Blogginlägg

"How shall we then live?"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 5/3 2014.

DEADMAN
How shall we then live?
(Rootsy)

Steven Collins sitter där på omslaget, med hatt och skägg, och ser ut som att han personifierar samtliga medlemmar i The Band samtidigt. Släktskapet med Bob Dylan har alltid funnits i Collins långa karriär under namnet Deadman.
   I Collins nya tredje upplaga av Deadman finns inga musiker kvar från gruppens lysande livehöjdpunkter för några år sedan. Men musikaliskt är det inga stora förändringar. Collins går i sina trygga Dylan-spår och en cover på "Things have changed" finns med.
   Soundet är dock lite mer soft, tillbakalutat, återhållsamt och akustiskt, vals, dragspel och ståbas, än tidigare och i de långsammare låtarna "Young and alive" och "Javert" låter Collins som en yngre Leonard Cohen. Speciellt när han får hjälp av två skönsjungande damer i kören.
   Liksom den atmosfäriska titellåten och i den nästan religiöst ekande "Hard pill" är det passion och melodisk skönhet i samklang.
   Men det finns snabbare låtar. I den skuttande countrylåten "Our fellow man" förekommer det både gitarr- och dragspelssolo och Dylan-låten tillhör minialbumets piggare inslag.

/ Håkan

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.