Blogginlägg

60: #35. TRAFFIC (1967-1968)

Postad: 2015-08-31 07:51
Kategori: 60-talets bästa


Från vänster: Jim Capaldi, trummor och sång, Chris Wood, flöjt och saxofon, Steve Winwood, sång, keyboards och gitarr, och Dave Mason, sång och gitarr.

TRAFFICS Topp 3:

1. Paper sun (1967)
2. Hole in my shoe (1967)
3. Feelin' alright (1968)


I MIN FÖLJETONG OM BÄSTA 60-TALS-ARTISTER skriver jag idag om ytterligare en engelsk grupp. Men jag lovar att fortsättningen kommer att bli en bred blandning av både kvinnliga och manliga artister liksom både engelska, svenska och amerikanska grupper. Det är en ren tillfällighet att inledningen på den här serien ser så ensidig ut.
   Traffic uppstod i det färggranna och minst sagt händelserika popåret 1967. Och gruppens sound var verkligen påverkat av sin omgivning och sin tid, producerade starka singlar men de fyra personligheterna i gruppen hade större ambitioner än att bli en tillfällig hitfabrik. Det hindrade dock inte gruppen att ge ut några oförglömliga singellåtar under sin relativt korta och oregelbundna existens på 60-talet som rymmer både uppbrott, splittring och återförening.
   Knappt hade Stevie Winwoods mästerliga hitlåt "I'm a man" med The Spencer Davis Group lämnat försäljningslistorna våren 1967 förrän blott 19-årige Stevie, som nu officiellt hade ändrat förnamnet till det vuxnare Steve, hade ett nytt spännande projekt på gång, Traffic, som dessutom någon månad senare singeldebuterade med "Paper sun".
   Traffic var ingen grupp där stjärnfokus enbart var riktat på Winwood. En kvartett med fyra lika inflytelserika medlemmar där alla hade sina geografiska rötter i och omkring Birmingham. Steve Winwood var, sedan 14 års ålder, officiellt stjärnan som sjöng fantastiskt och skrev klassiska låtar i Spencer Davis Group. Trummisen och sångaren Jim Capaldi och gitarristen Dave Mason hade 1964-65 spelat tillsammans i The Hellions och saxofonisten och flöjtisten Chris Wood kom från The Locomotive.
   Gruppen saknade alltså en traditionell basist, på skivorna delade Winwood och Mason på den uppgiften, och gruppens lite annorlunda sättning påverkade naturligtvis soundet till det personliga. Och debutsingeln "Paper sun", skriven av de fyra medlemmarna tillsammans, slog ner som en mäktig bomb fast den svenska Tio i Topp-juryn ratade den helt. Flöjt och sitar, spelad av Dave Mason, satte karaktär på både singeln och hela Traffics musikaliska karriär.

WINWOOD VAR KANSKE BANDETS ANSIKTE utåt men det var faktiskt Dave Mason som var gruppens enskilde och mest framträdande låtskrivare under de tidiga åren. Han sjöng och skrev gruppens andra singel "Hole in my shoe" ensam och återigen var det Masons sitar och Woods flöjt som formade låtens karaktär och så dags, hösten 1967, hade även den svenska publiken upptäckt Traffic.
   Den relativt simpla filmlåten "Here we go round the Mulberry Bush" blev Traffics tredje singel innan debutalbumet "Mr Fantasy" släpptes i december 1967 samtidigt som Mason plötsligt lämnade gruppen i ett halvår medan han producerade engelska gruppen Familys debutalbum "Music in a doll's house" och spelade in sin första solosingel. Under den "pausen" släpptes Traffic-singeln "No face, no name, no number" från albumet.
   När gruppen samlades våren 1968 för att spela in nästa album, "Traffic", var Mason tillbaka i gruppen och blev plötsligt gruppens än mer viktigaste sångare och låtskrivare. Med bland annat "Feeling alright?", nästa singel, som en av höjdpunkterna. En låt som oförklarligt inte blev en hit för Traffic utan blev mer känd via coverversioner med Joe Cocker och Grand Funk Railroad.
   Lagom till gruppens andra albumrelease hösten 1968 lämnade den irrationelle Mason återigen gruppen som fick turnera i USA som trio. En grupp vars framtid i högsta grad var osäker. Innan gruppen definitivt splittrades kom en desperat singel, "Medicated goo", där Winwood spelade alla instrument.
   Winwood sneglade mot ett nytt projekt, supergruppen Blind Faith tillsammans med Eric Clapton. Medan övriga medlemmar, nu återigen med Mason, bildade den tillfälliga gruppen Wooden Frog. Även Blind Faith blev en parentes innan Winwood under 70-talet återbildade Traffic vid ett flertal tillfällen och med många olika medlemmar.
   Amerikanen Jimmy Miller producerade Traffics samtliga inspelningar på 60-talet. Han hade under några år producerat ska-artister som Millie Small, Jackie Edwards, Jimmy Cliff och några Spencer Davis Group-klassiker. Men från 1967 producerade han alltmer, bland annat samtliga album med Rolling Stones mellan 1968 och 1973.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (388)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (211)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (18)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2015 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Peter 19/01: Den finns på Spotify + "Country File" (1994)....

jeff christer 14/01: Finns en CD på tradera 40 Kr....

Albin 5/01: Hej Håkan. Kan jag använda en av dessa bilder i en liten artikel på en blogg om ...

Andreas Dahlbäck 22/12: Rolig anekdot: Det var min pappa Erik Kapten Dahlbäck som gav Mats smeknamnet Ma...

Conny Gåård 20/12: Du skriver att Clapton hade planer på att lägga av karriären 1971, Nu ska han sp...

Bosse Erikson 12/12: Kvällen i konserthuset var 1975, kvällen före såg jag Springsteens berömda speln...

Dan Fahrman 9/12: Tack Per Magnusson. Weather report har bara spelat en gång och det var i Konsert...

Peter 8/12: Du har kort nämnt Lundells live "Natten hade varit mild & öm". Tycker den spegla...

Perre 8/12: Ja det märkliga var att när stället skulle stänga så skulle SVT göra ett reporta...

Hans 1/12: Hur har du sorterat skivorna? Gissar på Beatles-relaterat i kronologisk ordning,...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.