Blogginlägg

Bandet tar inga genvägar

Bilder: Anders Erkman

MATS RONANDER har under årens lopp varit en väldigt flitig konsertartist i Örebro, hans gamla hemstad, men besöket 1987 var lite speciellt. Dels hade han precis släppt sitt första soloalbum på engelska, "Reality", och dels innehöll hans band fru Sanne Salomonsen som sjöng och spelade slagverk.
   Bandet pÃ¥ scen i övrigt var helt identiskt med killarna som spelar pÃ¥ "Reality"-albumet: Henrik Jansson, gitarr, Ã…ke Sundqvist, trummor, Peter Ljung, keyboards, och Mats Englund, bas.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/4 1987.

MATS RONANDER
Konserthuset, Örebro 10 april 1987

I ett spindelnät av gröna spotlights och en mycket smakfull scendesign gjorde Mats Ronander med band entré på ett nära nog fullsatt Konserthus tio minuter efter utsatt tid i fredagskväll.
   LÃ¥tmässigt var konsertinledningen trevande och lite tafatt fast det var dansanta rytmer och ett maffigt nästan oemotstÃ¥ndligt sound som rullades ut.
   LÃ¥tarna, "Faces of reality", "Better move on" och "The glorious days", till inte höjdpunkterna pÃ¥ senaste albumet men fungerade bättre live och framförallt märktes det att Mats sjunger bättre än nÃ¥gonsin. Med mycket stöd frÃ¥n fru Sanne Saloomonsen som i övrigt höll en mycket lÃ¥g profil denna kväll.
   Mats vill själv framhÃ¥lla bandet vid varje diskussion om karriären och det är ett sammansvetsat kamratgäng och mycket lyckligt band som han omger sig med pÃ¥ skiva och konsert. LÃ¥ngt mycket personligare än titeln "studiomaffia" brukar betyda.
   Det här bandet tog inga genvägar utan gjorde det hellre svÃ¥rt för sig. Stopp-gÃ¥-rytmen i "God bok" var en balansakt i den högre skolan och här raserade Mats myten och de eviga uttalanden om att han inte är nÃ¥gon gitarrist. Det var stundtals bländande och mycket effektivt gitarrspel frÃ¥n hans sida.
   Personligen tycker jag konserten nÃ¥dde sin första höjdpunkt när tempot mattades och det mäktiga soundet dämpades under "Stum igen" och "She said" och mästerverket "För kärlekens skull". I den sistnämnda blandades allt och tempot skiftades fyndigt och effektfullt.
   Sedan blev det en transportsträcka utan större överraskningar men fartfyllt och helt i publikens smak som under "Kött och blod" inte visste till sig av förtjusning.
   Men det var under de tre extralÃ¥tarna som denna konsert gled över gränsen frÃ¥n en bra konsert till nÃ¥got mycket minnesvärt.
   "When are you going to wake up" är en av de finaste ballader som skrivits och när den framfördes i ett ljudmässigt perfekt konserthus blev effekten ännu mer talande. "En hederlig man" tog inga risker men var populär hos den stora publiken som inte hade svÃ¥rt att sjunga med i refrängen.
   Det bästa till sist. Under hela konserten spelade Sanne en tillbakadragen roll. Hon fyllde pÃ¥ med sÃ¥ng och trummor för att i konsertens absolut sista lÃ¥t, "Tears of joy" som ocksÃ¥ släpps pÃ¥ singel, blomma ut i nÃ¥got helt fantastiskt.
   Den oerhörda duetten som brakade loss under de sista minuterna tillhör det otroliga och oförglömliga. DÃ¥ blev jag rörd lÃ¥ngt in i ryggmärgen och förlÃ¥ter sÃ¥ gärna nÃ¥gra bottennapp pÃ¥ senaste skivan och att konserten med sina 75 minuter var i kortaste laget.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.