Blogginlägg från 2014-06-30

"Live at Rockpalast"

DAVE EDMUNDS
Live at Rockpalast
(Repertoire)

Efter Rockpiles splittring tidigt 1981 bildade Dave Edmunds ett eget band som inklusive Edmunds hade en tung Wales-förankring: Dave Charles, trummor, John David, bas, Mickey Gee, gitarr, och Geraint Watkins, keyboards. Ett samarbete som resulterade i åtskilliga turnéer och även liveskivan "I hear you rockin'".
   Till konserten i augusti 1983 vid Lorelei-klippan pÃ¥ floden Rhens högra strand i Tyskland Ã¥terförenades Edmunds med sin Rockpile-kompanjon Billy Bremner som tillfälligt ersatte den rutinerade Gee. Samarbetet fungerade smärtfritt pÃ¥ den här konserten och Bremner fick dessutom utrymme att sjunga nÃ¥gra egna lÃ¥tar.
   Jag har en klar minnesbild av den här tv-sändingen i dagsljus utomhus frÃ¥n Rockpalast, som även inkluderade andra artister, men kanske mest för att U2:s uppträdande var sÃ¥ spektakulärt och musikaliskt omvälvande. Edmunds konsert pÃ¥ mindre än en timme är knappast en visuell upplevelse i samma kategori, möjligen med undantag när Geraint i kortbyxor och sandaler tog nÃ¥gra steg fram med dragspelet i "You ain't nothing but fine" medan Edmunds spelade piano, utan är mer en traditionell och strikt rockbaserad konsert i rakt nedstigande led frÃ¥n Rockpile.
   Med tanke pÃ¥ att syftet med konserten var att marknadsföra Edmunds senaste album "Information" motsvarade soundet inte alls det som producenten Jeff Lynne pÃ¥ närmast konstgjord väg med lager av syntar skapat för skivan. För övrigt en skiva som inte tillhör topparna i Edmunds diskografi, för att uttrycka det milt. PÃ¥ tre lÃ¥tar frÃ¥n det albumet förstärks bandet med förinspelade effekter fast det pÃ¥verkar inte resultatet sÃ¥ mycket.
   LÃ¥tarna framförs i ett rasande tempo med fÃ¥ eller inga pauser vilket blir 17 lÃ¥tar pÃ¥ 57 minuter inklusive tvÃ¥ extralÃ¥tar. En blandad repertoar frÃ¥n nästan samtliga Edmunds soloskivor. Inte bara Billy Bremner fick framföra eget material, "Loud music in cars" (en hit i Tyskland!) och Rockpile-klassikern "Trouble boys", utan även Geraint Watkins sjöng den egna "I don't wanna be in love". Konserten och nu dvd:n borde nog i rättvisans namn krediteras Dave Edmunds Band ty bandet har stor del i det fantastiskt genuina soundet.
   Repertoire är ett fantastiskt skivbolag som Ã¥terutger mängder med historiskt viktigt material, bland annat gamla Rockpalast-konserter, men har inte riktigt lyckats i dokumentationen till den här skivan. Will Birchs text i cd-häftet är sedvanligt oantastlig men när de vill tillskriva Edmunds som lÃ¥tskrivare till "Queen of hearts", trollar bort namnet Jim Ford frÃ¥n "Ju ju man" och ger Chuck Berry credit för "Let's talk about us" är de lite snett ute.

/ HÃ¥kan

Covers #6: Elvis Costello

ELVIS COSTELLO: Almost blue (F-Beat, 1981)

Costellos uppmärksammade utflykt till Nashville våren 1981 resulterade i ett ännu mer uppmärksammat coveralbum med idel countrylåtar, bland annat "Why don't you love me like you used to do", här tillsammans med Jerry Garcia på gitarr.


/ HÃ¥kan

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig nÃ¥got nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min fÃ...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.