Blogginlägg

#11. vhs: Live in New York City

JOHN LENNON: Live in New York City (Picture Music International, 1986)

FÖRUTOM KORTA FRAMTRÄDANDEN PÅ TV-SHOWER (Top Of The Pops, Dick Cavett Show, Parkinson, David Frost Show, Mike Douglas Show, Old Grey Whistle Test, A salute to Sir Lew Grade...), gästinhopp på andra artisters konserter (Elton John, Frank Zappa...) och medverkan på välgörenhetskonserter (Lyceum december 1969, Ann Arbor december 1971, Apollo Theatre december 1971) var det endast vid två tillfällen som John Lennon genomförde hela konventionella konserter i eget namn. 30 augusti 1972 i Madison Square Garden var därför ett sällsynt och unikt ögonblick när han ställde sig på scen med ett förstärkt (trummisen Jim Keltner) Elephant's Memory bakom sig.
   Tre Ã¥r tidigare, 13 september 1969, var för övrigt det första tillfället som John tillsammans med Yoko Ono (förstÃ¥s) och Plastic Ono Band genomförde en hel men ganska kort konsert som resulterade i bÃ¥de ett livealbum, "Live peace in Toronto", och en D A Pennebaker-regisserad film, "Sweet Toronto".
   1972 lÃ¥g Lennon/Ono i tvist med amerikanska myndigheter som ville utvisa paret frÃ¥n USA, och de var under bevakning av FBI, och deras engagemang pÃ¥ politiska möten och stödarrangemang för exempelvis fÃ¥ngar gynnade inte deras sak att fÃ¥ stanna i USA. Därför kom det här konserterbjudandet, välgörenhetskonserten One To One för mentalt handikappade barn, mycket lägligt.
   Lennon/Ono fick erbjudandet i slutet pÃ¥ juli 1972 och med stor entusiasm organiserades deras framträdande omgÃ¥ende. Under tre dagar, 18, 20 och 22 augusti, genomfördes seriösa repetitioner dels i Butterfly Studios och dels pÃ¥ Fillmore East. Det amerikanska rockbandet Elephant's Memory hade samarbetat med Lennon tidigare vid ett flertal tillfällen bÃ¥de live och pÃ¥ skiva, "Sometime in New York City", och Lennon/Ono hade under vÃ¥ren 1972 producerat bandets album "Elephant's Memory" som gavs ut pÃ¥ Apple bara tre veckor efter den här konserten, 18 september 1972. Bandet skulle ocksÃ¥ kompa Yoko Ono pÃ¥ "Approximately Infinite Universe" (1973).
   Ofta utökades bandet med trummisen Jim Keltner, sÃ¥ även här, och bandet hade ocksÃ¥, lite överraskande, utökats med John Ward, som faktiskt hade varit bandets första basist. Det är alltsÃ¥ ett tajt och slagkraftigt band (som här kallas Platric Ono Elephant's Memory Band), med bÃ¥de tvÃ¥ trummisar och tvÃ¥ basister, som till fullo klarar av att live reproducera Lennons repertoar, nÃ¥gra Ono-lÃ¥tar och nÃ¥gon rockklassiker.
   Tuggummituggande i blÃ¥tonade glasögon gör John Lennon ett oväntat skärpt intryck, han var ju vid tillfället inte direkt rutinerad som scenartist. Men omgiven av ett gäng säkra musiker, exempelvis gitarristen Wayne "Tex" Gabriel och nÃ¥gra hisnande solon frÃ¥n saxofonisten Stan Bronstein, växte självförtroendet och vid pianot levererade han en emotionell "Imagine" och en lysande "Instant karma!" fast trummisarna tappade koncentrationen pÃ¥ slutet.

REPERTOAREN FÖR KVÄLLEN PÅ MIN VHS-KASSETT, som alltså släpptes först 14 år efter inspelningstillfället, är två Yoko Ono-låtar fler än på vinylalbumet som släpptes samtidigt. En Beatles-låt, "Come together", en genuin Lennon-singel, "Instant karma!", en Plastic Ono Band-singel, "Cold turkey", två låtar från Lennons första soloalbum, "Well well well" och "Mother", två låtar från "Imagine"-albumet, titellåten och "It's so hard", och fyra låtar från det aktuella "Sometime in New York City"-albumet (som vid inspelningstillfället ännu inte hade släppts i England), ""New York City", "Woman is the nigger of the world" och de två Yoko Ono-låtarna "Sisters o sisters" och "Born in a prison".
   Omslaget till vhs-kassetten, som för övrigt efter 31 Ã¥r inte hÃ¥ller nÃ¥gon hög teknisk kvalité, räknar även upp "Power to the people" och "Give peace a chance" men det är huvudsakligen publikallsÃ¥ng och knappast konventionella lÃ¥tar.
   Kvällskonserten i Madison Square Garden, som snabbt sÃ¥ldes ut, fick utökas med en identisk matinéspelning pÃ¥ eftermiddagen och det var just den konserten som hamnade pÃ¥ skiva och vhs dÃ¥ kvällsupplagans inspelning tekniskt sett inte höll mÃ¥ttet. Eftermiddagskonserten, som ursprungligen betraktades som en repetition, blev alltsÃ¥ den som sparades för eftervärlden. "Welcome to the rehearsal", som Lennons säger i ett mellansnack. Ett kort utdrag (0:58) av "Give peace a chance" frÃ¥n kvällskonserten finns med pÃ¥ Lennons "Shaved fish"-samling (1975). Tre andra lÃ¥tar frÃ¥n kvällskonserten hamnade lÃ¥ngt senare pÃ¥ Lennons "Anthology"-box.
   John Lennon, Yoko Ono och Elephant's Memory var huvudband pÃ¥ One To One-konserten där ocksÃ¥ Roberta Flack, Stevie Wonder och Sha Na Na uppträdde. Jag kan inte fullständigt bedöma ljudkvalitén via vhs-kassetten men Lennon (och Ono) har ju ett direkt lysande komp som live lyfter varje sekund av lÃ¥tarna till det bättre.
   De tre Yoko Ono-lÃ¥tarna "Move on fast", "Open your box" och "Don't worry Kyoko", som förekom pÃ¥ konserten, fanns det inte heller plats för pÃ¥ varken vhs eller skiva. Bland lÃ¥tarna som repeterades men aldrig framfördes pÃ¥ konserten fanns nÃ¥gra covers, "It's only make believe", "Tequila", "Roll over Beethoven", "Unchained melody", "Long tall Sally", och Yokos "We're all water" och "Mind train".

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.