Blogginlägg

Säsong 14 på Håkans Pop i startgroparna

TIDEN GÅR, ÅREN GÅR OCH SÄSONGERNA på Håkans Pop avlöser varandra i ett högt tempo. Det är redan dags att inleda den 14:e säsongen i Håkans Pops historia. Besöksstatistiken på Håkans Pop har sedan starten för mer än sju år sedan ökat för varje månad och det stegrande intresset har naturligtvis påverkat ambitionen att bjuda på intressanta skriverier av både aktuell och retrospektiv art.
   Jag har förstÃ¥tt att efter förra helgens livebloggande frÃ¥n festivalen Folk at Heart i Örebro har sidan fÃ¥tt mÃ¥nga nya läsare och det kanske är pÃ¥ sin plats att göra en sammanfattning pÃ¥ vad jag sysslar med under rubriken HÃ¥kans Pop.
   Mitt bloggande inleddes i slutet pÃ¥ 2007 i sammanslutningen Kollegiet där lÃ¥nga krönikor med musik som minsta gemensamma nämnare fick mitt skrivande att blomstra. Det gränslösa utrymmet gav oerhörda möjligheter att utveckla tankar i informativ text och hänfört gräva pÃ¥ djupet i den bÃ¥de personliga och musikaliska historien. En av de första texterna i december 2007 handlade om det brutala mordet pÃ¥ John Lennon 27 Ã¥r tidigare, minut för minut beskrev jag händelseförloppet den där fatala natten i New York 1980 och de fem skotten som skulle förändra musikhistorien för all framtid.
   Ni kan läsa hela artikeln här.
   Artiklarna pÃ¥ Kollegiet, som numera ocksÃ¥ finns tillgängliga pÃ¥ HÃ¥kans Pop, fortsatte under hela vÃ¥ren 2007 och där fick jag möjlighet att vältra mig i smala men entusiastiska ämnen om artister som inte uppmärksammas speciellt mycket i vanliga medier. Därför skrev jag exempelvis om Mickey Jupp, ställde en frÃ¥ga till Mona Sahlin , förklarade mitt förhÃ¥llande till Kent , berättade mina minnen av Steve Marriott och beskrev Carla i skuggan av sin bror Plura. Bland annat, bland mycket annat.
När Kollegiet gick i graven sommaren 2007 bestämde jag mig för att starta en egen blogg, Håkans Pop, där jag tänkte fortsätta skriva mina spridda skriverier utan några som helst linjer eller struktur. Bara spontant uppmärksamma vad som kom i min väg.
   Men jag bestämde rätt snart hösten 2007 att jag förutom planlösa funderingar ocksÃ¥ regelbundet ville hÃ¥lla mig till bestämda ämnen, kategorier i en sorts följetong som skulle löpa vecka efter vecka. Inte sÃ¥ sällan hade mina kategorier en tillbakablickande prägel.

