Blogginlägg

Publiken i Örebro svek proffsig Karin

Postad: 2014-03-13 07:53
Kategori: 90-talskonserter

Foto: Anders Erkman


Våren 1992 splittrades Lolita Pop, ett av Sveriges mest uppskattade rockband, och sångerskan Karin Wistrand satsade på en solokarriär. I mars 1993 släppte Karin sitt första soloalbum, "Solen...", och framåt sommaren inledde hon sin första turné som soloartist. Gitarristen Fredrik Blank, som ersatte Benkt Svensson under Lolitas sista år, följde med Karin till både albuminspelningarna och turnén.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/6 1993.

KARIN WISTRAND
Strömpis, Örebro 31 maj 1993


Så var det dags att nå dagen D på Karin Wistrands turnéplan, hennes första i eget namn. D som i Örebro, den forna hemmastan.
   Men i Örebro har Karins gamla Lolita Pop-publik tydligen tagit avstånd från hennes solokarriär. Ty på Strömpis fanns bara ett hundratal visserligen entusiastiska besökande och ingen jag direkt kunde knyta till hennes gamla rötter frånsett basisten Henrik Melin.
   Det katastrofala publikbortfallet kan bero på flera saker. Karin har inget kanon-album i bagaget, det oberäkneliga vädret och den långa helgen hade redan varit för lång för många.
   Ingen orsak var mer ursäktlig än den andra för att missa Sveriges bästa rocksångerska på halv hemmaplan. Själv var jag optimist med tanke på skivans bästa låtar och de utlovade Lolita-låtarna som bonus.
   Lolita Pop slutade, om jag tyder situationen rätt, på topp med sina två bästa skivor och med konserter som på slutet 90-91 ofta var fulländade.
   Med de förutsättningarna är en solokarriär trögstartad. Men Karin har med sin otroliga scenvana som frontperson lättare än de flesta att kompensera ett stundtals sviktande låtmaterial med passion, lysande sång och utlevelse.
   Då spelar det ingen roll om det är tio eller tusen personer i publiken för proffsiga Karin.
   Precis så var det också på Strömpis. Med ett levande uttrycksfullt band, med Lolita-kompisen Fredrik Blank som "kapellmästare", bakom sig fick studiolåtarna en helt annan tyngd och betydelse.
   "Ta mig med", när hon spände ögonen i Claes "7 till 9" Åkesson i publiken, och "Resa så långt", med Lolita-liknande gitarrer, var låtar som fick sig en rejäl ansiktslyftning från de svaga skivversionerna.
   Öppningen på konserten var annars kanon med "När ljuset faller in", nämnda "Resa så långt", gamla härliga "Salta diamanter", ytterligare några låtar från albumet och "Precious", denna enorma pärla från senare Lolita-tid.
   Karin körde tio av soloskivans elva låtar och att jämföra konserten med många magiska stunder Lolita Pop har givit oss från scen är grymt orättvist.
   Men Karin är värd ett bättre öde och en större publik än Strömpis blygsamma. Som får ett redan dystert konsertklimat att se ännu dystrare ut.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2014 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.