Blogginlägg från 2014-03-11

Jupp tog fans och grannar med storm

Postad: 2014-03-11 21:53
Kategori: Live-recensioner

Foto: Carina Österling

MICKEY JUPP & MO WITHAM
The Woolpack Inn, Cumbria, England
Konsertlängd: 21:00-21:30, 22:07-22:50 och 23:30-00:05 (108 min)
Min plats: Stående ca 8 m till höger


Som pigg och nybliven 70-åring tog Mickey Jupp publiken på hotellet/puben The Woolpack Inn med storm i fredagskväll. Ett stort antal fans, vänner och grannar till The Guv'nor (Mickey Jupps "officiella" titel) och faktiskt några få vanliga pubgäster hade samlats för att fira och uppmuntra födelsedagsbarnet och sedan njuta av en närmare två timmar lång konsert uppdelad i tre set.
   Fans of Mickey Jupp, som den officiella Facebook-gruppen heter, kom från hela Europa. Jupp-intresserade från Tyskland, Finland, Norge, Danmark (en utvandrad svensk), Holland, Island, Sverige och givetvis England kom för att möta en artist på hans egen hemmaplan bara en svensk kilometer från sitt hem.
   I publiken på Woolpack fanns två prominenta herrar från Mickey Jupps förflutna. Dels den gamle Legend-kollegan Chris East och dels Barry Vernon som spelat med Mickey på albumet "X" och producerat Legend-återföreningsalbumet "Never too old to rock".
   Konserten på The Woolpack Inn, som förresten första gången blev omnämnd på Jupp-albumet "As the yeahs go by" (1991), inleddes förutsägbart med "Cheque book" vilket enligt traditionen brukar vara förstalåt på Mickeys konserter. Det blev genast uppenbart att det här inte skulle bli ett tillbakalutat soft samkväm utan huvudsakligen en rock'n'roll-afton med dansande publik och två man som förträngde förutsättningarna att inte ha ett helt band bakom sig.
   Mickey har än idag kvar sin häftiga kraft i rösten och av bara den orsaken blev fredagskvällens konsert en både njutbar och känslostark upplevelse. Sedan kan man naturligtvis diskutera varje del av repertoaren och med en artist som har skrivit 400 sånger är det omöjligt att tillgodose alla till hundra procent hela tiden.
   Mot slutet av konserten närmade sig temperaturen kokpunkten i den nästan fullsatta lokalen och fönsterrutorna hade sedan länge immat igen fullständigt Då var det svårt att ens protestera mot den sista avdelningens rad av klassiker som "Memphis Tennessee" (med alternativa textrader om Shepherd's Bush...), "Sea cruise", "One night with you" (rösten!), "Sweet little rock'n'roller" och "Bye bye Johnny". Låtar som säkert fanns på en jukebox i Southend nära Mickey i slutet på 50-talet.
   Ett set packat med klassiker med andra ord, typiska extralåtar på konventionella rockkonserter, och digniteten i låtvalet blev inte mindre tydlig när Mickeys egna klassiker, "Switchboard Susan" och "Down to the doctor's", trängde sig in i rockhistorien. Så dags, strax efter midnatt, sjöng vi med även i den ganska naiva fågellåten "Rockin' Robin".
   Vägen fram till detta avslutande hullaballoo var en skön blandning av egna klassiker och senare material. Mickey har på senare tid fått ångest vad gäller missade textrader och han bläddrade ivrigt fram och tillbaka i pärmen med texter inför varje låt. Därför var det med viss humor typiskt att han spelade fel på gitarren redan i andra låten som följdes av "The difference" där han ironiskt nog sjunger om skillnaden mellan saker han minns och saker han aldrig glömmer. Oavsiktlig humor med andra ord.
   Musikaliskt var det i övrigt förstklassigt i samarbetet mellan Mickey och Mo fast den senare i sista stund fick veta vilken låt som skulle spelas. Mickey kallade Mo för "the greatest guitarplayer in the pub" men gjorde mer intryck än så. Slidesoundet på "Trying to unlike you" var förnämligt medan Mickey hanterade sin Roland JV-50 med ackuratess. Annars inledde Mickey varje set med att spela akustisk gitarr.
   Alla kan som sagt inte få allting hela tiden. Därför var vi några stycken som givetvis saknade våra favoriter. Paul Ellerby ville gärna höra "Hieve to my hearties", Lasse Kärrbäcks favoritönskemål var "So long" och två norrmän, Lars och Erik, önskade av hela sitt hjärta "Modern music". Medan jag hade blivit gränslöst glad om "Foxfield junction" funnits på repertoaren denna kväll. Jag blev nämligen påmind om den låten på vägen till Boot när vi passerade byn Foxfield i södra Cumbria.