PREMIÄRÄMNET PÅ HÅKANS POP hösten 2007 blev listan över 80-talets bästa album. Det grovt förtalade decenniet behövde i min mening en musikalisk upprättelse. Därför graderade jag mina 80-talsfavoriter från nr 50 till nummer 1. Inledde serien med Paul McCartneys skiva 1989 och premierade i maj 2008 den här skivan som min nummer ett.
   Att gradera 80-talet blev huvudambitionen under säsong 1 och 2. När jag hösten 2008 tog ny sats pÃ¥ HÃ¥kans Pop blev det genomgÃ¥ende ämnet nÃ¥got helt annat: Skivbolaget Stiff, där jag Ã¥terigen rangordnade mina favoriter och den här gÃ¥ngen handlade det om de 32 bästa singlarna pÃ¥ Stiff. Ett hjärtligt Ã¥terbesök bland alla mina favoriter pÃ¥ ett engelskt och numera kultförklarat skivbolag. Där jag i april 2009 kunde utropa den här singeln som min tveklöst största favoritsingel pÃ¥ Stiff.
   Samtidigt hösten 2008 gjorde tvÃ¥ andra kategorier premiär pÃ¥ HÃ¥kans Pop. Dels en hel ograderad serie med favoritartister som jag genom Ã¥ren hade kommit att älska, frÃ¥n John Holm via Warren Zevon till Jackson Browne för att bara ge nÃ¥gra fÃ¥ exempel, och dels en kategori med sÃ¥ kallade tributeskivor, där olika artister hyllar sina favoriter, och jag inledde med att skriva om "Plura 50" som är en av de bästa i hela genren. Ni hittar kategorierna under rubrikerna "Mina favoriter" och "Tribute-skivor" i spalten till höger.
   Hösten 2009 började jag koncentrera mig pÃ¥ det musikdecennium som ligger mig kanske närmast hjärtat av all musik, 70-talet. Och jag gjorde det i en stor och lÃ¥ng omfamning som skulle sträcka sig ända fram till vÃ¥ren 2011. I en graderad lista pÃ¥ hela 70 favoritalbum kunde jag dÃ¥ efter mycket vÃ¥nda och beslutsÃ¥ngest välja "Darkness on the edge of town" som min bästa 70-talsskiva.
   2008 gjorde tvÃ¥ andra skivkategorier entré pÃ¥ HÃ¥kans Pop där jag ville sätta strÃ¥lkastarljuset pÃ¥ alla Soundtracks och Coverskivor, med artister som ägnade hela album Ã¥t enbart covers. BÃ¥de Tribute-skivor, Soundtracks och Coverskivor (se kategorierna till höger) har sedan dess regelbundet fÃ¥tt sin uppmärksamhet pÃ¥ HÃ¥kans Pop.

EFTER DEN LÅNGA OCH MÄKTIGA genomgången av mina 70-talsskivor tog jag hösten 2011 tillfälligt paus från det intressanta jobbet att gradera skivor och siktade istället in mig på konserter, att rangordna mina allra bästa konsertupplevelser. Ett minst sagt älskvärt projekt som slutade med att jag i maj 2012 kunde berätta att den här konserten är mitt livs största konsertminne.
   Vid sidan av de Ã¥terkommande kategorierna Soundtracks, Coverskivor och Tributeskivor har jag ocksÃ¥, tillsammans med min vän, Lasse Kärrbäck, samlat ihop kompletta diskografier kring intressanta namn som Brinsley Schwarz, Ian Gomm, Nick Lowe och Will Birch. Artiklar som ni hittar under kategorin Diskografier.
   Efter den totala konsertgenomgÃ¥ngen 2011-2012, som sommaren 2012 följdes av en liten lista pÃ¥ konserthöjdpunkter pÃ¥ Rockmagasinet (Örebro) under 80-talet, var jag hösten 2012 tillbaka i vinylgenerationen. DÃ¥ valde jag att avslöja mina 100 bästa singlar i en lista där jag ratade de mest uppenbara hitsen och ville gräva mig djupare ned hos de mindre kända och exklusiva favoriterna. Därför kunde jag i maj 2013 med stolthet utropa Big Heat-singeln "Watch me catch fire" som min personliga nummer ett. Hela listan hitter ni under "Singlar 100-1"-kategorin till höger.
   FrÃ¥n i höstas och just nu gÃ¥r jag igenom mina 90-talsfavoriter av album och imorgon avslöjas nummer 18 pÃ¥ min rangordnade lista av 36 skivor.
   Under tiden som HÃ¥kans Pop har existerat pÃ¥ nätet har publicerar jag regelbundet mina aktuella recensioner som förekommer i Nerikes Allehanda. Jag har ocksÃ¥ fyllt pÃ¥ arkivet med gamla recensioner frÃ¥n 70-, 80- och 90-talet. Det arkivet utökas kontinuerligt och i konsertlistan "Mina konserter", under fliken ovan till höger, Ã¥terfinns länkar till alla publicerade konsertrecensioner.

Välkomna alla nya som gamla Håkans Pop-läsare till en ny spännande säsong med förhoppningsvis intressanta och läsvärda artiklar från idag, igår och flera decennier tillbaka.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.