Blogginlägg

Julkonsert med en respektfull inramning

Postad: 2006-12-24 21:16
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/12 2006.

KONSERT
”Sånger för december”
Uno Svenningsson
Irma Schultz Keller
Wille Crafoord
Kristoffer Jonzon
Konserthuset, Örebro 22/12 2006


De så kallade julkonserterna har avlöst varandra i Örebro. Efter Refreshments urladdning i Konserthuset i söndags kändes det nästan fysiskt som att Chuck Berry-riffen satt rappade på de stilfulla väggarna. När sedan Uno Svenningsson och Irma Schultz Keller med musiker äntrade scenen var det allt annat än ren rockkänsla som spred sig i lokalen.
   Inför en publik på uppskattningsvis ett par hundra personer, som var väldigt nöjda, bjöds det på en melodiskt stilren afton som känslomässigt befann sig närmare ett samkväm än en popkonsert. En elegant scendesign, med levande ljus, och ett förstklassigt, men kanske lite anonymt, band toppades av en fin stråkkvartett. Och trummisen hade laddat med några extra uppsättningar med bjällror.
   Uno Svenningsson skulle väl föreställa vara kvällens huvudnamn på scen men det var Irma Schultz Kellers exceptionella sångegenskaper jag var mest nyfiken på.
   Unos karriär efter Freda har ju haft en påtagligt fallande kurva. I takt med att han har blivit mer och mer mesig i sitt musikaliska uttryck så har också texterna blivit allmängiltiga fast folk i gemen uppfattar dem som emotionellt laddade.
   Irma, däremot, är ju en sångstjärna av nästan undanskymd karaktär. Men har också dykt upp i oväntat udda sammanhang. Såg henne exempelvis som hårt poppig tjej i fräcka bandet Slaves i somras.
   Men den poppiga framtoningen fick igår stå tillbaka för en seriös, högtidlig och mestadels allvarlig men underbart skicklig sångerska.

”Sånger för december”-skivan, som också givit namn åt hela turnén med Uno, Irma och gästartister, var i blekaste laget enligt undertecknad. Det är väl fint med julstämning men på en skiva, där de uppenbara ambitionerna var att enbart smeka medhårs, blev det till slut för gulligt och oengagerat. Och för mycket återanvändning för att kallas en ny och fräsch skiva. Ett par Uno-låtar och Wille Crafoords bidrag är återuppväckt material plus flertalet coverlåtar,
   Min svala respons av skivan påverkade inte alls mitt intryck av alla artister på scen. Det kanske hade gått att få ut lite mer energi ur de här stora resurserna men den genomgående passionen för materialet höjde temperaturen rejält.
   Det blev alltså en julkonsert med en respektfull inramning där det musikaliskt lät alldeles utmärkt, akustiken i Konserthuset visade sig från sin bästa sida, men det blev heller aldrig riktigt utmanande.
   Det skruvade dock till sig några gånger. Först när unge Kristoffer Jonzon, som bildmässigt såg ut som tagen från ett stilrent hardcoreband, kom in och var lite kaxig vid mikrofonen innan han satte sig vid piano och sjöng ”Vår stad” som soundmässigt lät som en svensk 30-talsfilm.
   Naturligtvis rev också Wille Crafoord upp några repor i den fina lacken med sina säregna visor och, inte minst, roliga och avväpnande mellansnack.
   Uno får ursäkta men det var Irma Schultz som var kvällens stora stjärna. Utan den minsta ansträngning så var hennes sång av nästan magisk prägel. Och i den stundtals lågmälda inramningen så lät hon stark även när hon viskade.
   Från den fina öppningslåten ”Jag tror det blir snö i natt” via den finstämda ”Blank is” till insatserna i ”Under ytan” och ”Ängel” ägde hon nästan scenen med sin innerligt sensuella klang i rösten.
   Det var också Irma som gjorde duetterna med Uno, ”Årets sista dag” och ”Andas genom mig”, till en attraktion.

Låtarna:
Jag tror det blir snö i natt
Årets sista dag
Andas genom mig
Vår stad KJ
Det blir jul ändå WC
Ett hus är inget hem
Precis som du
Tungan emot stolpen WC
När julen rullar över världen
Första snön är alltid vitast
Blank is
Man tror vad man ser KJ
Du är fantastisk
??...vill jag ha WC
Så underbar
Under ytan alla
Ängel

Extralåtar
Nu är det jul igen alla
Ser du stjärnan i det blå alla

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2006 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.