Blogginlägg

Larm #1: januari 1976

Innehåll:
1. JOHN FOGERTY - 70-talets Chuck Berry
2. En hyllning till Muscle Shoals
3. "Ännu mera Blues" - krönika
4. NILS LOFGREN... så tuff att han inte behöver bevisa det!
5. "Från folkmusik till miljonindustri" - countryföljetong
6. BOB DYLAN - kvar i källarn?
7. "Södern reser sig igen" Om sydstatsrocken
8. Presentation av fler sydstatsartister
9. Rock i tryck
10. CHARLIE GILLETT's Top Ten
11. News
12. Lost in the blåst
13. 45:or - singlar
14. SPECTOR igen!
15. Skivrecensioner

FÖRSTA NUMRET AV LARM LIGGER FRAMFÖR MIG. Ett sönderläst, solblekt, delvis gulnat och bristfälligt ihoptejpat exemplar. En till synes förhållandevis tunn tidning, 44 sidor, men när jag nu går igenom innehållet förstår jag ändå känslorna som blossade upp i min kropp och hjärna när tidningen landade på mitt skrivbord. Om jag minns rätt, vilket inte är helt säkert, tror jag det första revolutionerande Larm-numret i marknadsföringssyfte skickades ut till tidningsredaktioner och att jag den vägen fick min första ljuvliga kontakt med musikjournalisten Lennart Perssons nya projekt.
   Här kom det en tidning som tog musiken pÃ¥ allvar eller som de skrev i programförklaringen: "Vi vill föra ut rockmusikens inneboende kraft och livsglädje pÃ¥ ett vettigt sätt." Och fortsatte förklara: "Vi vill försöka öka förstÃ¥elsen för och insikten om dagens rockmusik. Larm kommer att innehÃ¥lla artiklar i form av dagsaktuella reportage eller faktaspäckade tillbakablickar plus tips pÃ¥ skivor och böcker du inte bör missa".
   Vi kan väl lugnt konstatera att Larm kom att nÃ¥ upp till den ambitionen - och lite till. 5:- (fem kronor!) kostade varje nummer av tidningen eller 20:- för fyra prenumererade nummer!
   Vid den här tidiga tidpunkten finns den redan dÃ¥ legendariske radiojournalisten Kjell Alinge med i redaktionsrutan men han har inte producerat nÃ¥got till premiärnumret. Förutom chefredaktören Lennart Persson var ocksÃ¥ Christer Olsson och Olle Berggren rutinerade namn i svensk musikjournalistik. Samtidigt är det här säkert första gÃ¥ngen jag kommer i kontakt med namn som Kalle Oldby och Christer Svensson.
   Premiärnumrets stora artistporträtt är bÃ¥da signerade Lennart P, John Fogerty och Nils Lofgren, och bÃ¥da är sedvanligt genomarbetade texter utan att närma sig initierade diskografier som senare skulle bli Larms varumärke. Lennart P lyckas ju göra den pionjärgripande jämförelsen mellan Nils och Bruce Springsteen ungefär Ã¥tta Ã¥r innan Lofgren, dÃ¥ ganska otippat, blev gitarrist i E Street Band.
   I Larm#1 introduceras den klassiska Lost in the BlÃ¥st-avdelningen. "Om skivor som kommit bort i mängden och förtjänar att uppmärksammas". En intressant plats att Ã¥terupptäcka gamla bra skivor. Jag har förresten tänkt samma tanke sedan jag startade HÃ¥kans Pop för snart sju Ã¥r sedan och den vinjetten lär nog dyka upp här förr eller senare. Inte minst för min egen skull och intresset att gräva fram glömda guldkorn ur skivhyllorna.
   Utpräglade lÃ¥tskrivare som plötsligt gör egna skivor är alltid intressant. Kalle Odby har grävt fram den nyligen avlidne Gerry Goffins "It ain't exactly entertainment" (1973). Ett dubbelalbum med övervägande egna okända lÃ¥tar men inspelad i Muscle Shoals-studion lÃ¥ter det som fina ingredienser till ett bra recept.
   Oldby skriver mer om den klassiska Muscle Shoals-studion i en egen artikel medan Olle Berggren skriver om sydstatsrocken i allmänhet och Allman Brothers i synnerhet och sedan tipsar om skivor med Barefoot Jerry, Wet Willie, Atlanta Rhythm Section och Marshall Tucker Band. Dock lite pinsamt att Lynyrd Skynyrd stavas "Lynard Skynard" hela artikeln igenom.

