Blogginlägg

Singlar#29: BADFINGER

BADFINGER: Day after day (Apple, 1972)

DET SÄGS ATT DELANEY BRAMLETT LÄRDE GEORGE HARRISON spela slidegitarr. När han hörde introt till Badfingers "Day after day" tyckte nog Bramlett att han hade lyckats med den eleven. George har inte bara producerat singeln utan spelar också den inledande gitarren tillsammans med gruppmedlemmen Pete Ham som även har skrivit och sjunger låten.
   Pophistorien berättar ofta om Badfinger som en utpräglad powerpopgrupp och jag kan, när jag lyssnar pÃ¥ gruppens musik idag, förstÃ¥ beskrivningen av gruppens sound. Men gruppen var ju ännu tydligare ett nytt Beatles. Flera Beatles-medlemmar har bokstavligen medverkat i Badfingers karriär när de dessutom gav ut sina mest betydelsefulla skivor pÃ¥ Beatles skivbolag Apple och det finns pÃ¥ Badfingers skivor massor av sound- och lÃ¥tmässiga paralleller mellan grupperna. Dessutom fanns det kopplingar till Liverpool via managern Bill Collins och medlemmarna Tom Evans och Joey Molland som var födda i Beatles hemstad. Andra halvan av gruppen, Ham och trummisen Mike Gibbins, kom frÃ¥n Wales.
   Det var Paul McCartney som upptäckte Badfinger som dÃ¥ hette The Iveys och gav ut sin första skiva pÃ¥ Apple under det namnet. Men McCartney gav dem ett nytt namn och en nyskriven lÃ¥t, "Come and get it", som placerades i Ringo Starrs aktuella film "The magic christian" och genombrottet och succén var dÃ¥ ganska given.
   När Badfingers hela karriär sammanfattas är just "Come and get it" deras största hit, uppföljaren "No matter what" den näst största och "Day after day" deras tredje mest framgÃ¥ngsrika. Men den sistnämnda lÃ¥ten är i mina öron deras största stund i popbranschen. I nämnd ordning var deras singlar hämtade frÃ¥n gruppens tre album "The magic christian", "No dice" och "Straight music". Men när "Day after day" släpptes i januari var gruppens tredje album ännu inte släppt.
   Förberedelserna inför Badfingers tredje album var en aning osäkra och motsägelsefulla. Tack vare framgÃ¥ngarna för "No matter what" blev "No dice"-albumet uppmärksammat och därmed ocksÃ¥ skivans producent Geoff Emerick som funnits med i Beatles omgivning som tekniker i mÃ¥nga Ã¥r. Därför var det inte överraskande Emerick som skulle producera även tredje albumet. Men när skivan levererades färdiginspelad till Apple blev den oväntat inte godkänd och hela processen fick göras om.

DÅ KALLADES GEORGE HARRISON IN som ny producent. Hela gruppen hade ju spelat på Harrisons "All things must pass"-skiva och delar av bandet sjöng på både Ringo Starrs "It don't come easy"-singel och John Lennons "Imagine"-album.
   Harrison inledde albuminspelningarna med fyra lÃ¥tar, "I'd die babe", "Name of the game", "Suitcase" och just "Day after day" i maj-juni 1971 innan hans jobb med den berömda Bangla Desh-konserten i New Yorks Madison Square Garden i augusti tog över all tid och alla förpliktelser. Vilket fick Badfinger eller folket omkring att leta ny producent som resulterade i amerikanen Todd Rundgren.
   1971 var Rundgren, som efter nÃ¥gra album i bandet Runt just hade inlett en solokarriär som artist, ett oskrivet blad som producent. Han hade agerat tekniker Ã¥t Jesse Winchester och The Band ("Stage fright") innan han producerade tidiga Sparks eller Halfnelson som de först hette. Efter Badfinger-engagemanget har Rundgren haft ett av världens mest imponerande producentkarriärer med namn som Meatloaf, Cheap Trick, Daryl Hall/John Oates, Rick Derringer, Grand Funk, New York Dolls, Patti Smith, Tom Robinson Band, Tubes och XTC bland mÃ¥nga, mÃ¥nga andra.
   Men när "Day after day" släpptes kunde Apple inte ens stava Rundgrens namn korrekt pÃ¥ etiketten till singel-b-sidan "Sweet Tuesday morning" skriven av gruppens Joey Molland. Där stÃ¥r det klart och tydligt "Produced by Tod Rundgren".
   Just när "Day after day", där Leon Russell för övrigt spelar piano, klättrade pÃ¥ listorna i februari 1972 släpptes albumet "Straight music" och dessutom toppade Badfingers äldre lÃ¥t "Without you" USA-listan i fyra veckor i Harry Nilssons version. Där pÃ¥ nÃ¥gra veckor kulminerade Badfingers hela karriär. Men gruppens framtid skulle snart färgas av tragedi, nattsvart helvete och ond, brÃ¥d och alldeles för tidig död.
   1970 hade Badfinger fÃ¥tt en ny amerikansk manager, Stan Polley, som var en ökänd lurendrejare. Han lurade gruppen, och även sina andra klienter (Al Kooper, Lou Christie och flera lÃ¥tskrivare), pÃ¥ alla pengar. En sorglig händelse som pÃ¥verkade Badfingers hela framtid och som 1975 ledde till att Pete Ham, han som skrev "Day after day", tog det fatala beslutet att ta sitt liv där han i ett efterlämnat brev skyllde allt pÃ¥ Polley. Ett självmord som Ã¥tta Ã¥r senare följdes av samma handling av Hams kompis, Tom Evans. Olyckligare kan ingen historia sluta.

A-sidan:


B-sidan live:


B-sidan:


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.