Blogginlägg

Överdimensionerad arkivrensning till de renodlade fansen

ULF LUNDELL: Under vulkanen
1972-2007 (Rockhead/Capitol/EMI)
Ursäkta om jag blir lite långrandig. Men det blir lätt så, påverkad av Ulf Lundells svada och produktivitet. Och på den i dag utgivna boxen, med så mycket material, är det svårt och omöjligt att teckna en enda bild av innehållet.
   ”Under vulkanen” är samlingsnamnet på en box med 14 cd och två dvd. Varje cd innehåller runt 75 minuter musik så det är ett enormt omfattande material att sätta tänderna i. En perfekt julklapp till den store fanatiske Lundell-älskaren.
   Ulf Lundell har förmodligen något inofficiellt världsrekord i antal dubbelskivor på sitt samvete. I skenet av hans otroliga produktivitet under alla år är det då kanske inte så konstigt att han nu ger ut en sån här rekordstor box. Otaliga låtar i minst sagt skiftande kvalité.
   Som helhet betraktad är boxen ingenting vi egentligen behöver. Vi har fullt upp med Lundells storartade skivproduktion under 32 år som förklarar både storhet och svaghet hos en artist vars musikaliska kraft är större än något annat i det här landet.
   Den här överdimensionerade arkivrensningen är framförallt gjord för de renodlade fansen. Tillägnad pojkarna längst fram som jublar stort när Ulf från scen meddelar att han ska köra en ny låt. Det är precis det som händer på boxens sista låt, titellåten, på en konsert i Göteborg våren 2006.
   På sätt och vis tillhör jag också den ädla skaran. Mitt liv har löpt parallellt med Ulfs och det har blivit så att det jag minst älskar med Lundell är det förutsägbara. Inomhuskonserter har givit så mycket mer än de greatest hits-baserade sommarturnéerna.
   Därför borde jag vara som klippt och skuren för alla dessa klenoder, udda spår, råmixar och alternativa inspelningar. Förhandsintresset från min sida var däremot väldigt svalt. Ratat material, demoinspelningar och några få exklusivt nya låtar räckte inte för att Lundell-intresset skulle rulla igång per automatik.

Men förpackningen och dokumentationen gjorde mig ändå nyfiken. Den Kjell Andersson-designade lådan med en omfattande bok med alla texter och inspelningsinfo blir till pusselbitar i en ganska oöverträffad artistkarriär. Men jag saknar Ulfs egna kommentarer till varje låt på ungefär samma sätt som han gjorde på förra samlingen, ”Livslinjen”.
   Ändå blir alla dessa demoinspelningar, som dominerar samlingen, till sist väldigt monotona arbetskopior på ibland senare utgivna låtar eller helt ratade. I det senare fallet är det ofta uppenbart (dålig kvalité/dålig låt) varför det aldrig blev aktuellt med skivinspelning.
   Men mängderna av demoinspelningar visar ändå prov på Ulf Lundells musikaliska kvalitéer. Något jag själv underskattade hos Lundell på 70-talet. Här hör man ofta hur välkonstruerat och genomtänkt låten framträder redan på demostadiet. När han sitter i sin ensamhet i Rockhead Studio.
   Hela boxen inleds med demoversionen av ”Under vulkanen” som inte är någon av Lundells allra bästa. Låter som minst 99 andra demolåtar. Akustisk gitarr, munspel och sång i en melodiskt otydlig låt.
   Direkt efteråt befinner vi oss plötsligt i åren 1972-74, innan skivkarriären ska ta fart. Soundmässigt svajigt men låtar och texter känns overkligt bekanta. Kanske inte bokstavligen men mycket kommer att återanvändas senare. Ambitionen är redan här glasklar. Att skriva egna poetiska texter och sedan framföra det till luddiga och traditionellt trubadurinriktade melodier. Men spelat med mer känsla än finess. Det finns spår av påverkan från exempelvis Cornelis Vreeswijk. Och munspelet var på den här tiden än mer robust.
   Sedan får demosoundet en välbehövlig paus med några studio-outtakes från 1978. Med bland annat ”All for the love of rock’n’roll”, där Mats Ronander tar sångmikrofonen, och ytterligare några live i studion-låtar.
   Alla samlingens alternativtagningar av redan utgivna låtar är i de allra flesta fall ren överkurs i ämnet Lundell. Dock överraskar ”Glad igen” i reggaetakt med Ronander och John Holm i kören. Fast även där blir slutbetyget att det låter mer roligt och intressant än bra.