DET FÖRSTA NUMRET AV LARM är tydligt daterat (januari 1976), och ytterligare några nummer hade exakta utgivningsdatum, men jag vågar inte lova att det är sanningsenliga datum då förseningar var ett vanligt förekommande ämne för varje nytt Larm-nummer.
   News var väl inte Larms starkaste avdelning med tanke pÃ¥ sin ojämna och sporadiska utgivningstakt. Det var i Larm #1 pÃ¥ sidan som de kallade "News" jag läste första nyheten om Tyla Gang och nya medlemmar. Nyheter man inte kunde läsa nÃ¥gon annanstans och Lennart P var ibland faktiskt ett steg före i sina nyheter. Berättar bland annat om Tyla Gangs nya album "The dance of the Botswana beach rats" som var nära förestÃ¥ende. Och meddelade ocksÃ¥ att Phil Spector-artisterna Jerri Bo Keno, Crystals och Darlene Love har nyinspelade album pÃ¥ gÃ¥ng. Det blev inget av med det men det var ändÃ¥ pÃ¥passligt uppmärksammat.
   Skivrecensioner är ju ocksÃ¥ en typ av nyheter men Lennart P & Co drog sig inte för att presentera aktuella skivor. BÃ¥de Patti Smiths "Horses" och Bob Marleys "Live!", som recenseras här, hade släppts i december 1975 och var ju vid tillfället rykande heta. Detsamma gäller Kinks "Schoolboys in disgrace" (nov 75), Emmylou Harris "Elite hotel" (dec 75) medan J Geils Bands "Hotline" (sep 75) och Linda Ronstadts "Prisoner in disguise" (sep 75) var lite äldre. Men det spelade ingen roll för vi hade fram till dess aldrig läst sÃ¥ initierade, genomarbetade och kunniga recensioner pÃ¥ svenska.
   Lennart Perssons singelrecensioner, pÃ¥ uppslaget "45:or", i det första Larm-numret är lika intressanta att läsa idag, när vi kan hämta bottenlös information pÃ¥ nätet, som dÃ¥. Krönikan inleds med att Lennart klagade pÃ¥ att musikskribenter och recensenter sällan befattar sig med singlar och var naturligtvis helt rätt ute. VÃ¥gen av intressanta singlar hade redan börjat svalla. Skivbolaget Chiswick existerade redan och inom ett Ã¥r fanns Stiff pÃ¥ banan och punkrevolutionen, med sin förkärlek för singelformatet, lÃ¥g runt hörnet. Singelskivan, 45:an, kom att växa under 1976.
   Lennart P kopplar The Knees-singeln "Day tripper" till walesaren och ex-Man-medlemmen Clive John (som har producerat) fast det är Brinsley Schwarz under pseudonym som gör en cover pÃ¥ en Beatles-lÃ¥t. Men Lennart fÃ¥r väl anledning att korrigera missförstÃ¥ndet i sin Nick Lowe-intervju/diskografi nÃ¥gra Larm-nummer längre fram.
   Larm skriver i programförklaringen att under rockrubriken ryms bÃ¥de Chicagoblues, Hank Williams, rockabilly, New Orleans-rock, surfmusik, Phil Spectors flickgrupper, engelsk 60-talsrock, soul och reggae. Därför innehÃ¥ller första Larm-numret ocksÃ¥ en blueskrönika av Staffan Solding som handlar om Harmonica Frank, en serie om Country & Western av Christer Olsson, en artikel om Bob Dylans "Basement"-lÃ¥tar, recensioner av countrytidningen Kountry Korral och en bok om Van Morrison, den engelske musikjournalisten Charlie Gilletts just dÃ¥ tio bästa, blandat singlar och album, och en artikel om Phil Spectors Ã¥terutgivningar.
   Larm #1 var kanske utseendemässigt lite tunn men var innehÃ¥llsmässigt tveklöst späckad med intressant läsning.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.