Blogginlägg
#30: The Joshua Tree
U2: The Joshua Tree (Island, 1987)
Nu börjar de allmänt kallade klassikerna dyka upp på min 80-talslista. ”The Joshua Tree” tillhör definitivt den moderna rockmusikens stora hörnstenar.
Det var våren 1987, för nästan 21 år sedan, som U2 växte ut och blev en riktigt global rockgrupp. Större än de flesta, gränslöst framgångsrikt och mer etablerad än någonsin.
Robert Hilburn inledde sin recension i LA Times så här: 'U2 is what The Rolling Stones ceased being years ago -- the greatest rock 'n' roll band in the world...'
Det var omslaget, det var musiken, det var texterna och visionerna. Och så en fantastisk start på skivan. När man idag läser låtlistan på de första fyra låtarna på sidan ett tror man inte att det har hänt. ”Where the streets have no name”, ”I still haven’t found what I’m looking for” och ”With or without you” (alla utgivna på framgångsrika singlar) följs av den lite stökigare men ändå uppmräksammade ”Bullet the blue sky”. Det kallar jag kanonöppning.
Bono sjöng bättre än någonsin och intensiteten i gruppens sound kryper sig på med en förödande kraft. Många låtar växer på de 4-5 minuterna de pågår och etsar sig verkligen fast som de klassiker de har kommit att bli i U2:s långa historia.
Även bakom U2 stod ett helt fantastiskt gäng producenter som formade soundet till något direkt odödligt. I producentstolarna satt Daniel Lanois och Brian Eno och gruppens första producent, Steve Lillywhite, har varit med och mixat fyra spår.
Så har vi de typiska Anton Corbijn-bilderna på omslaget. Svartvita och ödsliga. Fotograferade i den öken som först 1995 skulle bli Nationalpark i Kalifornien. Milsvidda vyer, några ensamma träd (Yucca brevifolia) och karg sandig jord. Den typiska miljön för Corbijns sätt att jobba. Jag får nästan sand i ögonen när jag tittar på omslagsbilderna.
På pappret, på omslaget, ser sidan två ut som en mindre märkvärdig samling låtar men idag när jag lyssnar växer faktiskt flera låtar ut fast de till titlarna är tämligen anonyma. ”Red mining hill”, med sina fina slidegitarrer, ”In God’s country” och ”One tree hill”, om dödsfallet av en vän, tillhör alla helheten som gjort ”The Joshua Tree” till ett U2-mästerverk.
/ Håkan
Magnifik succé med ett fint ljud
"I fought the law"
<< | November 2007 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: