Blogginlägg

Ã…rets album 1990

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/12 1990.

1. JOHN HIATT: Stolen moments
2. SINEAD O'CONNOR: I do not want what I haven't got
3. THE WATERBOYS: Room to roam
4. NICK LOWE: Party of one
5. LOLITA POP: Blumenkraft
6. PERSSONS PACK: Kanoner och små, små saker
7. THE MEN THEY COULDN'T HANG: The Domino club
8. VAN MORRISON: Enlightenment
9. THE POGUES: Hell's ditch
10. THE PRETENDERS: Packed!

Melodisk popmusik, gripande passion och stora doser ren naturlighet. Så heter huvudingredienserna till receptet "Årets bästa LP 1990". De tio album inom pop- och rockmusiken som efter mycken vånda och stort besvär rangordnats till en lista. Helt subjektivt sammanställd av undertecknad.
   John Hiatts Ã¥terkomst pÃ¥ tronen är bÃ¥de glädjande och rättvis. Han gjorde 1987 Ã¥rs i särklass bästa rockplatta, den fantastiska "Bring the family". Följde upp den skivan Ã¥ret därpÃ¥ med "Slow turning" av nästan samma goda klass.
   Efter ett kortare uppehÃ¥ll kom Hiatt tillbaka i Ã¥r med ett oerhört starkt album som inte direkt pÃ¥minner om de närmast föregÃ¥ende skivorna. "Stolen moments" har mer dekorerade arrangemang, omväxlande rockcountryballadtempolÃ¥tar och skiftande sättning frÃ¥n lÃ¥t till lÃ¥t.
   I Ã¥r har vi lärt oss uttala den irländska sÃ¥ngerskan Sinead O'Connors förnamn pÃ¥ riktigt sätt. Hennes oändligt uppmärksammade singel "Nothing compares 2 U" kom ut redan pÃ¥ förra Ã¥rets första vecka och när albumet "I do not want what I haven't got" kom i mars och visade sig vara lika starkt rakt igenom har hennes namn varit pÃ¥ allas läppar hela Ã¥ret. Fullt rättvist.
   Fler irländare pÃ¥ listan, The Waterboys är de främsta representanterna för att ren och skär naturlighet är sÃ¥ viktig och betydelsefull i dagens pop och rock. SÃ¥ngaren och ledaren Mike Scott sjunger och skriver dessutom med en gripande passion som gör gruppen given pÃ¥ Ã¥rets bästa-lista.
   Nick Lowe befinner sig sÃ¥ lÃ¥ngt frÃ¥n nuvarande trender att han uppträdde i "Caramba", det svenska tv-programmet. Det betyder ocksÃ¥ att hans orättvist bortglömda album "Party of one" innehÃ¥ller genuint välskrivna popklassiker som tÃ¥l alla arrangemang. Nick Lowe har definitivt kvar sin popkänsla.
   Lolita Pop upprepade den musikaliska succén med "Blumenkraft", fylld av omväxlande och starka lÃ¥tar som inte riktigt nÃ¥r upp i fjolÃ¥rets klass. ÄndÃ¥ är Karin Wistrand och kompani fortfarande nummer ett i fosterlandet Sverige.
   Hack i häl bÃ¥de pÃ¥ den nationella scenen och pÃ¥ min totallista över Ã¥rets album är det hemvävda, totaltnaturliga och helt personliga bandet Perssons Pack. De har inte bara landets i särklass mest udda utstrÃ¥lning utan fyllde sitt andra album med ett slipat sound, sprudlande texter och mycket god musikalitet.
   The Men They Couldn't Hang har länge varit mina personliga favoriter men frÃ¥gan är om inte gruppen med sitt femte album "The Domino club" nÃ¥r sin högsta punkt pÃ¥ karriären. Med rock och folkmusik i botten har de valt ett poppigare sound till skivan. Härligt klingande gitarrer blandas med allt vanligare klaviaturer.
   Van Morrison har länge tillhört kritikertoppen. Min respekt för honom har alltid varit stor men pÃ¥ Ã¥rets Van-album "Enlightenment" överträffar han sig själv. Med en uppsluppen och positiv skiva.
   Att döma av senaste Sverigebesöket av The Pogues mÃ¥r inte Shane MacGowan sÃ¥ bra men hans lÃ¥tar hÃ¥ller fortfarande god klass. PÃ¥ "Hell's ditch", producerad av Joe Strummer, är mÃ¥nga texter inspirerade av Shanes resa till Thailand.
   Det fenomenala popsoundet pÃ¥ mÃ¥nga lÃ¥tar frÃ¥n Pretenders senaste album "Packed!" gör den skivan sÃ¥ överraskande fräsch. SÃ¥ sensationellt jämn att jag rankar den som gruppens bästa album.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.