Blogginlägg från 2014-11-21

"Det kunde förvisso vara värre..."

Postad: 2014-11-21 10:31
Kategori: Skiv-recensioner



OLLE UNENGE
Det kunde förvisso vara värre...
(Unenge)


Olle Unenge med band har växt i omfång och målar nu med fler musikaliska färger. En gång i tiden, för drygt två år sedan, kallades den fasta konstellationen för Unenge & Co och var en liten anspråkslös kvartett med soloartisten Olle Unenges svenska låtar plus några översatta covers på repertoaren. En lågmäld och trygg musikalisk profil där texterna, med en vardaglig ton som jag då kallade "verbal briljans" i en recension, var både underhållande och stundtals engagerande.
   Nu på skiva har Olle samlat ett ännu större sällskap runt omkring sig som har gjort att även det musikaliska språket, som vi till vardags brukar kalla sound, har blivit en viktig del i förmedlandet av den personliga poesin. Tio musiker och sångare har hjälpt till att sammanfoga musik och text till en sammanhållande helhet.
   Olle har använt alla sina medhjälpare med strikt sparsamhet. Varje arrangemang på de tio låtarna har sin egen bild. Och resultatet på hela albumet blir därför så omväxlande och varierat. Grekiska instrument samsas naturligt med banjo, mandolin, fiol och trummor.
   När jag första gången hörde Olle uppträda med sitt svenska material, Live at Heart 2012, så lät det först lite onaturligt när den svenska accenten rullade ut från den Guinness-fuktiga munnen. Men jag vande mig snabbt. När jag först lyssnar på den här skivan blir jag överraskad och lite förbryllad på ett ungefär liknande sätt fast det nu handlar om det musikaliska.
   Trummor har inte alltid funnits med i Olles musikaliska värld men blir här en ny slagkraftig nyans. För att inte tala om Mats Lindströms elektriska gitarr som förmedlar påtaglig energi på några låtar.
   Albumet har undertiteln "10 Sånger - från Traneberg till Grekiska Öar" men på skivan berättar Olle sin historia i omvänd kronologisk ordning. Börjar således på en ö i Grekland med "Vid denna blåa dörr" och landar, efter flera avtagsvägar, självbiografiskt i 50- och 60-talets Traneberg, Stockholm. Men texterna hålls ihop ändå. Inte minst tack vare Bob Dylans ande som vilar här och där. Parafrasen "Jag var mycket äldre då, jag är yngre än då nu" i första låten är ju genial och influenserna har ju funnits där sedan Tranebergstiden.
   Olle har ju i årtionden varit den irländska folkmusikens store talesman och har behandlat det engelska språkets irländska accent med bravur och storslagen rutin som sångare i Tullamore Brothers. Jag kan ana en viss respekt för det välformulerade svenska språket även på skiva men tillsammans med de intressanta och spännande arrangemangen blir det här något helt annat och mycket mer personligt.
   Tack vare Joacim Dubbelmans produktion har de grundläggande singer/songwriter-låtarna fått ett studiomässigt lyft med lite vassa kanter och några överraskande grepp som på några ställen ger uttrycket "fritt spelrum" ett ansikte.
   Energin i "Skål för min fader", drivet i "Det här gamla tåget" och den nästan rockiga inramningen av titellåten, med lager av elgitarrer, imponerar allra mest. Den grekiska touchen på låtar som "Vi denna blåa dörr" och "Långsamt väder", där medlemmar från den grekiska orkestern YaMas medverkar, förstärker trovärdigheten i texterna.
   Även i de mindre spektakulära och långsamma låtarna hittar jag skönhet. Kajsa Zetterlunds sträva fiol i "Långsamt väder", mandolin möter hårdrocksgitarr i "Flod på väg" och den långsamma men ändå kraftfulla "Mellan ebb och flod" är alla färgstarka inslag på den här skivan.
   Olle Unenges "Det kunde förvisso vara värre..." är ett soloalbum med en förbluffande variation. musikalisk spänning och stort underhållningsvärde.

/ Håkan

Blott en axelryckning

Postad: 2014-11-21 07:58
Kategori: Rockmagasinet Live

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/4 1984.

STRINDBERGS
Rockmagasinet, Örebro 13 april 1984


Den sporadiska konsertverksamheten på Rockmagasinet i Örebro exploderade plötsligt i helgen med två konserter på två dagar. Svenska trion Strindbergs och engelsk/amerikansk/kanadensiska/australiska gruppen Barracudas försökte höja medvetenheten hos rockintresserade örebroare med blandat resultat.
   Strindbergs har på mindre än ett halvår gjort ett vanligt album och ett minialbum utan att direkt överraska eller imponera. Enkel rock som har större möjligheter att glänsa livemässigt och i närheten av en levande publik.
   Inledningsvis förstördes konserten katastrofalt av den miserabla högtalaranläggningen och i takt med att ljudet trots allt blev bättre sänktes mina och övriga publikens högt ställda förväntningar till blott en axelryckning.
   Fast Strindbergs mot slutet med några covers i bakfickan lät både tätt och proffsigt så blev helhetsintrycket en besvikelse.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (400)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2014 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.