Setlist (två låtar kunde jag inte identifiera):
Cheque book
I know nothing
The difference
I should be lovin' this
???
Trying to unlike you
Searching for Andromeda

Paus

Standing at the crossroads again
My one and only someone else's girl
Learning to swim
Big black Cadillac
Song for Holly
Till honky gets tonky again
Great balls of fire
Lawdy miss Clawdy
Sweet young thing"

Paus

???
Memphis Tennessee
Switchboard Susan
Sea cruise
One night with you
Sweet little rock 'n' roller
Down at the doctor's
Bye bye Johnny

Extralåt:
Rockin' Robin

Foto: Carina Österling

/ Håkan

The tribute to Mickey Jupp

Postad: 2014-03-11 16:25
Kategori: Blogg

Foto: Carina ÖsterlingKoos de Korte, Lynn Wagstaff och Russ Cottee framför den specialskrivna texten "Standing in the Woolpack again".

Hyllningarna till Mickey Jupp ville aldrig riktigt ta slut på torsdagskvällen när han firade sin 70-årsdag på Brook House Inn i Boot. Det finns några noteringar här. Och på fredagskvällen fortsatte hyllningarna på flera sätt i samband med konserten som Mickey och Mo Witham genomförde på kvällen på The Woolpack Inn. Just nu håller jag på och skriver en recension av den konserten. Publiceras i kväll.
   I första paus överräckte hans vän Russ Cottee från Southend-on-Sea en gitarr som present, en halvakustisk Gibson 335. En överraskad Mickey kände på gitarren under översikt av några vänner, se bild nedan. Och Mo spelade sedan på gitarren under konsertens andra set.
   Men den stora hyllningen i första pausen blev musikalisk när vännerna Koos de Korte, från Holland, och just Russ Cottee stegade upp på den imaginära scenen och framförde två specialskrivna hyllningslåtar till Mickey som skrattade gott och njöt av situationen.
   Inledningslåt blev "Standing in the Woolpack again", en helt modifierad text till Mickeys melodi "Standing at the crossroads again". Texten (ni ser den nedan) hade sitt ursprung under de två konserterna på Riga i Southend 2012 och hette då följaktligen "Standing in the Riga again" med text av Tony Barnard. Nu hade Lynn Wagstaff, som också var med och sjöng i fredags, ändrat första versen och refrängen och sedan skrivit en ny andra vers.
   Koos sjöng "Roger Dopson" i refrängerna och ytterligare namn, som Lynn bestämt sent, smögs in i texten under vägen.
   Den andra låten under pausframträdandet med Koos, som sjöng och spelade akustisk gitarr, och Russ, som spelade bas, var ännu en specialskriven text (av Koos) till en gammal låt. Det var "The Guv'nor of the Sarfend Sound" som för övrigt är underrubrik på Lasse Kärrbäcks Mickey Jupp-hemsida. En på varje rad personligt skriven hyllning till Mickey och hans fans med Roy Heads gamla melodi "Treat her right" i botten.
   Här nedan kan ni läsa de detaljerade texterna till båda låtarna:

STANDING IN THE WOOLPACK AGAIN
Well I’m standing in the Woolpack again
With an empty glass and it’s nearly ten
Maybe I’ll bump into some Facebook names Roger Dopson, some Finns or Danes
Standing in the Woolpack again

Well I woke up this morning in the Brook House Hotel
Mickey was nowhere around
I looked in Eel Tarn, I looked in the mill, Doctor Bridge and down to Fisherground
There were Guinness traces on the barroom floor
Göran was there from the night before
I guess he’s not the man I was looking for
But just the fan I found

Well I’m standing in the Woolpack again
With an empty glass and it’s nearly ten
Maybe I’ll bump into some Facebook names Lasse Karrback, some Finns or Danes
Standing in the Woolpack again

Well here I am on the road again
Driving home from Boot in the rain 142 miles ahead
But I’ve seen my Guv’nor again
He’s 70 now and the words get forgot
He’d rather play that old rock’n’roll than not
But all us Juppites love him a lot
Hope he’ll never give up trying

Well I’m standing in the Woolpack again
With an empty glass and it’s nearly ten
Maybe I’ll bump into some Facebook names
Tony Barnard, some Finns or Danes
Standing in the Woolpack again




THE GUV'NOR OF THE SARFEND SOUND
I wanna tell you a story
'Bout a man named Jupp
He's an old rock n roller...
You can find him down the pub
The place is packed real tight,
Cause Mickey's playing here tonight.

He's been around since the sixties,
He was a legend from the start
Every song that he wrote,
Will go straight to your heart,
There's not a soul outside,
Cause Mickey's playing here tonight.

In the lovely Boot village ,
In a corner of the bar,
There's an old curmudgeon,
Who never wants to be a star,
But his eyes will shine so bright,
When he's playing here tonight.

Now pushing for his seventh decade,
We hope he's gonna hang around.
For he's the one and only Guv'nor,
Of the Sarfend sound,
(I forgot the words...)
When Mickey plays tonight


Foto: Ton DerksenKoos de Korte, Lynn Wagstaff, Stuart Hopper och Chris East tittar med stora ögon på Mickey Jupp när han provar sin nya gitarr, en present från vännen Russ Cottee.

