Blogginlägg

Sagolik balansgång mellan nytt och gammalt

Postad: 2014-11-05 07:53
Kategori: Live-recensioner

Foto: Magnus Sundell
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/11 2014.

DEADMAN
Level, Örebro 3 november 2014
Konsertlängd: 19:50-21:31 (101 minuter)
Min plats: Stående 4 m framför bandet.


Deadman, bandet som Steven Collins varit ledare för i många år, har levererat några av mina bästa konsertögonblick i Örebro. Jag kan exempelvis inte glömma min livepremiär med bandet, en varm och solig sommarkväll för drygt tre år sedan, när jag efter en alldeles makalös konsert inte kunde låta bli att ge maximalt betyg i Nerikes Allehanda. Sådana höjdpunkter återkommer inte ofta i ens liv och jag hade också mina tvivel inför måndagskvällens konsert i Örebro.
   Collins har en rastlös ambition att ständigt vilja gå vidare, utveckla och leta nya spår och bandmedlemmar. För oss i publiken känns det en aning tålamodskrävande med alla förändringar när vi redan är så nöjda med det vi har.
   För bara några veckor sedan släpptes bandets senaste album, "The sound and the fury", som tog mig rejält på sängen med sin nya, elektriska och övervägande distade gitarrock och till stor del levde upp till sin titel, volym och ursinne. För vissa högljudda detaljer på skivan, främst i låten "Ozymandias", hissade jag varningsflagg inför en konsert som jag i mitt inre såg ut att gå förlorad i ett moln av oväsen.
   Sättningen på måndagskvällens liveband, två gitarrer, bas och trummor, gjorde inte oron och tvivlet mindre men när jag nu sammanfattar mina synpunkter kring konserten kan jag bara konstatera att jag var överdrivet pessimistisk.
   Med ett nytt band i ryggen gav Steven Collins prov på en alldeles sagolik balansgång mellan nytt och gammalt och mellan känslofullt välljudande rock och några få rockigare sekvenser. Långt från oväsen och långt från överdimensionerade gitarrsolon, mycket tack vare ett alldeles bedövande vackert liveljud, bjöd Collins och bandet på en omväxlande och genomgående varierad repertoar. Ljudet från gitarrerna hade ett smakfullt eko med en underbart lustfylld twangklang som var både klockren och effektiv.
   Det som jag på förhand uppfattade som en begränsad sättning i bandet blev något mycket positivt. Den till synes coole gitarristen Dennis Fallon briljerade utan att posera, trummisen Matt Johnson var inte minst imponerande som sångare bakom Collins medan basisten Morgan Thompson gav arrangemangen en solid grund.
   Efter en texmex-inspirerad konsertstart pendlade sedan tempot och energin i en alldeles fulländad mix. Bandet uppträdde ibland som ett gäng hungriga 17-åringar i de rockigare låtarna, det ekade Dire Straits om Dylan-covern "Things have changed", munspelet gav en av de nya låtarna en tydlig bluesprägel, "The rich man and the poor man" dedikerades till streamingtjänsterna på nätet, poeten Shelley reciterades i ett mellansnack och sedvanligt stoppade Collins in både "Up on cripple creek", "Redemption song", "Blowin' in the wind" och "Parting glass" i några originallåtar. Det var kort sagt i varje detalj väldigt underhållande 100 minuter med Deadman på scen.
   Repertoaren för kvällen var dessutom en ynnest att få uppleva. Riktigt gamla Deadman-låtar, "Down by the winedale" och "Lonely times", smälte samman så fint och naturligt med de helt nya låtarna. Och bron däremellan, det framgångsrika materialet från bandets tidigare upplaga, var inte mindre njutbar med låtar som "Gilead", "We all need love" och "Oh Delilah".

Låtarna:
Adios mi corazon
The ballad of the gold thief
Gilead
Down by the winedale
No sugar
Ain't no music (Redemption song)
How shall we then live?
The rich man and the poor man
Oh Delilah
I will tremble
Things have changed
We all need love
Don't do this to me (If I lay down in the river/Up on cripple creek)
Raise up
When the music's not forgotten (Blowin' in the wind/The Parting glass)

Extralåtar

Is this the world we want?
Lonely times

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2014 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.