Blogginlägg

Gungande Rönnblom

Efter flera inaktiva år som artist, när Anders F ägnade sig mer åt Desktop Design och Macintosh-datorer än musik, beslutade han sig inför sitt 15:e album att uppträda under gruppnamnet Bravado Bravado tillsammans med de gamla Grus I Dojjan-medlemmarna Jesper Lindberg och Håkan Ström. Våren 1989 släpptes gruppens album "Ömhetsdesperado".

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/10 1989.

BRAVADO BRAVADO
Ritz, Örebro 8 oktober 1989

Gruppen kallas Bravado Bravado och inget annat men det är givetvis lockande att sätta Anders F Rönnblom med de största bokstäverna. På affisch och annonsering har det därför hetat Rönnblom med komp och på scen på Ritz i söndagskväll var det också denne rutinerade man som ledde konserten.
   Anders F hade 14 album bakom sig i eget namn när han inför sin senaste skiva valde att "gömma sig" bakom gruppnamnet Bravado Bravado. Men lÃ¥tarna och sÃ¥ngen var hans.
   Skivan, som kom i vÃ¥ras, var en välkommen comeback för en artist som gjorde klassiker i början pÃ¥ 70-talet, men som sedan har hÃ¥llit sig ganska anonym.
   Med smÃ¥ medel och ansprÃ¥kslösa arrangemang presterade Rönnblom och hans kompanjoner, Jesper Lindberg och HÃ¥kan Ström, en av Ã¥rets svängigaste plattor. Utan att höja tempot Ã¥stadkom de en skiva med lantligt och mänskligt gung med mÃ¥nga intressanta lÃ¥tar.
   PÃ¥ scen var Anders F Rönnblom, gitarr, Jesper Lindberg, steelguitar och mÃ¥nga andra instrument, och HÃ¥kan Ström, bas, förstärkta med Björn Rothstein, trummor, och Fabian MÃ¥nsson, akustisk gitarr, som i nÃ¥gon mÃ¥n ska ersätta de mer namnkunniga inhopparna pÃ¥ skivan.
   Konserten infriade dock mina höga förväntningar dÃ¥ Bravado Bravado lyckades behÃ¥lla den täta, rungande rytmen, som är skivans styrka, utan att överdriva volymen eller andra tomma effekter.
   Sedan fick jag ett jakande svar pÃ¥ min frÃ¥ga om de nya lÃ¥tarna är i klass med Rönnbloms 70-talsklassiker. Självklart dominerades konserten av Bravado Bravado-lÃ¥tar men ju längre konserten led desto fler gamlingar hann Rönnblom köra.
   SÃ¥ fick vi mot slutet en tidig God Jul-hälsning i form av den legendariska lÃ¥ten "Det är inte snön som faller" och pÃ¥ den precis som pÃ¥ mÃ¥nga andra lÃ¥tar var det Jesper Lindberg som behärskade ljudbilden. Han spelade steel, slide (ibland i samma lÃ¥t) och vanlig elgitarr pÃ¥ ett helt magnifikt sätt.
   SÃ¥ uppträder en bra orkester vars eventuella stordÃ¥d, eller bravad, är att de är mänskliga och vardagliga utan att nÃ¥gonsin bli allmängiltiga.

1. Ömhetsdesperado
2. Osårbar
3. Dimman ligger tät
4. Den relativa sanningen
5. Kärlek
6. Måsarna lämnar Gotland
7. Rock me in the moonlight
8. Svårt det är att leva, svårt det är att dö
9. Lagom hårt
10. Hula hej
11. Chimborazos vackra lava
12. Cadillac car
13. Jazz
14. Norrländska vatten
15. Jag kysste henne våldsamt
16. Annamaria

Extralåt
17. Det är inte snön som faller

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...