Blogginlägg från 2014-06-30

"Live at Rockpalast"

DAVE EDMUNDS
Live at Rockpalast
(Repertoire)

Efter Rockpiles splittring tidigt 1981 bildade Dave Edmunds ett eget band som inklusive Edmunds hade en tung Wales-förankring: Dave Charles, trummor, John David, bas, Mickey Gee, gitarr, och Geraint Watkins, keyboards. Ett samarbete som resulterade i åtskilliga turnéer och även liveskivan "I hear you rockin'".
   Till konserten i augusti 1983 vid Lorelei-klippan på floden Rhens högra strand i Tyskland återförenades Edmunds med sin Rockpile-kompanjon Billy Bremner som tillfälligt ersatte den rutinerade Gee. Samarbetet fungerade smärtfritt på den här konserten och Bremner fick dessutom utrymme att sjunga några egna låtar.
   Jag har en klar minnesbild av den här tv-sändingen i dagsljus utomhus från Rockpalast, som även inkluderade andra artister, men kanske mest för att U2:s uppträdande var så spektakulärt och musikaliskt omvälvande. Edmunds konsert på mindre än en timme är knappast en visuell upplevelse i samma kategori, möjligen med undantag när Geraint i kortbyxor och sandaler tog några steg fram med dragspelet i "You ain't nothing but fine" medan Edmunds spelade piano, utan är mer en traditionell och strikt rockbaserad konsert i rakt nedstigande led från Rockpile.
   Med tanke på att syftet med konserten var att marknadsföra Edmunds senaste album "Information" motsvarade soundet inte alls det som producenten Jeff Lynne på närmast konstgjord väg med lager av syntar skapat för skivan. För övrigt en skiva som inte tillhör topparna i Edmunds diskografi, för att uttrycka det milt. På tre låtar från det albumet förstärks bandet med förinspelade effekter fast det påverkar inte resultatet så mycket.
   Låtarna framförs i ett rasande tempo med få eller inga pauser vilket blir 17 låtar på 57 minuter inklusive två extralåtar. En blandad repertoar från nästan samtliga Edmunds soloskivor. Inte bara Billy Bremner fick framföra eget material, "Loud music in cars" (en hit i Tyskland!) och Rockpile-klassikern "Trouble boys", utan även Geraint Watkins sjöng den egna "I don't wanna be in love". Konserten och nu dvd:n borde nog i rättvisans namn krediteras Dave Edmunds Band ty bandet har stor del i det fantastiskt genuina soundet.
   Repertoire är ett fantastiskt skivbolag som återutger mängder med historiskt viktigt material, bland annat gamla Rockpalast-konserter, men har inte riktigt lyckats i dokumentationen till den här skivan. Will Birchs text i cd-häftet är sedvanligt oantastlig men när de vill tillskriva Edmunds som låtskrivare till "Queen of hearts", trollar bort namnet Jim Ford från "Ju ju man" och ger Chuck Berry credit för "Let's talk about us" är de lite snett ute.

/ Håkan

Covers #6: Elvis Costello

ELVIS COSTELLO: Almost blue (F-Beat, 1981)

Costellos uppmärksammade utflykt till Nashville våren 1981 resulterade i ett ännu mer uppmärksammat coveralbum med idel countrylåtar, bland annat "Why don't you love me like you used to do", här tillsammans med Jerry Garcia på gitarr.


/ Håkan

Fredrik Henriksson 7/04: Hej! Fint att du skriver så engagerat och detaljerat om mina föräldrar oc...

Cege Anderson 3/04: Hej. Kjell Alinge gjorde ett fantastiskt radioprogram om den här konserten. Om ...

mats ronander 30/03: Hej Håkan! Gud va´tråkigt att Anders gått bort....fattar ingenting. En så ...

Mikael 24/03: Jag har njutit av Tottas soloskivor under många år särskilt de första fram t...

Peter 21/03: Fina ord. Oerhört tragiskt....

Staffan Ernestam 20/03: Fina ord Håkan om en fin, unik och saknad medmänniska, vän och kollega. Vila...

Jan Arne Martin Lennell 15/03: Min lista 2019, utan inbördes ordning; - The Waterboys "Where the action is" ...

John Kernot 4/03: Tack för en mycket bra recension. Jag har varit vän med Reg sedan 70-talet. De...

Roger Ramsell 18/02: The Marshalls nämns i artikeln. Vet du vad medlemmarna i Luleå bandet The M...

Kjell J 16/02: Ser att du nämner bandet Shoes här i texten, vet inte om du möjligen har koll...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.