Blogginlägg

Singlar#29: BADFINGER

Postad: 2013-03-29 07:52
Kategori: SINGLAR 100-1


BADFINGER: Day after day (Apple, 1972)

DET SÄGS ATT DELANEY BRAMLETT LÄRDE GEORGE HARRISON spela slidegitarr. När han hörde introt till Badfingers "Day after day" tyckte nog Bramlett att han hade lyckats med den eleven. George har inte bara producerat singeln utan spelar också den inledande gitarren tillsammans med gruppmedlemmen Pete Ham som även har skrivit och sjunger låten.
   Pophistorien berättar ofta om Badfinger som en utpräglad powerpopgrupp och jag kan, när jag lyssnar på gruppens musik idag, förstå beskrivningen av gruppens sound. Men gruppen var ju ännu tydligare ett nytt Beatles. Flera Beatles-medlemmar har bokstavligen medverkat i Badfingers karriär när de dessutom gav ut sina mest betydelsefulla skivor på Beatles skivbolag Apple och det finns på Badfingers skivor massor av sound- och låtmässiga paralleller mellan grupperna. Dessutom fanns det kopplingar till Liverpool via managern Bill Collins och medlemmarna Tom Evans och Joey Molland som var födda i Beatles hemstad. Andra halvan av gruppen, Ham och trummisen Mike Gibbins, kom från Wales.
   Det var Paul McCartney som upptäckte Badfinger som då hette The Iveys och gav ut sin första skiva på Apple under det namnet. Men McCartney gav dem ett nytt namn och en nyskriven låt, "Come and get it", som placerades i Ringo Starrs aktuella film "The magic christian" och genombrottet och succén var då ganska given.
   När Badfingers hela karriär sammanfattas är just "Come and get it" deras största hit, uppföljaren "No matter what" den näst största och "Day after day" deras tredje mest framgångsrika. Men den sistnämnda låten är i mina öron deras största stund i popbranschen. I nämnd ordning var deras singlar hämtade från gruppens tre album "The magic christian", "No dice" och "Straight music". Men när "Day after day" släpptes i januari var gruppens tredje album ännu inte släppt.
   Förberedelserna inför Badfingers tredje album var en aning osäkra och motsägelsefulla. Tack vare framgångarna för "No matter what" blev "No dice"-albumet uppmärksammat och därmed också skivans producent Geoff Emerick som funnits med i Beatles omgivning som tekniker i många år. Därför var det inte överraskande Emerick som skulle producera även tredje albumet. Men när skivan levererades färdiginspelad till Apple blev den oväntat inte godkänd och hela processen fick göras om.

DÅ KALLADES GEORGE HARRISON IN som ny producent. Hela gruppen hade ju spelat på Harrisons "All things must pass"-skiva och delar av bandet sjöng på både Ringo Starrs "It don't come easy"-singel och John Lennons "Imagine"-album.
   Harrison inledde albuminspelningarna med fyra låtar, "I'd die babe", "Name of the game", "Suitcase" och just "Day after day" i maj-juni 1971 innan hans jobb med den berömda Bangla Desh-konserten i New Yorks Madison Square Garden i augusti tog över all tid och alla förpliktelser. Vilket fick Badfinger eller folket omkring att leta ny producent som resulterade i amerikanen Todd Rundgren.
   1971 var Rundgren, som efter några album i bandet Runt just hade inlett en solokarriär som artist, ett oskrivet blad som producent. Han hade agerat tekniker åt Jesse Winchester och The Band ("Stage fright") innan han producerade tidiga Sparks eller Halfnelson som de först hette. Efter Badfinger-engagemanget har Rundgren haft ett av världens mest imponerande producentkarriärer med namn som Meatloaf, Cheap Trick, Daryl Hall/John Oates, Rick Derringer, Grand Funk, New York Dolls, Patti Smith, Tom Robinson Band, Tubes och XTC bland många, många andra.
   Men när "Day after day" släpptes kunde Apple inte ens stava Rundgrens namn korrekt på etiketten till singel-b-sidan "Sweet Tuesday morning" skriven av gruppens Joey Molland. Där står det klart och tydligt "Produced by Tod Rundgren".
   Just när "Day after day", där Leon Russell för övrigt spelar piano, klättrade på listorna i februari 1972 släpptes albumet "Straight music" och dessutom toppade Badfingers äldre låt "Without you" USA-listan i fyra veckor i Harry Nilssons version. Där på några veckor kulminerade Badfingers hela karriär. Men gruppens framtid skulle snart färgas av tragedi, nattsvart helvete och ond, bråd och alldeles för tidig död.
   1970 hade Badfinger fått en ny amerikansk manager, Stan Polley, som var en ökänd lurendrejare. Han lurade gruppen, och även sina andra klienter (Al Kooper, Lou Christie och flera låtskrivare), på alla pengar. En sorglig händelse som påverkade Badfingers hela framtid och som 1975 ledde till att Pete Ham, han som skrev "Day after day", tog det fatala beslutet att ta sitt liv där han i ett efterlämnat brev skyllde allt på Polley. Ett självmord som åtta år senare följdes av samma handling av Hams kompis, Tom Evans. Olyckligare kan ingen historia sluta.

A-sidan:


B-sidan live:


B-sidan:


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2013 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.