Blogginlägg

Skönheten och minnet i en papperslapp

Postad: 2007-09-23 14:18
Kategori: Konserter


Konsertbiljetten är det bokstavliga minnet av en konsert. Den tryckta biljetten, med sin information om artist och tid och plats och eventuellt pris, är liksom det visuella beviset på konsertbesöket. Jag kan se skönheten i en gammal tummad biljett och samtidigt nästan höra upplevelsen igen i en typ av déjà vu-känsla. Den där till synes anspråkslösa papperslappen rymmer så ofantligt många minnen.
   Konsten att tillverka konsertbiljetter har verkligen förändrats under decenniernas gång. Från perfekt tryckta små biljetter via 90-talets första generation av datoriserade ATG-biljetter till dagens ibland mejl-distribuerade pdf-biljetter i A4-format.
   Jag ska absolut inte påstå att det var bättre förr, den helt igenom nostalgiska tanken kommer ni aldrig att möta på den här sidan, men tittar jag på mina 70-talsbiljetter som överlevt konsertresor och vilda upptåg ser jag genuina om än enkelt designade små konsertminnen. Jag kommer nog ha svårt att uppbringa samma känsla kring ett ihopvikt A4-blad där exempelvis Debaser-logotypen är störst i mitten och artistnamnet skrivs med maskintext i stora bokstäver men i liten still uppe i vänstra hörnet.

I takt med att papperslappen/biljetten förlorat i visuellt värde har dess ekonomiska värde ökat drastiskt under senare år. Kort sagt har det blivit dyrare att gå på konsert. Det slår mig allra tydligast när jag förstrött bläddrar i min bekväma samling konsertbiljetter. Som genom åren egentligen sparats utan någon mening eller mål. Men just nu, när jag sitter med den här hemsidan, blir till alldeles utmärkta illustrationer till kommande konsertanekdoter.
   I oansenlighet fyller biljetten nostalgiska minnen, övervägande lyckliga stunder och osynliga låtlistor. Fast samlingen, som jag precis plockat ned från den överfulla anslagstavlan till höger om mig, är bara en bråkdel av alla konserter jag bevittnat genom åren.
   I Stockholm, Göteborg, London och andra ställen har jag sparat på mig en del biljetter. På hemmaplan i Örebro har det sällan handlat om tryckta, snyggt designade biljetter. Fram till de senaste åren var det anonyma platsnummerlappar (på Konserthuset), gästlistor på klubbarna eller bara insläpp å tjänstens vägnar. Inte mycket till stöd för nostalgiska minnen där inte.
   Det var på 90-talet som biljettkulturen raserades. Den datoriserade och centralstyrda utvecklingen sprang snabbare än design och utformning. De då helt stillösa konsertbiljetterna kunde vid en snabb, kort anblick lika väl vara SJ-biljett eller teaterbiljett. Lättillgängligheten via ATG-ombuden var ett tungt argument för de stilistiskt utslätade papperslapparna som vi då fick tugga i oss.

Jag sitter med några sådana biljetter framför mig och upptäcker att jag redan 1986 på en Elvis Costello-konsert på Konserthuset i Stockholm har en brandgul datoriserat utskriven biljett med Posten-logotypen på. I övrigt är det några Biljett Direkt (föregångaren till dagens Ticnet) med urblekt och knappt identifierbar text som är biljettsamlingens svarta får.
   Konserten med Costello var däremot, inte oväntat, lysande med en ensam, akustisk artist. T-Bone Burnett som uppvärmare och en generös rad av extralåtar. Minnet finns kvar men över biljetten lyser inget nostalgiskt sken.
   De megastora arenakonserterna har jag till stor del bojkottat genom åren. Biljetten till Rolling Stones-konserten på Ullevi 1982 ser välanvänd, tilltufsad och viktig ut. Till det facila priset av en hundralapp. Då är vi tillbaka till inflationsdebatten som jag definitivt inte är rätt man att kommentera. Men visst låter det billigt att 1973 kunna uppleva Stones på Scandinavium för blott några tio (40:-) och några mindre kända namn kring femtiolappen under mitten av 70-talet.
   Nils Lofgren (30:- på Olympen, Lund 1976), Police (45:- på Music Palais, Stockholm 1979), ABBA (45:- på Isstadion, Stockholm 1979), både Southside Johnny/John Hiatt (60:- på Göta Lejon, Stockholm 1979) låter också som en dröm.
   Det kommer att följa ytterligare information om gamla konserter på den här sidan under kategorin ”Konserter”.

/ Håkan




10 år (36)
Beatles (59)
Blogg (376)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2007 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Anders Jakobson 21/06: Det är roligt att ha varit delaktig sedan dag 0 så att säga, men precis som du (...

Roland Hedman 19/06: Hej, du har missat Flaming Stars "I want to be free" och Trouble Boys "More Trou...

Mikael 15/06: Rätt producent, rätt låtar, rätt texter i rätt tid. Skivan är och förblir ett ti...

Peter Utas 26/05: Sent omsider snubblar jag över detta och undrar var skivan går att hitta? Ser in...

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.