Blogginlägg från 2014-05-19

Årets bästa skivor 1993

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/12 1993.

UTLÄNDSKT:
1. JACKSON BROWNE: I'm alive
2. JOHN MELLENCAMP: Human wheels
3. JOHN HIATT: Perfectly good guitar
4. SQUEEZE: Some fantastic place
5. U2: Zooropa

SVENSKT:
1. CARLA JONSSON: Skakad & rörd
2. WILMER X: Pontiac till himmelen
3. ELDKVARN: Pluralism
4. LOUISE HOFFSTEN: Rhythm & blonde
5. HAPPYDEADMEN: Game, set, match

En blek och sporadiskt svag vår med få toppskivor. En höst med floder av starka skivor. 1993 var med andra ord ett tämligen ordinärt skivår på pop- och rockområdet.
   Jag har för första gången dela upp mina årsbästaskivor på en utländsk och en svensk lista. Det har gynnat de svenska artisterna. Det har sammantaget inte varit något riktigt höjdarår för svensk rock.
   De trogna svenska grupperna Eldkvarn och Wilmer X sviker ingen utan att nå personliga rekord med årets skivor. Dessutom såg jag båda grupperna motsvara förväntningarna live.
   Men ännu bättre i år var i mina öron lillebror Eldkvarn, Carla Jonsson, som gjorde solodebut på ett övertygande sätt med sin alldeles egensinniga pop och rock med sedvanligt personliga texter.
   Efter lång och trogen tjänst har Louise Hoffsten äntligen nått sin höjdpunkt. Personlig rock, hårdsvängande och lågmäld, utan hjälp från spektakulära utlänningar.
   Sedan finns det hopp om svensk pop. I valet mellan This Perfect Day och Beagle väljer jag Happydeadmen som har e osviklig känsla för melodier.
   Den utländska listan är ett galleri av artister som efter kortare eller längre formsvackor återigen befinner sig på topp.
   Jackson Brownes "I'm alive" är inte bara textmässigt stark och innerlig, svart och olycklig. Det är också en samling melodier som tillsammans utgör hans bästa platta sedan "Running on empty".
   U2 har inte engagerat mig så här mycket sedan "The unforgettable fire". Efter det försumbara mellanspelet i Little Village är John Hiatt tillbaka på sin mammas gata. Och John Mellencamps "Human wheels" är nästan i klass med den mästerliga "The lonesome jubilee".
   Squeeze blir aldrig för gamla för att någonsin överge den klassiskt poppräglade musiken. Där en god refräng, en genuin textidé och naturligt framförande aldrig sitter i vägen.
   Närmast en plats bland de fem kom skivorna med Midnight Oil, Paul McCartney och de spännande debuterna från Grant Lee Buffalo och Roy Rogers.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.