Även liveversionerna från repetitionerna till inspelningarna för ”Längre inåt landet” (min absoluta Lundell-favorit) är naturligtvis hantverksmässigt perfekta men att ge ut dessa igen är ren utfyllnad.
   Men det finns annat som upprör ännu mer. En demo inför en inspelning är väl okej men att göra en demo på ”Gränsen”, utgiven på skiva 1987, 14 år efteråt (visserligen med ny melodi) känns helt omotiverat.
   Och en studioversion av ”Twist & shout” inspelat 2005 är väldigt måttligt upphetsande.
   Men fläckvis finns det givetvis spridda pärlor bland det oerhört omfattande materialet. Här listar jag det bästa:
   ”Young girl blues”, en underbar tolkning av Donovans låt. Som tydligt visar att Ulf var lika influerad av Donovan som Bob Dylan.
   ”AK 47”, är en hit i mina ögon och visar att 1981 var en betydligt bättre kreativt år än 1991.
   ”Priset du betalar”, kanske inte flyttar utvecklingen framåt men kombinerar snyggt känslorna med en god melodi.
   ”Res dej och gå” och ”Ta det lugnt”, två överblivna demos från ”Evangeline”.
   ”Forever young”, Ulfs tolkning av Dylan inför skivbolagets chefs 50-årsfest.
   ”Ute på vägen igen”, tekniskt fulländad demo fast det kanske inte melodiskt och musikaliskt förmedlar så mycket.
   ”Pengarna tillbaka”, avancerad demo med komp av elgitarr, piano och trummaskin.

Spretigt, ojämnt och långt mellan de riktigt intressanta låtarna med andra ord. Bland boxens ess finns också ett helt nedlagt projekt. Ulf på engelska under det anonyma alter ego-namnet Bobby Gloome.
   1981 visste inte jag att Ulf jobbade med engelskt material och rapporter under tiden har jag betraktat som mer rykten än något musikaliskt konkret. Men de tio låtar som här släpps är snudd på väldigt bra. Nu är det ju bara akustiska demo-inspelningar men visst låter det både trovärdigt och konkurrenskraftigt med Ulf på engelska. Dessutom är de inspelade i Tuscaloosa, Nebraska och det finns alltså uppenbara paralleller med Bruce Springsteen som bara ett år senare kom med sin ”Nebraska”-skiva…
   Boxen går mot slutet in i en typ av tomgång där låtarna blir längre och längre, mer och mer recitation och mindre och mindre melodiskt finurliga. Där inget känns uppseendeväckande eller exklusivt. Där det pendlar mellan planlösa visor och gränslöst upprepande och förutsägbar boogierock.
   De tre sista cd-skivorna i boxen ägnas helt och hållet åt utgivet material. Singlar, EP-låtar och bidrag till samlingsalbum. Snyggt ordnat och förtjänstfullt samlat.
   Till boxen hör också två dvd. Där Club Zebra-spelningen på Johanneshovs Isstadion 7 december 2002 sprids ut på båda skivorna. Tekniskt bländande inspelning men det är ingen absolut toppnotering bland Lundells legendariska konserter. Jag skulle nog hellre vilja uppleva Stockholms Konserthus-spelningarna från december 1982.
   Däremot finns det enskilda toppar bland extramaterialet. Där gamla livelåtar från 1985 och 1996 trängs med videoinspelningar, replokalsfilmningar och hotellrum i Lund.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.