Blogginlägg

Covers: Annie Lennox

ANNIE LENNOX: Medusa (RCA, 1995)

Annie Lennoxs solokarriär efter Eurythmics fick ingen klockren start i början på 90-talet. Solodebuten "Diva" (1992) hade visserligen några anmärkningsvärda singelhits, "Why" och "Walking on broken glass", men var väldigt balladorienterad. Redan på solokarriärens andra skiva, "Medusa", hade kreativiteten uppenbart sinat och resulterade i en coverskiva av inte speciellt personlig prägel. Rösten lever men de ofta urvattnade och intetsägande versionerna av ibland kända låtar känns aningen uttjatade.
   Annie är ju faktiskt just nu aktuell med coverskivan "Nostalgia" som innehåller en massa tidlösa evergreens, som det säkert finns anledning att återvända till på den här sidan, men 1995 var det något helt annat som gällde soundmässigt. Tillsammans med popproducenten Stephen Lipson (Frankie Goes To Hollywood, Cher, Pet Shop Boys med flera) har Annie skapat ett typiskt skickligt men opersonligt popsound utan varken nerv eller spänning.
   Hon lyckas verkligen göra modern mainstream av klassiker som "Take me to the river", "A whiter shade of pale" och "I can't get next to you". Lättlyssnade syntarrangemang med ofta syntetiska trummor bygger upp tämligen genomskinliga ljudkaskader. Hon har förvandlat den förstnämnda Al Green-låten till en lekskola för rytmer, versionen av Procol Harum-låten tillför ingenting och det går inte att jämföra Temptations soul med Lennox på samma dag.
   Nästan varje jämförelse med originalen faller till Annie Lennoxs nackdel. "Don't let it bring you down" kan nog bara älskas av lyssnare som aldrig har hört Neil Young och hennes viskande på "Thin line between love and hate" befinner sig inte överraskande i skuggan av Chrissie Hyndes cover många år innan.
   Höjdpunkten på "Medusa" inträffar redan på första låten "No More 'I Love You's'", en intressant lek med röster på en bra låt.
   Det tog åtta år innan Annie Lennox gjorde nästa soloskiva...


1. "No More 'I Love You's'"   (Joseph Hughes/David Freeman) 4:51
1986. Singel med The Lover Speaks.
2. "Take Me to the River"    (Al Green) 3:31
1974. Från albumet "Al Green explores your mind" med låtskrivaren.
3. "A Whiter Shade of Pale" (Keith Reid/Gary Brooker) 5:17
1967. Singel med Procol Harum.
4. "Don't Let It Bring You Down" (Neil Young) 3:36
1970. Från albumet "After the gold rush" med låtskrivaren.
5. "Train in Vain" (Mick Jones/Joe Strummer) 4:38
1979. Från albumet "London Calling" med The Clash.
6. "I Can't Get Next to You" (Norman Whitfield/Barrett Strong) 3:09
1969. Singel med The Temptations.
7. "Downtown Lights" (Paul Buchanan) 6:42
1989. Från albumet "Hats" med The Blue Nile.
8. "Thin Line Between Love and Hate" (Richard Poindexter/Robert Poindexter/Jackie Members) 5:53
1971. Singel med The Persuaders.
9. "Waiting in Vain" (Bob Marley) 5:40
1977. Singel med Bob Marley & the Wailers.
10. "Something So Right" (Paul Simon) 3:54
1973. Från albumet "There goes rhymin' Simon" med låtskrivaren.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.