Blogginlägg

"Trouble & love"

MARY GAUTHIER
Trouble & love
(In The Black/Rootsy)

Plötsligt när viloläget är som djupast, sommaren som ljusast och värmen är tryckande dyker det upp en ny skiva som påkallar uppmärksamhet och kräver en viss analys.
   Min första kontakt med Mary Gauthier (uttalas "Goschej") var redan 2001 med den fantastiska skivan "Drag queens in limousines" (det årets 12:e bästa utländska album på min årsbästalista). Första gången jag upplevde den New Orleans-födda sångerskan på scen 2010 var kanske inte lika oförglömligt men mycket personligt och gripande.
   Just gripande och personligt är också första mötet med nya skivan. En lågmäld och känslosam skiva om sorg, uppbrott, smärta och bitterhet. Texterna kanske inte passar den varma, soliga och och glättiga försommaren men "Trouble & love" är onekligen en ovanligt passionerad skiva att lyssna närmare på under hela den kommande sommaren. Då kanske melodierna, som i det här tidiga stadiet känns lite konventionella och inte så spektakulära, kommer upp i nivå med de känslostormande texterna.
   På en så personligt klingande skiva är det lite överraskande att upptäcka att Mary skrivit varje låt tillsammans med en annan låtskrivare. Namn som Beth Nielson Carpenter och Gretchen Peters dyker upp och som i vissa fall också sjunger med i låtarna.
   Det låga och övervägande vemodiga känsloläget i texterna, titlar som "When a woman goes cold" och "How you learn to live alone" säger egentligen allt, har rätt naturligt sänkt tempot och underhållandegraden i arrangemangen.
   Däremot finns det små smyckande detaljer i de många nästan stillastående arrangemangen som i sin anspråkslösa prägel dekorerar så snyggt och lyfter de ibland vemodiga budskapen till en innerlig nivå. Ståbas, Guthrie Trapps underbart fina elgitarr, en flödande hammondorgel, Darrell Scotts slide och några engagerande personer i kören har gjort ett perfekt soundtrack till Mary Gauthiers känslor just nu.
   "Trouble & love" kan bli en nära vän i sommar. Den har förutsättningar att växa till sig för varje lyssning.

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.