Blogginlägg

Ett nästan omöjligt uppdrag

FICK ETYTY MEJL sista dagarna före jul från min vän Johan H. Han är ju i frågesportbranschen och behövde hjälp med några tips på utländska hits som översatts till svenska, fått annorlunda titlar och sedan spelats in av kända svenska artister.
   Han nämnde själv några exempel: Glad igen (Joni Mitchell, ”Carey”) i Ulf Lundells tolkning, ”Tåget som går in till
stan” (Tom Waits, ”Downtown Train”) med Moneybrother och ”Augusti i helvetet” (Four Tops) med Håkan Hellström.

OCH JAG FATTADE GALOPPEN ganska så omedelbart och trodde, i min enfald, att det var ett lätt projekt med uppenbara låtar och ett överflöd av ännu fler uppenbara artister. Inte alls. Det visade sig snart nästan vara ett omöjligt uppdrag när jag tog svensk artist efter artist och kollade deras karriärer och det visade sig att många 1. Aldrig sjunger på svenska. 2. Aldrig tar upp covers i repertoaren. 3. När de sjunger på svenska är det genomgående originalmaterial. Och de som eventuellt letar upp covers är inte så ambitiösa att de sätter sig ned och skriver en ny svensk text.
   Därför känns ju Moneybrothers decemberskiva som mer unik än jag inledningsvis förstod. Att ”Pengabrorsan” sedan fortsätter växa
musikaliskt är ju bara helt på sin plats.
   Som sagt, Moneybrothers koncept är han nästan ensam om. Spontant kan jag bara jämföra med en enda svensk artist: Ulf Lundell.

ULF GJORDE 1083 EN SVENSK som lite ologiskt fick en engelsk titel, ”Sweethearts”, och innehöll uteslutande utländska låtar med svenska texter av författaren själv. Lundell hade grävt, precis som Moneybrother gjort nu, lite djupare bland utländskt material. Inga direkta hits, inga direkta allsångslåtar och artisturvalet (Bob Dylan, Van Morrison, Jackson Browne, Willie Nile, Leonard Cohen, Neil Young med flera) tillhörde Lundells egna favoriter. Bland outtakes-låtarna från samma inspelningar fanns det ytterligare favoriter i form av Joni Mitchell och Donovan.
   När Lundell bestämde sig för att göra skivan befann han sig på sin karriärs absoluta kommersiella höjdpunkt. Tack vare ”Öppna
landskap” hade han året innan utropats till nationalskald och ”Sweethearts” hade enbart ett enda syfte. Att ta ned Lundells helgongloria och sänka förväntningarna till nästa ordinarie studioskiva. För att ytterligare understryka den ambitionen gjorde Lundell ännu en motströmsskiva 1984 med ”Tolv sånger”, en helt akustisk skiva med Ulf Lundell helt solo. Innan han 1985 återkom på allvar till hysterin och de vingliga konserterna med ”Den vassa eggen”.
   ”Sweethearts” är en älskvärd samling låtar om än lite blekt tolkade. Den enda låt som jag med eftertryck kunde rekommendera Johan H var Bob Dylans ”Heart of mine” som blivit ”Hjärtat mitt” i Lundells version.

SEDAN FORTSATTE JAG SÖKA låttitlar och artister efter samma upplägg men det var märkvärdigt tunnsått med uppslag. Håkan Hellströms alla bidrag är ju redan kända alster medan stora svenska låtskrivare som Magnus Lindberg, Nisse Hellberg, Orup och Peter LeMarc aldrig, mig veterligt, översatt en engelsk text till svenska. Med ett enda lite undantag: LeMarc skrev tillsammans med Plura en ny text till Hank Cochrans ”She’s got you” (mest känd med Patsy Cline) för tolv år sedan. Kallade den ”Hon har dig” och la den på Eldkvarns ”Tempel av alkohol”-album.
   Att inte Wilmer X-låtskrivaren Nisse Hellberg gjort detsamma är märkligt. Han som är så oerhört intresserad av skivor, original och gamla låtar.
   Däremot har Per Gessle, en annan initierad skivsamlare och låtskrivare, ägnat en del tid åt att skriva svenska texter till utländska låtar. Till extraspår, b-sidor och bonuslåtar med Gyllene Tider har han översatt både Ian Hunter, Beatles, Brian Wilson, Mickey Jupp och Tom Petty. Och lite skämtsamt döpt om ”California sun” till ”Tylö Sun”.
   Utöver ”Sweethearts”-skivan har covers haft en märklig betydelse under Ulf Lundells långa karriär. Han började på debutskivan med att göra om John Mayalls ”Walking on sunset” till ”Jag går på promenaden” och sedan dess gjort den till sin egen. I samma veva skrev han en ny text till Chuck Berrys ”Johnny B Goode” och kallade den ”Jonny Gitarr”.
   Sedan har Ulf under åren tolkat både Eagles, Bowie och Costello. Och vissa låtar han har översatt har aldrig givits ut på skiva men däremot framförts på scen. ”If you gotta go go, go now” (Dylan) blev ”Du måste gå” och ”I’ve been workin’ too hard” (Steve van Zandt) blev ”Jag har arbetat så hårt”.

DYLAN, JA. DET KANSKE VANLIGASTE rocknamnet som översatts till svenska. Fråga Mikael Wiehe som gjort det två gånger med flera decenniers mellanrum. Hans ”De ensligas allé” (1982) och årets ”Dylan” tillsammans med Totta har han fyllt med enbart Dylan-tolkningar.
   Några andra spridda svenska tolkningar jag sprang på i det här projektet var Dag Vags ”Dansar med mig själv” (original Generation X), Lalla Hanssons ”Anna och mej” (Kris Kristofferson) och Per Persson som gjort en mindre känd version av ”Bara om min älskade väntar”, Ulf Dagebys berömda tolkning av Dylans ”Tomorrow is a long time”.
   Totta var ju under sina sista tio år en stor tolkare av utländska låtar. Oftast på originalspråket men hans ”Alltid inom mig” (”Always on my mind”), ”Ängel från Montgomery”, ”Han kom hem” (John Prine) och ”Jag får aldrig nånsin nog”, ”Farväl” (båda Steve Earle) är stora minnen från en stor karriär.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.