Blogginlägg från 2014-03-03
90:#11 Necktie second
PETE DROGE: Necktie second (American Recordings, 1994)
När jag startade projektet att sammanställa och gradera de bästa albumen under 90-talet kunde jag nog inte tro att två skivor på min lista skulle vara producerade av den utpräglat "hårde" amerikanen Brendan O'Brien som är mest känd för skivorna med Pearl Jam. För bara några veckor sedan skrev jag om "Mirror ball" där Neil Young mötte just Pearl Jam och nu är det dags igen för en O'Brien-producerad skiva med Pete Droge, en av de mer okända artisterna bland mina 90-talsfavoriter.
Droge (uttalas "droj") är född och uppvuxen i Seattle, grungemusikens hemstad, kompis med bland annat Pearl Jam och tillhör nog den hårdare generationen av nya artister. Därför var det tämligen naturligt att han hamnade hos Brendan O'Brien som redan 1994, förutom Pearl Jam, hade produktioner med Stone Temple Pilots och Jackyl bakom sig. Men Pete Droge har en helt annan inriktning med sin musik.
"Necktie second", som är Droges skivdebut, är främst akustiskt baserad rockmusik som har hårdrockens självförtroende men musikaliskt mer hör hemma bland namn som Tom Petty och John Mellencamp. Den då 25-årige Droge sjunger så hängivet rutinerat, skriver låtar så moget och framför det så helgjutet att det nästan är omöjligt att betrakta honom som debutant på det här albumet.
Med sånger så välskrivna att de med lätthet kan framföras med bara en akustisk gitarr till komp. Just den enkla, nakna omgivningen använder han sig bara av en enda gång, "Hampton Inn Room 306" är inspelad i ett hotellrum.
Från inledande satiriska "If you didn't love me (I'll kill myself)" till den ovannämnda "hotellåten" är det en överraskande jämn standard på hans låtar. Lite Neil Young här ("Faith in you") och lite Tom Petty där ("So I am over you") men albumet är som helhet tillräckligt stark för att framstå som en extraordinär debut.
"If you don't love me (I'll kill myself)" video med Pete Droge:
/ HÃ¥kan
<< | Mars 2014 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
Mitt ex är cd. Vet inte om den också släpptes på vinyl. Det var väl inte så vanligt på 90-talet.
det här godingen är spår 2:
http://youtu.be/rQCrL3HL9Wk