Blogginlägg från 2014-06-30

"Live at Rockpalast"

DAVE EDMUNDS
Live at Rockpalast
(Repertoire)

Efter Rockpiles splittring tidigt 1981 bildade Dave Edmunds ett eget band som inklusive Edmunds hade en tung Wales-förankring: Dave Charles, trummor, John David, bas, Mickey Gee, gitarr, och Geraint Watkins, keyboards. Ett samarbete som resulterade i åtskilliga turnéer och även liveskivan "I hear you rockin'".
   Till konserten i augusti 1983 vid Lorelei-klippan på floden Rhens högra strand i Tyskland återförenades Edmunds med sin Rockpile-kompanjon Billy Bremner som tillfälligt ersatte den rutinerade Gee. Samarbetet fungerade smärtfritt på den här konserten och Bremner fick dessutom utrymme att sjunga några egna låtar.
   Jag har en klar minnesbild av den här tv-sändingen i dagsljus utomhus från Rockpalast, som även inkluderade andra artister, men kanske mest för att U2:s uppträdande var så spektakulärt och musikaliskt omvälvande. Edmunds konsert på mindre än en timme är knappast en visuell upplevelse i samma kategori, möjligen med undantag när Geraint i kortbyxor och sandaler tog några steg fram med dragspelet i "You ain't nothing but fine" medan Edmunds spelade piano, utan är mer en traditionell och strikt rockbaserad konsert i rakt nedstigande led från Rockpile.
   Med tanke på att syftet med konserten var att marknadsföra Edmunds senaste album "Information" motsvarade soundet inte alls det som producenten Jeff Lynne på närmast konstgjord väg med lager av syntar skapat för skivan. För övrigt en skiva som inte tillhör topparna i Edmunds diskografi, för att uttrycka det milt. På tre låtar från det albumet förstärks bandet med förinspelade effekter fast det påverkar inte resultatet så mycket.
   Låtarna framförs i ett rasande tempo med få eller inga pauser vilket blir 17 låtar på 57 minuter inklusive två extralåtar. En blandad repertoar från nästan samtliga Edmunds soloskivor. Inte bara Billy Bremner fick framföra eget material, "Loud music in cars" (en hit i Tyskland!) och Rockpile-klassikern "Trouble boys", utan även Geraint Watkins sjöng den egna "I don't wanna be in love". Konserten och nu dvd:n borde nog i rättvisans namn krediteras Dave Edmunds Band ty bandet har stor del i det fantastiskt genuina soundet.
   Repertoire är ett fantastiskt skivbolag som återutger mängder med historiskt viktigt material, bland annat gamla Rockpalast-konserter, men har inte riktigt lyckats i dokumentationen till den här skivan. Will Birchs text i cd-häftet är sedvanligt oantastlig men när de vill tillskriva Edmunds som låtskrivare till "Queen of hearts", trollar bort namnet Jim Ford från "Ju ju man" och ger Chuck Berry credit för "Let's talk about us" är de lite snett ute.

/ Håkan

Covers #6: Elvis Costello

ELVIS COSTELLO: Almost blue (F-Beat, 1981)

Costellos uppmärksammade utflykt till Nashville våren 1981 resulterade i ett ännu mer uppmärksammat coveralbum med idel countrylåtar, bland annat "Why don't you love me like you used to do", här tillsammans med Jerry Garcia på gitarr.


/ Håkan

Erik E 22/12: God jul & Gott nytt år Håkan, och tack för de många läsvärda inläggen under 2019...

Björn 13/12: Instämmer i det mesta, men mest i "händelsefattigt". Bruce är på min topp fem li...

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.