Blogginlägg

70-talsrock utan spektakulära hits

NILSSON PICKETS VAR BARA ETT AV ALLA SVENSKA COVERBAND, som inte så sällan hade lustiga bandnamn (Varmare Än Körv, Nerge Wind & Fire...), som dök upp under 80-talets senare del. Namnet Nilsson Pickets var klart influerat av soulsångaren Wilson Pickett men var naturligtvis först och främst en ordlek med sångaren Tommy Nilsson i centrum framför ett gäng professionella och kända musiker.
   Bandnamnet doftade alltsÃ¥ soul men repertoaren var huvudsakligen rock med lÃ¥tar som "Can't get enough" (Bad Company), "Is this love" (Whitesnake), "Somebody" (Bryan Adams) och "Jumping Jack Flash" (Stones).
   SÃ¥ här i efterhand känns det märkligt att konstatera att Tommy Nilsson ger sig ut pÃ¥ turné med ett coverband när han precis tillhör landets hetaste sÃ¥ngare. När han kom till Örebro hade han precis toppat Singeltopplistan i fyra veckor med Tone Norum-duetten "Allt som jag känner" (frÃ¥n filmen "PS Sista sommaren"). Och skulle snart toppa samma lista med solosingeln "Maybe we're just about to fall in love".
   Tommy stod alltsÃ¥ pÃ¥ tröskeln till soloartistgenombrott, debutalbumet "It!" skulle komma till hösten följt av en soloturné och vÃ¥ren 1989 skulle hans karriär krönas med Eurovision Song Contest-bidraget "En dag".


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 21/3 1988.

NILSSON PICKETS
Renés, Örebro 19 mars 1988

I lördagskväll kunde vi uppleva två versioner av Tommy Nilsson, landets just nu populäraste sångare. Först via 70-talsprogrammet på tv och sedan livs levande som sångare i Nilsson Pickets där repertoaren till viss del var en naturlig fortsättning på den 70-talsvåg som just nu drar över landet.
   Inte besviken men en smula snopen blev jag över lÃ¥tvalet, med alla dessa covers, hos en grupp som Ã¥tminstone till namnet har Wilson Pickett som andlig fader.
   Men istället för 60-talssoul bjöds den lördagsstimmiga publiken pÃ¥ Renés pÃ¥ huvudsakligen 70-talsrock men utan att snudda vid de spektakulära hits som nästan uteslutande förekommer pÃ¥ tv.
   Det var tung rock som framfördes. Som dock aldrig fick slagsida Ã¥t hÃ¥rdrock fast de spelade covers av bÃ¥de Bad Company ("Can't get enough") och Led Zeppelin ("Dancing days").
   Tommy Nilsson har en bakgrund i den genren men har en röst som inte är traditionellt kraftfull och har desto mer soul i sig. Därför var det Ã¥terigen synd att inte Nilsson Picketts spelar mer stilren soul.
   Men i en lÃ¥t som "Here comes the flood", Peter Gabriels fantastiska slagnummer, fick han möjlighet att visa upp hela sitt enorma register fast bandets ambitioner aldrig har varit att glänsa med sin skicklighet eller tekniska briljans.
   Nilsson Picketts är ett rent hobbyprojekt som fungerar perfekt pÃ¥ klubben att framställa sig själva som en showgrupp eller seriösa nostalgiker.
   Tyngdpunkten i bandets repertoar lÃ¥g i 70-talet men de spelade rock frÃ¥n fyra decennier och när kvällens gästartist Ulrica Carnell, begÃ¥vad sÃ¥ngerska frÃ¥n Örebro, steg upp pÃ¥ scenen och sjöng Buddy Hollys gamla "That'll be the day" blev det riktigt roligt. LÃ¥ngt bortom alla analyser och skärskÃ¥dningar.
   Tommy Nilssons popularitet (tjejerna i publiken tjöt av upphetsning när skinnjackan Ã¥kte av) och de efterfrÃ¥gade musikernas andra engagemang lär spräcka det här bandet men genren, med covers under avslappnade former, lever vidare pÃ¥ alla hÃ¥ll och kanter.
   Vad Allehanda erfar tänker Continental satsa pÃ¥ rena coverkvällar med husband och kända gästartister.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.