundet".
Däremellan har den excentriske Jupp några gånger meddelat att nu lägger jag av för gott, säljer inspelningsutrustningen och drar mig tillbaka. Men som han själv påpekar i sin lilla text på skivan, "old habits die hard", kommer han alltid igen och meddelar också att "I still like to write the odd ditty now and again" och kommer nog göra det så länge han står upp.
Sedan 2009 har Jupp alltså spridit sina demolåtar i mindre eller större upplagor och redan 2011 resulterade det i den snyggt förpackade cd:n "Favourites", även då sammanställd av Lasse Kärrbäck och omslaget var designat av Tobbe Stuhre, se vänster. En nästan professionell utgivning som fick Jupp att fortsätta skriva låtar, leta vidare i sitt stora arkiv med inspelningar och ge ut sitt material till de hängivna fansens glädje. Det har sedan 2011 kommit ett antal, jag har faktiskt tappat räkningen, under årens lopp med lustiga titlar som "Naughty boy", "Pot-washing", "Cambridge", "Body-building" och "Loose ends". Enkelt förpackade i mjuka plastomslag.
Nu är det dags för ännu en svenskrelaterad Jupp-utgivning. Och återigen är det outtröttlige Lasse Kärrbäck som har stått för urvalet och skivan presenteras i ännu ett snyggt omslag med kommentarer av både Mickey och Lasse.
Nu har jag fått skivan i min ägo och kan rapportera att materialet, förutom den läckra förpackningen, följer mönstret från tidigare Jupp-demos. 23 låtar, en cd plus en singel som bara distribuerades till de förbeställda exemplaren, som i de allra flesta fall är inspelade under enkla förhållanden i Jupps hus i den lilla Cumbria-byn Boot under de senaste 20 åren. Men det finns också äldre inspelningar från både 1981 och 1985.
Det är ofta korta demoinspelningar, runt två minuter, som ibland ger ett hum om att det bakom varje smakprov finns en storartad och välskriven låt. Inspelningen och det något primitiva soundet är kanske i professionell mening lite bristfällig där arrangemang och melodi kan uppfattas lite skissartade, med syntetiska trummor och syntar istället för blås, men i text och musik kan man ana både storhet och personlighet.
Ljudet kan också ibland uppfattas som begränsat men vid själva inspelningen har Jupp varit omsorgsfull och noggrann när han efter sång och huvudinstrument, mest piano på den här skivan, har lagt på både rytminstrument, syntliknande stråkar eller blås och läckra lager av klockrena körer.
Skivan är en blandning av gammalt och nytt material från 1981 till 2012. Några repriser, i alternativa tagningar, från tidigare demoskivor förekommer, "I should be lovin' this", "Ring damn you ring" (två låtar som Refreshments sedan "snodde") och "Song for Holly". Här finns även en annan demotagning av "I thought I heard something", låten som fanns med på "You say rock"-albumet.
Rock'n'roll-rytmerna dominerar tveklöst på skivan och det är en ren fröjd att höra den rullande pianolåten "In the red", den otroligt catchy "Get hot", den gungande "If we had stayed together", den ironiska hatsången "Not what I call pretty" och "West coast mainlining" med sin självhäftande refräng och texten där Mickey räknar upp nästan alla järnvägsstationer mellan Euston och Carlisle.
Men Mickey kan också var mjuk och kärleksfull på balladområdet. Både "Not you" och "Dance with me" låter som filmmusik i mina öron. Över de smekande syntarna i den senare låten rimmar Mickey titeln så fint med "Romance with me". Även "Hallelujah to Amen" är en ballad av nästan gospelkaraktär. Mycket vacker.
På väg till sista låten "Wait" har den tekniska kvalitén på skivan pendlat mellan fantastisk och ordinär men jag är laddad inför avslutningslåten som är hämtad från en tysk tv-sändning 1985 där Mickey för en gångs skull har ett helt band bakom sig. Men där sviker förväntningarna något. Låten, som aldrig har givits ut tidigare, anses väl vara en så kallad raritet i genuina Jupp-kretsar men är en ganska ospännande Chuck Berry-influerad bagatell där det burkiga ljudet påminner om något som sipprar genom väggen från grannen.
Däremot ger omslagsbilden en gränslös lust att beställa Mickey Jupps skjorta med texten "Eskdale - where time sits down". Det är alltså i den lugna, trygga miljön som "den gamle rockaren" sitter och skriver och sedan spelar in sina skapelser.
Beställning: Albumet (utan singel) går att beställa via Paypal £13 inklusive porto. sidelakebob@gmail.com Eller i Sverige med Swish: 125 kr inkl porto till 073-669 07 00.
/ HÃ¥kan
Gick aldrig vilse
I min skivhylla: Mick Taylor
| << | Oktober 2016 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | |||||
| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
| 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
| 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
| 31 | ||||||
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: