Blogginlägg från 2006-12-07

Från death metal till Kweller

Postad: 2006-12-07 19:55 (ursprungligen publicerad på kollegiet.nu)
Kategori: Krönikor

Musiksmak har i alla tider fascinerat mig. Inte det faktum att någon är hårdrockare, någon älskar bara Radio Rix-favoriter och slutligen finns det säkert någon som bara är intresserade av punklåtar som börjar på bokstaven B. Alla är värda respekt men jag tänker ett steg till.
   Blandningen, mixen och alla influenser man suger i sig, tar åt sig och sedan formar till sin egen musiksmak. Teorier som i sin förlängning borde betyda att ingen människa på den här jorden går omkring med exakt samma musiksmak som någon annan.
   Jag känner mycket folk som gillar musik och det är väl så att de alla har något huvudämne, favorit eller genre som ligger närmast hjärtat men där finns också detaljer, om man närmar sig musiksmaken vetenskapligt, som inte passar in, upplevs som stört omöjliga att kombinera eller helt enkelt blir till en överraskande men mycket charmig mix.

Olle, som jag berättade om i söndags, kan allt om irländska sånger men älskar också Bob Dylan och det är ju verkligen en förutsägbar och naturlig kombination. Däremot visste han då ingenting om den engelske pubrockaren Mickey Jupp, som jag tycker borde finnas med i samma säck, men det har jag ju lärt honom nu. Om han har några uppseendeväckande och avvikande intressen åt helt ”fel håll” enligt gängse normer vet jag inte i dagsläget.
   Joakim, min vän och arbetsgivare här, har en noggrant analyserad musiksmak som blandar svenska unga favoriter, gamla Motown-klassiker och electronica som det naturligaste i världen. Men så gillar han Coldplay också.
   Eller min arbetskamrat Johan S, hängiven bluesfanatiker men som också kan diskutera allt från aktuelle Jupp till Badly Drawn Boy.
   För att inte tala om mig själv vars bakgrund har många pinsamma stickspår, jag menar de mesiga poplåtarna med Carpenters, Burt Bacharach och Chicago på 60-talet och den symfoniska rocken på 70-talet, men som inte desto mindre format min musiksmak längre fram.

Och så har vi Anders, en annan av mina många arbetskamrater. Han jobbar en våning över mig. Han kom ner förra veckan, satte sig på stolen bredvid och frågade:
   - Hur är ”Love”-skivan med Beatles? Egentligen.
   Det är väl knappast en överraskande fråga i dagens tider. Dessutom har jag recenserat den i tidningen och som sann gammal Beatles-fan är det naturligtvis intressant vad jag egentligen tycker om detta mischmasch-arbete av de gamla härliga sångerna.
   Så långt är väl alla teorierna under kontroll. Vad som i sammanhanget är något skruvat är att Anders vid sidan av sitt professionella arbete som webdesigner också recenserar skivor, mest hård rock och punk, och dessutom är respekterad trummis i ett death metal-band.
   Här sitter alltså en death metal-trummis bredvid mig och är djupt intresserad av Beatles-skivan och alla dessa avancerade mixningar och kan tänka sig köpa den nya Beatles-skivan vad jag än säger om den.

För mig är det ingen nyhet att Anders har ett välutvecklat musikintresse som sträcker sig långt över alla gränser. Exempelvis kom han för många år sedan och ville diskutera ”Anthology”-seriens många olika detaljer som han säkert var mer uppdaterad på än jag själv.
   2002 hamnade en skiva med en då 20-årig amerikan, Ben Kweller, på hans bord. Jag minns Anders uppriktiga engagemang för Kwellers sagolika pop och synnerligen genuina låtskrivarkompetens. Snälla popmelodier med urstarka refränger och en stor dos av 60-talsinfluenser enligt det gamla treackordsreceptet. Som gjort för mig – och uppenbarligen också Anders som hörde Beatles-klanger i allmänhet och Paul McCartney-referenser i synnerhet.
   Nu har Anders lyssnat på och recenserat Kwellers senaste album, som fantasilöst fått titeln ”Ben Kweller”, och bestämt sig för att den nya skivan med den nu 25-årige amerikanen är lika bra och lika imponerande. Och jag kan bara hålla med. Fast jag hör inte Beatles-influenserna lika tydligt. Men jag är övertygad om att skivan hamnar bland mina årets tio bästa skivor.
   På lunchen idag hemma framför stereon så blev det en härlig genomlyssning av 6-7 låtar som sjuder av både originalitet och diverse gamla rötter. Jag hörde både Strokes, som ett fantastiskt popband, och spår av tidernas största tuggummipoplåt, ”Sugar sugar”.
   Samtidigt satt jag och fingrade på Lalehs nya skiva.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (389)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (212)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (23)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2006 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Ulf 20/02: Rekommenderar varmt att spela på 33 rpm. Ger en ny spännande goth-touch....

Rolf Johansson 9/02: Hej Håkan. Steve Gibbons hade/har en stor skara beundrare på Gotland, och vi var...

Mikael Löwengren 5/02: En intressant grej i sammanhanget är att denna maxi släpptes i dels olika vinylv...

Peter Jönsson 3/02: Hej Håkan, Alltid trevligt med topplistor; vi har iallafall en gemensam att f...

Mikael Löwengren 24/01: Lite kuriosa för den intresserade: Tillkomsten av "Natten hade varit mild och ö...

Olof Schön 24/01: Hej! Delar din åsikt om skivan, bra skrivet! Dock saknar man väl ett omnämnande...

Mikael Löwengren 24/01: "Under ett anfall av övermod spelades en promotionsingel för utlandet in. Oturli...

Bubbert 19/01: Jag är ingen expert på dessa artister, men är tämligen säker på att det inte var...

Peter 19/01: Den finns på Spotify + "Country File" (1994)....

jeff christer 14/01: Finns en CD på tradera 40 Kr....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.