/ Håkan

Mickey Jupp, 70, younger than yesterday

Postad: 2014-03-11 00:00
Kategori: Blogg

Foto: Carina ÖsterlingHär öppnar Mickey Jupp dörren till sitt liv som artist och konstnär.

Via en 22 svenska mil lång bilresa, över berg och sten, från arla morgonstund följt av flyg mellan Manchester och Örebro, kort stopp i Solna och sedan tåg har jag precis landat hemma i Örebro. Fullständigt Juppyfierad.
   Jag har haft en once in a lifetime-upplevelse. Jag har varit i Cumbria, The Lake District. Under några dagar och nätter har jag njutit av både en imponerande natur, en gränslös gästfrihet (hospitality som det så vackert heter på engelska) och dessutom otroligt tidlös och totalt oförglömlig liverockmusik på toppen av allt positivt.
   Mickey Jupp, 70-talets pubrockfader om det finns någon, fyllde 70 år i torsdags och ställde till med en liten personlig fest på stampuben Brook House Inn och bjöd sedan på en konsert i fredags på hotellet/puben The Woolpack Inn som vi bodde på.
   Vi tog alltså flyget till Manchester i onsdags för att sedan med hyrbil ta oss till det natursköna Cumbria. På vägen upp gjorde vi det typiska misstaget att ta vägen förbi turistfällan Blackpool, körde fast i Fleetwood (till syrliga kommentarer på Facebook) innan vi nådde Cumbria-halvön. I Eskdale-området ligger den lilla byn Boot där Mickey Jupp har bott sedan 1983.
   På den stora födelsedagen i torsdags sökte sig Lasse Kärrbäck (som driver Mickey Jupps hemsida), jag och våra respektive till Mickeys hem i Boot. På vägen förbi Book House Inn, Mickeys stampub där favoriten Holly jobbar i baren, släpptes vi in i Mickeys bohemiska bostad med skaparlyan en trappa upp med instrument och inspelningsutrustning.
   Mickey berättade bland mycket annat att de nya låtarna han just nu jobbar på heter "Seeking perfection" och "Fine China". Han berättade också att det var ett nöje att skriva nytt material men att det var ett helvete att spela in.
   - Så fort den röda lampan lyser tycker jag det blir svårt att prestera, göra det bästa av låten och det låser sig, säger han.
   Mickey har i alla år haft en typ av prestationsångest både på scen och i inspelningsstudion som ofta fått honom att ändra ambition eller helt drastiskt dra sig undan. Han är av känslig natur som helst vill vara anonym och inte befinna sig mitt i den tuffa musikbranschen. Han är en paradox med andra ord.
   Då är hans sidoprojekt som konstnär en för honom lugnare verksamhet. Och dessutom lönsammare. Vilket han på gott humör muttrar erkännande medan han förpackar ytterligare två sålda tavlor signerade Michael Jupp till mig och Lasse. Mitt val blev "Doctor' bridge", en detaljerad målning i vattenfärger av bron över floden Esk som slingrar sig fram i dalen.
   På födelsedagens eftermiddag samlades sedan en stor mängd vänner och fans till Mickey för en gemensam middag på Brook House Inn.
   - I'm the boss, sa Mickey och satte sig på kortsidan av bordet.
   Festligheterna avslutades med barhäng, hurrarop och specialbakade och smakfulla tårtor gjorda av Sirkka Härmä från Finland. Under två dagar i Eskdale blev den udda kombinationen tårta och öl en tradition och en ny erfarenhet...
   En glad och överraskande uppsluppen Mickey berättade några minnen och epsioder från en lång så kallad karriär. Han visade också upp sin specialplats i hörnet vid bardisken på Brook House Inn. Med en viss stolthet presenterade han också skylten "Grumpy Corner" (se bilden ovan).
   Mickey brukar allt som oftast lite skämtsamt beskrivas med det engelska ordet "curmudgeonly" (leta upp ordet!) men den här kvällen, och även nästa var det en sällskaplig, vänlig och uppsluppen Mickey som ville ta alla i sin famn.
   Födelsedagen följdes av en fredag som avslutades med en Mickey Jupp-konsert tillsammans med den ständige vapendragaren och gitarristen Mo Witham på The Woolpack Inn. Hemma i sin bostad på torsdagsförmiddagen avslöjade Mickey att han skulle inleda konserten med "Cheque book" men till setlistan i övrigt skulle han "lyssna av publiken" och sedan bestämma låtarna spontant.
   I morgon återkommer jag på denna plats med en rapport och redogörelse om konserten.


Mickey Jupp bjuder på födelsedagstårta till sina fans. Här är det Göran Normann och Pete Wagstaff.

Alla bilder: Carina ÖsterlingMickey möter fans på sin stampub Brook House Inn. Här samtalar han med Lars från Norge.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (414)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (114)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2014 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.