Blogginlägg

Singlar#57: BRINSLEY SCHWARZ

BRINSLEY SCHWARZ: (What's so funny 'bout) Peace, love and understanding (United Artists, 1974)

TÄNK ATT EN LÅT FRÅN ETT TÄMLIGEN BLYGSAMT ALBUM, visserligen utgiven på en lika blygsam och ickeuppmärksammad singel, kan få en så historiskt viktig betydelse och ständigt vara aktuell. Låten på A-sidan av dagens singel av den engelsk pubrockgruppen Brinsley Schwarz spelas än idag på konserter med Nick Lowe, som skrev låten, men låten förekommer också flitigt på Elvis Costellos konserter. Efter Brinsleys originalinspelning har både Lowe och Costello dessutom spelat in låten vid ett flertal tillfällen på senare skivor. Dessutom fick ju låten en oväntad succérevival 1992 i ett helt annat sammanhang.
   Brinsley Schwarz var i allmän mening ingen kommersiellt framgÃ¥ngsrik grupp när den existerade mellan 1969 och 1975. Men gruppens rykte och historia har ju med Ã¥ren växt till sig och Brinsley-gruppen är idag närmast kultförklarad. Här kan ni läsa om gruppens hela intressanta diskografi.
   Originalet till "(What's so funny 'bout) Peace, love and understanding" spelades in i maj 1974 i den legendariska Rockfield-studion pÃ¥ gränsen till Wales, med Dave Edmunds som producent, till gruppens sista album "The new favourites of Brinsley Schwarz" där den blev öppningslÃ¥t för hela skivan. Blev ocksÃ¥ första och enda singel frÃ¥n albumet. Trots sin klockrena hitsingelprägel fick den aldrig nÃ¥gon listplacering i bandets hemland England. Djupt orättvist för en grupp som spelade in och skrev (främst Nick Lowe) sÃ¥ mÃ¥nga slagkraftiga lÃ¥tar av vilka "What's so funny 'bout) Peace, love and understanding" var kronjuvelen i deras produktion.
   Deras forne manager Dave Robinson skrev i minnesrunan pÃ¥ samlingsskivan "Fifteen thoughts of Brinsley Schwarz", som släpptes tre Ã¥r efter gruppens splittring och för övrigt inleddes med den aktuella lÃ¥ten, att gruppen var typiskt antikommersiell men det vill jag inte hÃ¥lla med om. Det finns Ã¥tskilliga hits pÃ¥ deras skivor om än inte i tillräckligt spektakulära arrangemang kanske.
   Brinsley-gruppen sprack alltsÃ¥ inom ett Ã¥r efter "(What's so funny 'bout) Peace, love and understanding" och Nick Lowe inledde en solokarriär. Nästa gÃ¥ng lÃ¥ten dyker upp pÃ¥ skiva är det helt naturligt pÃ¥ en Nick Lowe-skiva, som b-sida till singeln "American squirm". Men det är överraskande inte Nick som sjunger utan Elvis Costello kompad av Attractions och de kallar sig mycket mystiskt för Nick Lowe And His Sound.
   Costello hade redan i juni 1978 börjat framföra lÃ¥ten live pÃ¥ egna konserter och spelade sedan in lÃ¥ten i studio i augusti-september samma Ã¥r. Det var första lÃ¥ten som spelades in till Costellos tredje album "Armed forces" men kom aldrig med pÃ¥ albumet utan hamnade i november 1978 pÃ¥ Nick Lowes singel-b-sida. PÃ¥ singelomslaget sitter Lowe vid mixerbordet med Costellos hornbÃ¥gade glasögon och gitarr.
   Märkligt nog har Nick själv aldrig gjort nÃ¥gon studioinspelning av lÃ¥ten men däremot finns den i minst tre olika liveversioner med Nick.
   LÃ¥ten fick sedan en oväntad uppmärksamhet i storfilmen "The bodyguard" 1992 där den framförs av Curtis Stigers. Det finns uppgifter om att just den inspelningen frÃ¥n ett soundtrack som sÃ¥ldes i flera miljoner har givit kompositören ännu fler miljoner i inkomst.
   Andra uppmärksammade coverversioner av Lowes lÃ¥t har spelats in av Midnight Oil, Flaming Lips, Steve Earle och Wallflowers.
   B-sidan "Ever since you're gone" har inte i närheten fÃ¥tt samma uppmärksamhet men är ändÃ¥ en homogen och välskriven Nick Lowe-lÃ¥t. Lite mogen och lÃ¥gmäld nästan i samma stil som Nick började göra sina skivor pÃ¥ 90-talet. Den finns ocksÃ¥ med pÃ¥ det Dave Edmunds-producerade albumet "The new favourites of Brinsley Schwarz".

A-sidan:


B-sidan:


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.