Blogginlägg från 2014-12-29

Originallåtarna imponerar allra mest

Postad: 2014-12-29 09:00
Kategori: Live-recensioner

Foto: Anders Larsen


Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/12 2014.

DAVID SÖDERGRENS HOT FIVE
East West, Örebro 27 december 2014
Konsertlängd: 22:05-22:35 och 22:50-23:41 (81 min)
Min plats: Stående i baren ca 6 m från scenen.


Finns det något svenskt band som bör axla Perssons Packs från i höstas fallna mantel så är det den stolta, musikaliskt intensiva och textmässigt stundtals briljanta sextetten vars namn populärt förkortas DSH5. Sedan comebacken vid förra årets Live at Heart har bandet gått från klarhet till klarhet och publikintresset har växt i samma takt. Inte ens lördagskvällens bistra vinterkyla kunde hindra en respektabel mängd åhörare att möta upp och lyssna koncentrerat.
   Det är kanske orättvist att jämföra David Södergrens Hot Five med Perssons Pack, speciellt som bandets gamla inspirationskälla hette Traste Lindéns Kvintett, ty bandets intensitet och realistiska och ibland verklighetsbaserade texter påminner mer om Shane MacGowan och det vilda Pogues vi en gång kom att älska. I en majoritet av konsertens låtar gick det som en välgörande varm våg genom kroppen och jag vet, efter att ha upplevt bandet live på Stadsträdgården utomhus i somras, att det nödvändigtvis inte krävs minus 14 på termometern för att uppskatta bandets musik till fullo.
   Överraskningsmomentet i det allt mer professionella Hot Five har tynat bort lite på vägen och ersatts av en tajt och intensiv uppvisning i den svåra konsten att kombinera passion med röjig livemusik. Fast inledningsvis, när det var lite väl lågmält, lät det som att de tränade för Folk at Heart. Men det tog sig. I en repertoar som pendlade från svidande brutalt vackra dragspelstoner ("Flickan, whiskyn & sången") till tajta rytmer ā la Clash ("Lång hård väg") eller tvärtom.
   Det som ändå imponerar allra mest hos det här utsökta livebandet är ändå materialet, den digra repertoaren som engagerar i varje dragspelssekvens och nästan varje textrad. Originallåtar som kan bli en sensation på skiva om de även där kan fånga den så viktiga livekänslan.
   Däremot är jag övertygad om att konsertens enda nyskrivna låt, "Rocky Balboa (på en scen i New York)", har uppenbara hitkvalitéer som räcker långt utanför studion. En välkonstruerad duett med Åsa Bergfalk som lät som en blandning av Jeremias Session Band och Lars Winnerbäck.
   David Södergrens och bandets avslappnade och helt naturliga jargong mellan låtarna är också något som levde kvar i minnet långt efter att den andra extralåten "Gott nytt år" snabbt hade klingat ut.



/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2014 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.