Blogginlägg

Singlar#37: NEIL YOUNG and GRAHAM NASH

NEIL YOUNG and GRAHAM NASH: War song (Reprise, 1972)

NÄR VI PRATAR NAMN SOM CROSBY, STILLS, NASH OCH YOUNG är det långtifrån den homogena gruppen jag tänker på. Nej, för mig är CSNY i första hand fyra soloartister som i olika kombinationer har råkat samarbeta med varandra till och från under olika tider. Därför blev duon David Crosby och Graham Nash den kanske naturligaste och vanligaste duon av de fyra men Neil Young och Stephen Stills, en gång i tiden kollegor i Buffalo Springfield, gjorde också ett uppmärksammat album och en turbulent turné tillsammans. Fast med handen på hjärtat var det väl bara Young-låtarna som höll måttet i det samarbetet.
   Att länka Graham Nash tillsammans med Neil Young är däremot en ganska udda kombination. Kvartettens vänaste röst möter kvartettens klart vildaste gitarrist men det finns ändÃ¥ sociala paralleller i de bÃ¥da artisternas raka protester mot krig och elände i världen. Och det var just den gemensamma stÃ¥ndpunkten som förde fram temat i antikrigslÃ¥ten "War song".
   Young och Nash delar förvisso credit pÃ¥ etiketten, där även Youngs kompband Stray Gators stÃ¥r med lite mindre stil, men lÃ¥ten är skriven av Young själv, skivan är utgiven pÃ¥ Youngs skivbolag Reprise och soundet med sin baktakt är väldigt typiskt Neil Young. InnehÃ¥llet i lÃ¥ten och pÃ¥ skivan, som gavs ut i juni 1972 en bitsk kommentar om Vietnamkriget och för att stödja George McGoverns presidentvalskampanj mot Richard Nixon, ligger ju även helt i linje med fredsaktivisten Graham Nashs referenser.
   Sedan engelsmannen Nash kom till USA i slutet pÃ¥ 1968 hade protestlÃ¥tar legat nära hans hjärta. Han var dessutom kärnkraftsmotstÃ¥ndare och politisk aktivist. Ämnen han gärna tog upp i egna sÃ¥nger som "Immigration man", "Military madness" och "Chicago".
   I vanlig Neil Young-anda spelades "War song" in med kort varsel 22 maj 1972 och gavs ut bara en mÃ¥nad senare. Det var nÃ¥got liknande när han tvÃ¥ Ã¥r innan, efter en liknande snabb process, gav ut "Ohio" pÃ¥ en singel tillsammans med sina CSN-vänner.

NÄR "WAR SONG" SLÄPPTES HADE DUON Graham Nash/David Crosby precis introducerats med sitt första album tillsammans och Neil Young firade sin kanske största succé i hela sin karriär med "Harvest"-albumet och "Heart of gold"-hitlåten. Men Young har ju aldrig varit så uträknat strategisk utan har väldigt ofta handlat spontant, extremt kvickt och nästan oöverlagt. Därför hade han inga problem att spela in och ge ut en så krigskritisk låt medan den snälla kärlekssången "Heart of gold" ockuperade försäljningslistorna.
   Jag vill ju som sagt jaga de unika singlarna, de exklusiva singellÃ¥tarna och udda singelögonblicken pÃ¥ den här listan och "War song" är verkligen exklusiv ty när den efter utgivning sÃ¥ldes slut pressades ingen ny upplaga och har inte funnits tillgänglig förrän 2009 pÃ¥ Youngs mastodont-cd-box "The Archives Vol. 1 1963–1972".
   PÃ¥ "War song" kompas Young/Nash alltsÃ¥ av Stray Gators, ett gruppnamn som Young gav de rutinerade musikerna under "Harvest"-inspelningarna. Hans gamle vän Jack Nitzsche spelar piano och de övriga medlemmarna är Ben Keith, steelguitar, Kenny Buttrey, trummor, och Tim Drummond, bas. De turnerade även med Young i januari-februari 1973.
   Det satt ovanligt mÃ¥nga personer i inspelningsstudions producentstol när "War song" spelades in. Förutom Young själv och Elliot Mazer ( som stod bakom det mesta pÃ¥ "Harvest") fanns där ocksÃ¥ nya namn som L.A. Johnson och Tim Mulligan som skulle figurera pÃ¥ framtida Young-skivor
   Singel-b-sidan var en ren Neil Young-lÃ¥t, "The needle and the damage done" som producerades av Young och teknikern Henry Lewy, som hämtats frÃ¥n "Harvest"-skivan och redan tidigare pÃ¥ vÃ¥ren 1972 figurerat som b-sida pÃ¥ "Old man"-singeln. En liveinspelning, frÃ¥n 31 januari 1971 i Royce Hall, UCLA, som med tiden blivit klassisk som bÃ¥de sÃ¥ng och för publikreaktionen som brukar inträffa mitt i lÃ¥ten. Den skrevs om Crazy Horse-gitarristen Danny Whittens heroinberoende och inspelningen gjordes när Whitten levde men lÃ¥ten har efter 18 november 1972, den fatala dagen dÃ¥ Whitten dog av en överdos, pÃ¥ konserter ofta presenterats av Young med orden "I am not a preacher, but drugs killed a lot of great men".
   "War song" gavs aldrig ut pÃ¥ singel i England.

A-sidan:


B-sidan:


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.