Blogginlägg

Jupp tog fans och grannar med storm

Postad: 2014-03-11 21:53
Kategori: Live-recensioner

Foto: Carina Österling

MICKEY JUPP & MO WITHAM
The Woolpack Inn, Cumbria, England
Konsertlängd: 21:00-21:30, 22:07-22:50 och 23:30-00:05 (108 min)
Min plats: Stående ca 8 m till höger


Som pigg och nybliven 70-åring tog Mickey Jupp publiken på hotellet/puben The Woolpack Inn med storm i fredagskväll. Ett stort antal fans, vänner och grannar till The Guv'nor (Mickey Jupps "officiella" titel) och faktiskt några få vanliga pubgäster hade samlats för att fira och uppmuntra födelsedagsbarnet och sedan njuta av en närmare två timmar lång konsert uppdelad i tre set.
   Fans of Mickey Jupp, som den officiella Facebook-gruppen heter, kom från hela Europa. Jupp-intresserade från Tyskland, Finland, Norge, Danmark (en utvandrad svensk), Holland, Island, Sverige och givetvis England kom för att möta en artist på hans egen hemmaplan bara en svensk kilometer från sitt hem.
   I publiken på Woolpack fanns två prominenta herrar från Mickey Jupps förflutna. Dels den gamle Legend-kollegan Chris East och dels Barry Vernon som spelat med Mickey på albumet "X" och producerat Legend-återföreningsalbumet "Never too old to rock".
   Konserten på The Woolpack Inn, som förresten första gången blev omnämnd på Jupp-albumet "As the yeahs go by" (1991), inleddes förutsägbart med "Cheque book" vilket enligt traditionen brukar vara förstalåt på Mickeys konserter. Det blev genast uppenbart att det här inte skulle bli ett tillbakalutat soft samkväm utan huvudsakligen en rock'n'roll-afton med dansande publik och två man som förträngde förutsättningarna att inte ha ett helt band bakom sig.
   Mickey har än idag kvar sin häftiga kraft i rösten och av bara den orsaken blev fredagskvällens konsert en både njutbar och känslostark upplevelse. Sedan kan man naturligtvis diskutera varje del av repertoaren och med en artist som har skrivit 400 sånger är det omöjligt att tillgodose alla till hundra procent hela tiden.
   Mot slutet av konserten närmade sig temperaturen kokpunkten i den nästan fullsatta lokalen och fönsterrutorna hade sedan länge immat igen fullständigt Då var det svårt att ens protestera mot den sista avdelningens rad av klassiker som "Memphis Tennessee" (med alternativa textrader om Shepherd's Bush...), "Sea cruise", "One night with you" (rösten!), "Sweet little rock'n'roller" och "Bye bye Johnny". Låtar som säkert fanns på en jukebox i Southend nära Mickey i slutet på 50-talet.
   Ett set packat med klassiker med andra ord, typiska extralåtar på konventionella rockkonserter, och digniteten i låtvalet blev inte mindre tydlig när Mickeys egna klassiker, "Switchboard Susan" och "Down to the doctor's", trängde sig in i rockhistorien. Så dags, strax efter midnatt, sjöng vi med även i den ganska naiva fågellåten "Rockin' Robin".
   Vägen fram till detta avslutande hullaballoo var en skön blandning av egna klassiker och senare material. Mickey har på senare tid fått ångest vad gäller missade textrader och han bläddrade ivrigt fram och tillbaka i pärmen med texter inför varje låt. Därför var det med viss humor typiskt att han spelade fel på gitarren redan i andra låten som följdes av "The difference" där han ironiskt nog sjunger om skillnaden mellan saker han minns och saker han aldrig glömmer. Oavsiktlig humor med andra ord.
   Musikaliskt var det i övrigt förstklassigt i samarbetet mellan Mickey och Mo fast den senare i sista stund fick veta vilken låt som skulle spelas. Mickey kallade Mo för "the greatest guitarplayer in the pub" men gjorde mer intryck än så. Slidesoundet på "Trying to unlike you" var förnämligt medan Mickey hanterade sin Roland JV-50 med ackuratess. Annars inledde Mickey varje set med att spela akustisk gitarr.
   Alla kan som sagt inte få allting hela tiden. Därför var vi några stycken som givetvis saknade våra favoriter. Paul Ellerby ville gärna höra "Hieve to my hearties", Lasse Kärrbäcks favoritönskemål var "So long" och två norrmän, Lars och Erik, önskade av hela sitt hjärta "Modern music". Medan jag hade blivit gränslöst glad om "Foxfield junction" funnits på repertoaren denna kväll. Jag blev nämligen påmind om den låten på vägen till Boot när vi passerade byn Foxfield i södra Cumbria.

Setlist (två låtar kunde jag inte identifiera):
Cheque book
I know nothing
The difference
I should be lovin' this
???
Trying to unlike you
Searching for Andromeda

Paus

Standing at the crossroads again
My one and only someone else's girl
Learning to swim
Big black Cadillac
Song for Holly
Till honky gets tonky again
Great balls of fire
Lawdy miss Clawdy
Sweet young thing"

Paus

???
Memphis Tennessee
Switchboard Susan
Sea cruise
One night with you
Sweet little rock 'n' roller
Down at the doctor's
Bye bye Johnny

Extralåt:
Rockin' Robin

Foto: Carina Österling

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2014 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.