Blogginlägg

"A Salty dog"

Postad: 2007-12-10 07:55
Kategori: Måndagslåten

Jag har under alla mina år som intresserad popfreak varit noga med detaljer. Jag kommer ihåg att jag skrev till Sveriges Radio på 60-talet och frågade vilka bandnamn som skrevs med ett The framför. Där någonstans 1966-1967 blev det plötsligt väldigt rörigt med gruppnamnen. Det var med ens inte lika givet hur namnen skulle skrivas. Och det gjorde mig otrygg och osäker. Cream var ett sånt namn, Procol Harum ett annat.
   Den senare gruppen är genom alla tider för de allra flesta förknippad med bara en enda låt, ”A whiter shade of pale”, men har så många fler klassiker på sitt samvete. Med Keith Reids sedvanligt personliga och väldigt udda texter som en viktig beståndsdel.
   Dagens låt ”A salty dog” var gruppens fjärde singel. En absolut värdig uppföljare till monsterlåtarna ”A whiter shade of pale”, ”Homburg” och den något mänskligare ”Quite rightly so”. Låten släpptes på singel (Regal Zonophone RZ 3019) i maj 1969 och blev några månader senare titellåt på Procol Harums tredje album. En skiva med ett genomgående tema i sina texter om legender och sjöhistorier.

”A whiter shade of pale” inleddes med de oförglömliga krumelurerna:
We skipped the light fandango
turned cartwheels 'cross the floor
I was feeling kinda seasick
but the crowd called out for more


Inledningen till mystiska “Homburg” var inte mindre gåtfull:
Your multilingual business friend
has packed her bags and fled
Leaving only ash-filled ashtrays
and the lipsticked unmade bed


Så kom “A salty dog” och skapade stämningar långt bort från den engelska försäljningslistan 1969. Efter fiskmåsskriken i inledningen, pianot och sedan det magiska stråkarrangemanget följer:
All hands on deck, we've run afloat! I heard the captain cry
Explore the ship, replace the cook: let no one leave alive!


Kom inte och påstå att Keith Reid är en simpel poplåtskrivare. Texten var inspirerad från en graffittitext på en bar i Boston: ” 'Good God skipper, we done run aground”. Det kanske var därför han var så tystlåten när jag en gång i tiden träffade honom på en pub i London.
   Singel- och albumomslaget är identiskt lika, en omarbetning av designen till ett cigarrettpaket. Målat av Dickinson, Keith Reids flickvän vid tillfället.
   Låten anses allmänt som Procol Harums allra starkaste. Producerades av organisten Matthew Fisher, stråkarrangemanget skrevs av sångaren Gary Brooker som sjunger låten helt underbart och ljuvligt soulfyllt. Så hade han också en bakgrund i engelsk rhythm & blues.
   Den kanske allra bästa versionen av ”A salty dog” spelade Procol Harum in live 18 november 1971 tillsammans med Edmonton Symphony Orchestra. En konsert som sedan resulterade i albumet ”Procol Harum Live” (1972).

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2007 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.